En lyckad anpassning kan förbättra den psykosociala metodens lämplighet för målgruppen och servicesystemet. Dessutom kan anpassningen främja metodens förankring i tjänsten och potentiellt även dess effektivitet.

Utöver fördelarna med anpassning finns det också möjliga risker. Det lönar sig att kartlägga dessa redan vid planeringen av anpassningen.

Risker med anpassning

Behovet av anpassning identifieras inte

• Behovet av anpassning av metoden identifieras inte trots att metodens användningsmiljö har förändrats avsevärt över tid.
• Användningen av metoden utvidgas till nya kunder eller till en ny användningsmiljö utan att behovet av anpassning bedöms.

Överdriven eller bristfällig anpassning

• Metoden kan inte anpassas på grund av licensbegränsningar eller bristfällig beskrivning av metoden.
• Det går inte att göra nödvändiga ändringar i metoden eftersom man vill hålla för hårt fast vid metodlojaliteten (fideliteten) oberoende av att målgruppen eller användningsmiljön har förändrats väsentligt.
• Metodens kärnelement och centrala ändringsmekanismer modifieras, varvid metodens effektivitet kan försämras.
• Metoden har ändrats så mycket att det inte längre handlar om en anpassning, utan om en helt ny metod.

Brister i dokumentation

• Ändringarna som gjorts i metoden har inte dokumenterats, vilket gör det omöjligt att bedöma dem i förhållande till effektiviteten.
• I metodens manual och andra material definieras inte tillräckligt exakt vilka delar av metoden som är flexibla och vilka delar som är centrala för effektiviteten och som inte kan modifieras.

Metodens minskade effektivitet

• Med överförbarhet avses i vilken utsträckning metoden och dess effekter kan reproduceras i en annan miljö än den där den har utvecklats. Alla metoder överförs inte väl och deras effektivitet kan försämras i den nya användningsmiljön trots noggrann anpassning.

Inkonsekvent utbildning

• Metodutbildningen anpassas inte trots att metodens innehåll har anpassats.
• Metodhandledningen för den anpassade metoden tar inte ställning till okontrollerad anpassning som sker i det praktiska arbetet.

Balans mellan metodtrohet och anpassning?

Med metodtrohet (fidelitet) avses att metoden förverkligas så som den är planerad när den används med barn, unga och familjer. Metodlojalitet är särskilt viktigt när yrkespersoner utbildas i metoden. Att genomföra metoden helt oförändrad över tid är dock inte realistiskt.

Ur ett yrkesmässigt perspektiv är det viktigt att veta vilka delar av metoden som är flexibla och anpassningsbara efter enskilda kunders behov och vilka delar som ska behållas oförändrade. Att kunna skilja mellan dessa är centralt för att metodens effektivitet ska kunna bevaras.

Ibland kan det finnas strikta licenskrav för användningen av metoder och anpassningen av metoderna är begränsad. I sådana fall kan metodägarens mål att upprätthålla strikt metodlojalitet tydligt begränsa anpassningsmöjligheterna.

Läs mera om fidelitet och anpassning. 

Vad innebär okontrollerad anpassning av en metod?  

Med okontrollerad anpassning av en metod avses en situation där man tvingas ändra på hur metoden egentligen fungerar. Detta innebär att man modifierar metodens kärnelement eller kärnfunktioner, vilket kan äventyra metodens effektivitet. Med kärnelement avses de egenskaper eller beståndsdelar i metoden som är nödvändiga för att uppnå de eftersträvade resultaten.

Okontrollerad anpassning av metoder är emellertid vanligt i verkligheten. De vanligaste orsakerna till anpassning är yrkespersonernas tidsbrist, begränsade resurser och svårigheter att få deltagare i metoden.

I praktiken kan okontrollerad anpassning av metoden till exempel vara färre möten eller att vissa delar utelämnas från metodens innehåll.

Ibland händer det att den ursprungliga metoden har förändrats så mycket att den har blivit en helt ny metod. Då kan den nya metodens effektivitet inte bedömas utan ny forskning.

Video: Professor Graham Moore berättar om riskerna med att anpassa metoder (1 min)