Kiikku – babyfamiljearbetet

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med Kiikku-babyfamiljearbetet är att stödja en positiv utveckling av den tidiga interaktionen och anknytningsförhållandet mellan babyn och föräldrarna i sådana familjer, där det finns riskfaktorer för att ett tryggt anknytningsförhållande uppstår.

Beskrivning av interventionen

Kiikku-babyfamiljearbetet är en intervention som stöder den tidiga interaktionen i spädbarnsfamiljer. Interventionens teoretiska bakgrund finns i anknytningsteorin, i den ekokulturella teorin och i forskningsbelägg om skadlig inverkan på barnets utveckling ifall det finns riskfaktorer i den tidiga interaktionen. Kiikku-babyfamiljearbetet erbjuds till familjer där det finns psykosociala eller fysiologiska riskfaktorer i den tidiga interaktionen. Babyfamiljearbetet görs hemma i familjen, där föräldraskapet och interaktionen stöds och handleds. Kiikku-babyfamiljearbetets längd är ungefär ett år och träffarna sker i medeltal en gång i veckan.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Till en Kiikku-babyfamiljearbetare kan skola sig experter från social-, hälso-, uppfostrings och idrottssektorn genom fortbildningar som arrangeras av Yrkeshögskolan i Uleåborg eller av Metropolia. Kiikku-spädbarnsfamiljearbetet har i Finland från början utvecklats som en tidig rehabiliteringsmetod för familjer med spädbarn med funktionsnedsättningar. Utvecklingen har handhafts av Vamlas, stödstiftelsen för barn och unga med funktionsnedsättningar. Kiikku-babyfamiljearbetet används i Finland inom social- och hälsovården, men om interventionens tillgänglighet finns inte exakta uppgifter.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Kiikku-babyfamiljearbetets effekter på barnets utveckling och på interaktionen mellan modern och barnet har studerats i en finländsk undersökning (Sajaniemi & Mitts 2004). Bland de mödrar (n=39) som deltog i babyfamiljearbetet utvecklades interaktionen positivt jämfört med deltagarna i kontrollgruppen (n=19), men det låga antalet sampel försvagade resultatens tillförlitlighet och tolkning. Kiikku-babyfamiljearbetet har en liten effekt på den positiva utvecklingen av interaktionen mellan förälder och barn jämfört med kontrollgruppen som fått vanligt stöd.

Litteratur

Sajaniemi, N. & Mitts, T. (2004). Kiikku-vauvaperhetyön vaikutukset vanhemmuuteen ja lapsen kehitykseen. Erityispedagogiikan laitos, Helsingin yliopisto.