Det finns omfattande belägg för evidensbaserad effektivitet av många finländska metoder som används inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Psykosociala tjänster för barn och familjer har inte belägg alls på samma sätt. Därför måste något göras. För att lösa problemet behövs mer resurser för att genomföra påverkansforskning”, skriver äldre forskare Marjo Kurki.
Utgångspunkten för hälso- och sjukvården samt socialtjänsten är att det måste finnas omfattande bevis för deras effektivitet. Annars handlar det om att slösa bort resurser och pengar, och det blir meningslöst att organisera tjänster. Det finns omfattande belägg för effektiviteten hos många finländska social- och hälsovårdstjänster. Hälso- och sjukvården bygger på nationella rekommendationer för God medicinsk praxis gällande behandling och förebyggande av sjukdomar.
Valet av psykosociala metoder och psykologiska tester för barn och familjer bör också grundas på bästa möjliga bevis om insatsernas effektivitet och testresultatens tillförlitlighet. Hur ser den faktiska situationen ut? Finns det tillräckligt med effektivitet?
Internationell forskning tyder på dålig effektivitet
Psykosociala tjänster använder metoder för att främja psykisk hälsa och välbefinnande och för att förebygga problem. Psykologiska tester, å andra sidan, hänvisar till enkäter eller observationer för vilka det finns förutbestämda sätt att tolka mätresultaten. Sådant är till exempel GAD-7-formuläret, som mäter allmän ångestsyndrom.
För att veta om den psykosociala metoden är effektiv behövs omfattande forskningsbevis på positiva förändringar i barns välbefinnande. På samma sätt bör tillförlitligheten av psykologiska tester baseras på omfattande forskningsbevis.
I Finland känner man relativt lite till effektiviteten av ett antal psykosociala metoder och psykologiska tester. Naturligtvis är målet riktat mot det bättre, till exempel tillhandahåller man utbildning om hur dessa effektiva metoder kunde tas i bruk. I oktober 2021 utlyste social- och hälsovårdsministeriet dessutom en ansökan om statligt bidrag för bedömning av psykosociala tjänster för barn och unga.
Ministeriets finansiering är avsedd att stödja utvecklingen av välfärdsområden. Välfärdsområden bör ju kunna tillhandahålla tjänster som är särskilt effektiva. Det är osäkert om det finns tillräckligt med kunskap och skicklighet för att göra detta.
Det är sannolikt att välfärdsområden till slut kommer att inkludera metoder i sitt utbud av tjänster vars effektivitet inte har starkt evidensbas. Inte ens en omgång av social- och hälsovårdsministeriets finansieringsansökan, och de resultat som den ger, förändrar helhetsbilden; i stället behövs det ett långsiktigt arbete och förståelse för forskningsdata i beslutsfattandet.
Även den minsta studien tyder på stora problem gällande effektiviteten. Detta blev konkret i vår systematiska granskning. Granskningen fokuserade på effektiviteten av psykosociala interventioner och psykologiska tester för barn under två år som används i alla nordiska länder, inklusive Finland. Resultaten av granskningen är tilltalande.
Endast tre procent av psykosociala ingrepp och drygt tio procent av de psykologiska testerna hade starka bevis på effektivitet. I Finland är ett så starkt effekttest till exempel EPDS-formuläret som används på mödravårdscentralen (Edinburgh Postnatal Depression Scale), utvecklad för att identifiera postpartum depression hos modern.
For mer än hälften av de psykosociala interventionerna fanns inga nordiska eller internationella effektbevis. Så varken – starka eller goda bevis.
Minst tre fjärdedelar av de psykologiska testerna hade åtminstone goda bevis på effektivitet. Problemet ligger alltså framför allt i psykosociala interventioner, inte så mycket i effektiviteten av psykologiska tester.
Det tar mycket tid att studera effektivitet
Starka forskningsbevis innebär att resultaten från flera metodologiskt högkvalitativa effektstudier är likartade. Det handlar om kumulation, det vill säga ackumulering av forskningsdata. Nu är ackumuleringen i Finland låg gällande psykosociala tjänster för barn. I vissa avseenden handlar det om otillräckliga forskningsresurser.
Vanligtvis baseras effektstudier på en analys av orsakssamband. Ett randomiserat jämförande test är det mest effektiva sättet att fastställa orsakssamband mellan den givna metoden och effekten. I experimentet är ett antal försökspersoner slumpmässigt indelade i en av flera olika behandlingar eller metoder.
Det tar mycket tid att studera orsakssamband. Det är inte möjligt att studera effektivitet utan flera års uppföljningsdata. Det är just därför som effektivitetsbedömningar i synnerhet kräver mycket resurser och de forskningsprojekt som finansieras måste vara tillräckligt långa. Så är inte fallet nu, åtminstone inte när det gäller effektivitetsanalysen av psykosociala tjänster.
Till följd av detta erbjuds barn och familjer även i Finland psykosociala tjänster om vars effektivitet man inte vet mycket. Det är slöseri med resurser.