Jag kan
Sammanfattning
Inledning
I barnets vardag kan det förekomma olika praktiska utmaningar, eftersom barnets färdigheter fortfarande håller på att utvecklas. Jag kan-metoden är inriktad på att stärka självregleringen och de sociala färdigheterna hos barn i åldern 4–15 år inom småbarnspedagogiken, i skolan, social- och hälsovården samt hemmet. Jag kan-metoden kan även tillämpas på en bredare åldersgrupp och andra verksamhetsmiljöer. Den kan inte enbart användas av yrkespersoner, utan även av föräldrar hemma på egen hand med barnet. Metoden lämpar sig både för att stödja barnets typiska utveckling och för olika särskilda behov, såsom inlärningssvårigheter, utvecklingsfördröjningar och beteendeutmaningar. Metoden syftar till att skifta uppmärksamheten från problemen till att stödja kompetensutvecklingen. I metoden används ett lösningsorienterat tillvägagångssätt och en struktur i 15 steg som styrs av en handbok.
Mål och forskningsfråga
I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av Jag kan-metoden utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågorna: Hur noggrant har Jag kan-metoden beskrivits? Har Jag kan-metoden som används i Finland evidensbaserad effekt på utvecklingen av självreglering och sociala färdigheter hos barn i åldern 4–15 år?
Material och forskningsmetoder
En systematisk litteratursökning gjordes med sökstrategin PCC (Population, Concept, Context), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om Jag kan-metoden? Följande sökord användes: P = barn i årskurser 1–6, unga; C = Jag kan, Kids’Skills. Kontexten (C) utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet. En litteratursökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning. Metodbeskrivningens noggrannhet i handböckerna och i annat skriftligt material som underhålls av hemboet bedömdes.
Resultat
I litteratursökningen hittades två kvasiexperimentella jämförande studier av Jag kan-metoden (Hautakangas m.fl., 2022a; Kitta m.fl., 2021). Jag kan beskrivs väl i metodhandboken. Jag kan-metoden har konstaterats ha positiva effekter på barns självregleringsförmåga med HTKS-mätaren (d = 0,62; 95 % konfidensintervall: 0,18–1,43), men enligt lärarnas och föräldrarnas rapporter kan effekten inte på ett tillförlitligt sätt konstateras i slut- eller femmånadersuppföljningsmätningen (95 % konfidensintervall: -0,34–1,23) (Hautakangas m.fl., 2022a). I och med att effektstorlekarna minskar är effekten på barnens sociala färdigheter, såsom empati, självförtroende, självkänsla och självreglering osäker (Kitta m.fl., 2021). I fortsättningen vore det nyttigt att undersöka metodens effektivitet utifrån mer omfattande material.
Effektivitetsbedömning
Det finns lovande forskningsevidens för den välbeskrivna och teoretiskt motiverade Jag kan-metoden. I kvasiexperimentella jämförande studier (Hautakangas m.fl., 2022a; Kitta m.fl., 2021) har man fått evidens för att metoden kan användas för att utveckla självreglering och sociala färdigheter hos barn i åldern 4–15 år bättre jämfört med vanligt stöd i småbarnspedagogiken eller skolan.