I december under Forumet om barns rättigheter berättade forskare vid Finlands miljöcentral om sin granskning som klarlägger vad vi vet om vikten av att barn har ett förhållande till naturen.
Barns förhållande till naturen har en flerdimensionell, holistisk koppling till hälsa och välbefinnande. Både forskning och resurser behövs för att stödja barns vardagliga interaktiva förhållande till naturen. Det är lika viktigt att lita på barn som självständiga aktörer när det gäller att definiera och bygga ett förhållande till naturen.
Det uppger forskarna Riikka Paloniemi, Marianne Aulake och Terhi Arola vid Finlands miljöcentral (SYKE), som diskuterade hur viktig relationen till naturen är för barns välbefinnande vid Forumet för barnets rättigheter fredagen den 12 november i Helsingfors.
De presenterade en granskning baserad på forskningslitteratur vid Ääni21-evenemanget, som också har utförts av forskaren Anna Ott. Granskningen är en del av ett projekt finansierat av Alli Paasikivis stiftelse och Självständighetsjubileets barnstiftelse sr, och har genomförts tillsammans med SYKE:s forskargrupp.
Intresset för barns förhållande till naturen har ökat avsevärt de senaste åren. Barns förhållande till naturen förändras i takt med urbanisering, digitalisering och förlust av biologisk mångfald. Forskarna presenterar frågeställningen om vilken inverkan denna förändring kommer att ha på barns och ungdomars hälsa och välbefinnande.
Under den senaste tiden har artiklar publicerats där naturens effekter på välbefinnande och hälsa studerats med både kvantitativa och kvalitativa metoder. Granskningen bygger på 21 kärnartiklar utvalda bland 1 760 internationella artiklar om barns relation till naturen. Översynen hade tre dimensioner av hälsa: fysisk, mental och social.
Behovet av en översyn uppstod genom viljan att samla in utbredd forskningsdata och kartlägga grunden för ytterligare forskning och praktiska åtgärder. Det viktigaste resultatet av studierna är att det finns ett samband mellan förhållandet mellan natur och välbefinnande.
Under den senaste tiden har artiklar publicerats där naturens effekter på välbefinnande och hälsa studerats med både kvantitativa och kvalitativa metoder. Granskningen bygger på 21 kärnartiklar utvalda bland 1 760 internationella artiklar om barns relation till naturen. Översynen hade tre dimensioner av hälsa: fysisk, mental och social.
Behovet av en översyn uppstod genom viljan att samla in utbredd forskningsdata och kartlägga grunden för ytterligare forskning och praktiska åtgärder. Det viktigaste resultatet av studierna är att det finns ett samband mellan förhållandet mellan natur och välbefinnande.
“De flesta hade en positiv utgångspunkt. Alla artiklar fann en koppling mellan hälsa och förhållandet till naturen. Bara ett fåtal artiklar fokuserade på att se på relationen ur perspektivet oro, ångest eller negativa naturupplevelser”, säger Aulake.
Forskarna presenterade en kanadensisk forskningsartikel (Piccinnini m.fl. 2018) baserad på ett nationellt representativt urval av barn och ungdomar i åldern 11 till 15 år. Studien fann att barn som tyckte att ett förhållande till naturen var viktigt upplevde mindre depression, irritabilitet, nervositet och problem att somna än andra. Att leka utomhus var kopplat till en minskning av starka symtom bland flickor, medan sambandet inte var statistiskt sett lika signifikant bland pojkar.
Orsaken till att reaktionerna och uppfattningen om ångest ser olika ut bland flickor och pojkar är ett av flera möjliga teman som kräver fortsatt forskning. Till de nya teman hör även betydelsen av media och virtuella naturupplevelser för barns och ungdomars förhållande till naturen och allmänna välbefinnande.
Barn vet hur man agerar och berättar
Denna gång fanns det större variation mellan kvalitativ och kvantitativ forskning om naturens betydelse för barn. I intervjuer som gjorts i samband med forskningen lyfte barnen bland annat fram olika aktiviteter, det vill säga vad man kan göra i naturen, till exempel leka, fiska och simma. Intervjuerna avslöjade också barnens upplevda koppling till naturen och hur de återhämtar sig i den. Barnen kunde berätta vad som gör dem lyckliga i naturen.
“Det mest väsentliga är att barn aktivt kan söka välbefinnande i naturen. I beslutfattnings- och planeringsarbete måste man se till att naturmiljöer ska vara tillgängliga för alla”, säger Arola.
Det är vuxnas plikt att ge barn möjlighet att vara aktiva och spela en aktiv roll för att bygga upp sitt eget förhållande till naturen. Det innebär inkludering och möjlighet att påverka till exempel under planeringsfasen av bygget eller verksamheten.
Syftet med SYKE:s grupp är att fortsätta forskningen och även tillhandahålla material för praktiska tillämpningar.
“Finlands Miljöcentral SYKE strävar efter att producera socialt betydelsefull forskning vars resultat kan tillämpas i rask takt. Jag är till exempel intresserad av hur barns relation till naturen skulle kunna stärkas varje dag i alla förskolor. Denna vardagliga exponering för naturen lägger således en grund för hälsa och välbefinnande hos småbarnen, men naturligtvis behövs det utöver exponering även naturskoleaktiviteter. Det är viktigt att fundera över hur barn och ungdomar kan inkluderas i planeringsarbete och tillsammans med yrkesverksamma proffs utforma gårdarna vid sina förskolor och skolor. På så sätt kan vi skapa närområden som ser ut som barn, där de trivs och som stödjer deras välbefinnande”, säger Paloniemi.
Enkätens idéer stöddes av andra anföranden på seminariet, där barn och unga förklarade i ord hur deras förhållande till naturen ser ut medan forskare och beslutsfattare behandlade ämnet ur olika perspektiv. Tillgången till olika resurser lyftes fram, till exempel möjligheten att delta i naturklubbar och skaffa sig tillräcklig utrustning för att röra sig i naturen. En av de viktiga idéerna kretsade kring samverkan med naturen.
“Det dubbelriktade förhållandet till naturen kom intressant nog på tals, vilket innebär att barnen funderade över vad vi kan ge tillbaka åt naturen”, berättar Arola.
”När naturen främjar människors hälsa borde människan också främja naturens välmående”, tillägger Aulake.
Tekst Ina Ruokolainen