De otroliga åren föräldrargrupper

Sammanfattning

Inledning

De otroliga åren-föräldragrupperna har utvecklats för att stödja föräldrar till barn i åldern 3–12 år som uppvisar beteendeproblem. Grupperna bygger på teorierna om kognitivt socialt lärande och fokuserar på att förebygga och behandla barns beteendeproblem genom att stärka föräldraskapsfärdigheterna. Målen är att stärka interaktionen mellan föräldrar och barn, minska straffande fostran och hitta mer positiva strategier för fostran. På gruppmötena får föräldrarna handledning, delar med sig av sina erfarenheter och lär sig metoder för fostran. I föräldragrupperna, som hålls av utbildade föräldragruppshandledare i välfärdsområdenas barn- och familjetjänster samt organisationer, deltar 12–14 föräldrar i 15–22 veckor.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av föräldragrupperna utifrån forskningslitteratur. Forskningsfrågan är: Har De otroliga åren-föräldragrupperna en evidensbaserad effekt, som även kan tillämpas i Finland, på att stärka interaktionen mellan  föräldrar och barn i åldern 3–12 år och föräldrarnas positiva metoder för fostran samt minska barnens problembeteende?

Material och forskningsmetoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin population, koncept och kontext (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om De otroliga åren-föräldragrupper? Sökorden var: P = barn i lekskoleåldern och årskurser 1–6, föräldrar, yrkespersoner inom småbarnspedagogik och lärare, C = De otroliga åren, Incredible years. Kontexten utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar om effektivitet. En litteratursökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning.

Resultat

Av de undersökningar som hittades i litteratursökningen har åtta nordiska undersökningar om effektivitet, en systematisk litteraturöversikt och två metaanalyser tagits med i bedömningen. Kvaliteten på undersökningarna av effektiviteten varierade från tillfredsställande till mycket god. Resultaten baserar sig till största delen på förändringar som föräldrarna rapporterat, och utifrån dem finns det evidens för minskade beteendeproblem hos barnen (d = |0,18–1,26|; NNT = 1,59–9,80) och förstärkning av föräldrarnas positiva metoder för fostran (d = |0,30–0,32|; NNT = 5,56–5,95). Enligt den systematiska litteraturöversikten finns det ingen evidens för att metoden skulle stärka interaktionen mellan föräldrar och barn. Metodens effektivitet stöds av en bra metodbeskrivning och utmärkt stöd för införandet av ett finländskt hembo. Båda delarna har fortfarande små utvecklingsbehov.

Effektivitetsbedömning

Effektivitetsbedömningen är 5/5, vilket innebär att det finns stark undersökning av metodens effektivitet. Evidens för minskat problembeteende hos barn som rapporterats av föräldrar finns i följande sammanhang: 1) för barn i åldern 4–8 år som diagnostiserats med trotssyndrom: i barn- och ungdomspsykiatrins tjänster (Axberg & Broberg, 2012), 2) för barn i åldern 3–12 år: i skolan, socialvården och barn- och ungdomspsykiatrin (Stattin m.fl., 2015) och 3) för barn i åldern 3–7 år med beteendeproblem: i barnskyddet och familjernas socialtjänster (Karjalainen m.fl., 2019, 2021a). Ju svårare barnets beteendeproblem var, desto större effekt hade interventionen (Menting m.fl., 2013). Utifrån resultaten finns det också evidens för att föräldrarnas positiva metoder för fostran stärks och att de negativa metoderna minskar i och med interventionen. Undersökningarnas resultat om huruvida de positiva förändringarna kvarstår på längre sikt är emellertid delvis motstridiga.