Arkiv: Intervention

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj


Interventionens målsättning

Målsättningen med metoden Vavu är att gynna en tidig positiv interaktion mellan förälder och barn. Med Vavu identifierar man familjens resurser och letar lösningar för eventuella problemområden.


Beskrivning av interventionen

Vavu är en arbetsmetod för barnfamiljer och riktar sig i första hand till gravida och spädbarnsfamiljer. Vavu-metodens teoretiska bakgrund finns i systemteorin, i det kognitiv-behavioristiska tänkandet och i forskningsevidens kring att i ett tidigt skede känna igen psykosociala riskfaktorer. I Vavu intervjuar en professionell inom hälsovården som jobbar med spädbarn och barnfamiljer familjen både under graviditeten och efter förlossningen. Intervjun under graviditeten sker under den sista tredjedelen av graviditeten och intervjun efter förlossningen sker ungefär 4–8 veckor efter förlossningen. Med intervjuerna stöder man den tidiga interaktionen, kartlägger behoven av stöd och tar till tals eventuella bekymmer som har med familjesituationen att göra. I intervjuerna används Vavu-intervjublanketter. Man strävar till att göra intervjuerna som hembesök. Vavu-metoden fungerar som ett arbetsredskap för professionella inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn för att ta upp och gå igenom barnets utveckling och den tidiga interaktionen med föräldrarna.


Interventionens tillgänglighet i Finland

Vavu-metodskolningen riktar sig till professionella inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn som jobbar med spädbarns- och barnfamiljer. Skolningens längd är två år och utbildningen använder eget material. I Finland erbjuder yrkeshögskolorna och Vavu-handledare utbildning. Vavu har utvecklats som en del av det europeiska forskningsprojektet European Early Promotion (EEPP). I Finland har utvecklingen och forskningen om Vavu handhafts av social- och hälsovårdsministeriet och Stakes (nuv. THL). Vavu-metoden används i Finland av professionella inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn, speciellt i rådgivningarna.


Interventionens forskningsevidens och effekt

Som en del av EEPP-forskningsprojektet har Tammerfors universitet utfört en kvasiexperimentell effektstudie om Vavu-metoden baserad på en icke-slumpmässig gruppjämförelse. I utvärderingen av de arbetsmetoder som utvecklats i forskningsprojektet konstaterades, att för Finlands del var den fysiska hälsan bättre hos de barn som deltagit i Vavus interventionsgrupp jämfört med barn i kontrollgruppen. Hos de mödrar som deltog i interventionsgruppen fanns mindre mild depression än hos jämförelsegruppens mödrar, och den observerade interaktionen mellan modern och barnet var bättre än hos mödrar som deltog i den vanliga rådgivningskontrollen. Undersökningen hade små effektstorlekar (Davis mfl. 2005). Under två års uppföljning kunde man inte upptäcka skillnader i barnets och förälderns interaktion mellan interventions- och jämförelsegruppen (Puura mfl. 2005). Interventionen har en måttligt stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt.


Litteratur

Davis, H., Dusoir, T., Papadopoulou, K., Dimitrakaki, C., Cox, A., Ispanovic-Radojkovic, V., Puura K., Vizacou, S., Paradisiotou, A., Rudic, N., Chisgolm, B., Leontiou, F., Mäntymaa, M., Radosavljev, J., Riga, E., Day, C. & Tamminen, T. (2005). Child and family outcomes of the European early promotion project. International Journal of Mental Health Promotion, 7, 63–81.

Puura, K., Davis, H., Mäntymaa, M., Tamminen, T., Roberts, R., Dragonas, T., Papadopoulu, K., Dimitrakaki, C., Paradisiotou, A., Vizacou, S., Leontiou, F., Rudic, N., Miladinovic, T. & Radojkovic, A. (2005). The outcome of the European early promotion project: Mother-child interaction. International Journal of Mental Health Promotion, 7, 82–94.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp


Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att stärka föräldrars användning av positiva uppfostringsmetoder med barn som har beteendeproblem och därigenom stärka barnets självförtroende och prestationer i vardagen.


Beskrivning av interventionen

De otroliga åren är en gruppintervention för föräldrar till barn i 3–12 års åldern som har beteendesymptom och beteendestörningar. Interventionens teoretiska bakgrund finns i teorin om social inlärning, i anknytningsteorin, i den kognitivbehavioristiska teorin och i forskningsbelägg om att förhindra och behandla beteendeproblem. Som handledare i kamratgrupperna fungerar två experter som jobbar med barnfamiljer och som gått De otroliga åren – gruppledarutbildningen. Teman som tas upp i föräldraskapsgrupperna behandlas genom olika strukturerade arbetssätt. Kamratgrupperna samlas en gång i veckor sammanlagt 12–20 gånger. I grupperna lär man sig nya uppfostringsmetoder och betonar vikten av att göra saker tillsammans som förälder och barn, att sätta gränser, att ingripa i barnets beteende och att visa empati för barnet. Föräldrarna får stöd i att använda sina nya uppfostringsmetoder genom exempelvis telefonsamtal en gång i veckan.


Interventionens tillgänglighet i Finland

Till handledare för en föräldraskapsgrupp kan skola sig experter som jobbar med barnfamiljer. Skolningen arrangeras av Barnpsykiatriska forskningscentret vid Åbo universitet, men utbildningens material och innehållsbakgrund baserar sig till en del på internationellt samarbete. Interventionen är en del av metodfamiljen De otroliga åren som utvecklats i USA. I Finland är interventionen i bruk inom tjänsterna för barnfamiljer.


Interventionens forskningsevidens och effekt

Interventionen har internationellt studerats i en meta-analys (Menting mfl. 2013), i RCT-undersökningar (tex. Scott mfl. 2014) och översikter. I de nordiska länderna har man gjort RCT-undersökningar (Axberg & Broberg 2012; Larsson mfl. 2009; Stattin mfl. 2015) om interventionen. Det finns belägg för att interventionen effektivt minskar aggressivitet hos barn (Larsson mfl. 2009), beteendeproblem (Axberg & Broberg 2012; Karjalainen mfl. 2016) och upplevd stress hos föräldrar (Larsson mfl. 2009; Stattin mfl. 2015) jämfört med kontrollgruppen. Interventionen ökar också förälderns upplevda känsla av kompetens (Stattin mfl. 2015). Det finns rikligt med forskningsbaserad evidens om interventionens effekt.


Litteratur

Axberg, U. & Broberg, A. (2012). Evaluation of ‘‘The incredible years’’ in Sweden: The transferability of an American parent-training program to Sweden. Scandinavian Journal of Psychology, 53, 224–232.

Karjalainen, P., Santalahti, P. & Sihvo, S. (2016). Vaikuttavatko vanhemmuustaitoja tukevat ohjelmat lapsen käytöshäiriöiden ja -ongelmien ehkäisyssä ja vähentämisessä? Duodecim, 10, 967–974.

Larsson, B., Fossum, S., Clifford, G., Drugli, M. B., Handegård, B. H. & Morch, W-T. (2009). Treatment of oppositional defiant and conduct problems in young Norwegian children: Results of randomized controlled trial. European Child and Adolescent Psychiatry, 18, 42–52.

Menting, A. T., de Castro, B. O. & Matthys, W. (2013). Effectiveness of the Incredible years parent training to modify disruptive and prosocial child behavior: A meta-analytic review. Clinical Psychology Review, 33, 901–913.

Scott, S., Briskman, J. & O’Connor, T. G. (2014). Early prevention of antisocial personality: long-term follow-up of two randomized controlled trials comparing indicated and selectiveapproaches. American Journal of Psychiatry, 171, 649–657.

Stattin, H., Enebrink, P., Özdemir, M. & Gianotta, F. (2015). A national evaluation of parenting programs in Sweden: The short-term effects using an RCT effectiveness design. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 83(6), 1069–1084.

Sammanfattning

Inledning

TRT är en gruppintervention som bygger på kognitiv beteendeterapi och innehåller flera gemensamma element med Traumafokuserad beteendeterapi (TF-KBT). Den har utvecklats för att stödja olika sätt att klara sig och återhämta sig för barn som utsatts för trauma till följd av krig eller väpnade konflikter, naturkatastrofer eller av att anlända till landet utan vårdnadshavare.


Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av metoden Teaching Recovery Techniques (TRT) utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågan: Har TRT-metoden en evidensbaserad effekt på att öka barns och ungas möjligheter att klara sig samt minska trauma- och stressymtom, som även kan tillämpas i Finland?     


Material och forskningsmetoder

Den systematiska litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin Population, Concept, Context (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om TRT-metoden (Teaching Recovery Techniques)?  Som sökord användes: P = Barn, unga och deras föräldrar, C = Teaching recovery techniques (TRT). Kontexten (C) utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En litteratursökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning. Även i Finland riktar sig TRT-metoden till barn och unga från krigs-, konflikt- och katastrofområden, och därför användes ingen regional landsavgränsning i denna översikt. 


Resultat

Utifrån litteratursökningen inkluderades tolv undersökningar av effektiviteten i den systematiska översikten. Av dessa undersökningar var två nordiska, fyra var från länder med hög inkomstnivå enligt Världsbankens klassificering, och sex var från länder med låg eller medelhög inkomstnivå. I majoriteten av undersökningarna undersöktes TRT-metodens effektivitet i krigs- och konfliktsituationer (k = 7). Två av dessa undersökningar hade genomförts i länder med hög inkomstnivå och fem i länder med låg eller medelhög inkomstnivå. Fyra undersökningar behandlade metodens effektivitet på barn som kommit till landet utan vårdnadshavare i höginkomstländer, och i en undersökning hade man granskat effektiviteten i situationer efter naturkatastrofer. Resultaten av undersökningarna av effektiviteten visar att TRT-metoden har en effekt på minskningen av trauma- och stressymtom hos barn och unga samt på ökningen av de sätt som hjälper barn och unga att klara sig när de har utsatts för krig eller naturkatastrofer eller är flyktingar som kommit till landet ensamma. Effektiviteten verkar vara starkast i situationer där den traumatiska omständigheten inte längre kvarstår (till exempel kriget har upphört eller den unga har fått uppehållstillstånd). Metoden har beskrivits noggrant och mångsidigt i manualerna, och dessa har uppdaterats vid behov. Stödet för implementeringen av metoden uppfylls inom fem av sju delområden, vilket stöder en framgångsrik implementering av TRT-metoden. Undersökningarnas kvalitet varierade mellan svag och god. Metodbeskrivningen och stödet för implementeringen bedömdes vara bra. Begränsningen i översikten är att det inte finns några finländska undersökningar av effektiviteten och att det inte fanns någon kontrollgrupp i de nordiska studierna. I de bedömda undersökningarna var genomförandet av metoden inte heller helt i linje med manualen. Utifrån översikten bedömdes att TRT-metoden lämpar sig för användning i ett finskt sammanhang, även om vissa element, såsom antalet möten eller deras varaktighet, hade minskats i de flesta undersökningar. I fortsättningen behövs särskilt i Finland genomförd effektivitets- och implementeringsforskning.


Effektivitetsbedömning

TRT är en metod med konstaterad effektevidens (4/5), som är mycket tillämplig i den finska kontexten. Utifrån effektevidensen har TRT-metoden en effekt på att minska trauma- och stressymptom hos barn och unga samt öka de sätt som hjälper dem klara av det som har inträffat när barn och unga har utsatts för krig eller naturkatastrofer eller när de är flyktingar som kommit till landet utan vårdnadshavare.


Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp


Interventionens målsättning

Med grupphanteringsprogrammet De otroliga åren ökar man 3-12 åriga barns sociala färdigheter och förhindrar att beteendeproblem uppkommer i barngrupper. Med De otroliga åren -grupphanteringsprogrammet förstärker man yrkesfostrarens grupphanteringsförmåga och ett reflektivt och positivt uppfostringsarbete med en barngrupp.


Beskrivning av interventionen

I den gruppformade metoden som riktar sig till yrkesfostrare jobbar man med att systematiskt leda barngruppen, minska beteendeproblem i barngruppen och förstärka barnens individuella självreglerings- och emotionsförmåga. Interventionens teoretiska bakgrund finns i teorin om social inlärning, i anknytningsteorin, i den kognitivbehavioristiska teorin och i den lösningscentrerade terapin. Grupphanteringsprogrammet De otroliga åren används som en strukturerad metod i småbarnspedagogiken, i grundskolan och inom barn- och familjeomsorgen. Yrkesfostrarnas grupphanteringsfärdigheter inverkar på barnens skolframgång och hjälper upp de emotionella färdigheterna (Korpershoek 2014) samt minskar barnens aggressivitet och mentala problem (Durlak mfl. 2011; Greenberg et al 2003; Zins mfl. 2004). Yrkesfostraren utbildar sig till metodexpert via workshoppar i gruppformat och metoden använder de sedan under skolningens gång som en del av sin handledning av barngrupper.


Interventionens tillgänglighet i Finland

Till metodexpert inom grupphanteringsprogrammet De otroliga åren kan yrkesfostrare skola sig. Efter metodskolningen är det möjligt att utbilda sig till handledare inom grupphanteringsprogrammet. Skolningen arrangeras i Finland av Barnpsykiatriska forskningscentret vid Åbo universitet. Interventionen är en del av metodfamiljen De otroliga åren som utvecklats i USA. I Finland finns det ungefär 700 metodexperter, metodens tillgänglighet varierar regionvis.


Interventionens forskningsevidens och effekt

Om grupphanteringsprogrammet De otroliga åren har internationellt gjorts en meta-analys som innehåller nio högklassiga RCT-undersökningar (Nye 2018), en RCT-undersökning (Seabra-Santos mfl. 2018) och i Norden i Norge en kvasi-experimentell undersökning (Aasheim mfl.2018). Interventionen har visat sig vara en effektiv metod för att minska barns beteendeproblem och öka de sociala färdigheterna jämfört med kontrollgruppen (Nye 2018; Seabra-Santos mfl. 2018). Bland de lärare som använde metoden ökade deras grupphanteringsförmåga jämfört med kontrollgruppens (Nye 2018). Det finns rikligt med forskningsbaserad evidens om effekten av grupphanteringsprogrammet De otroliga åren.


Litteratur

Aasheim, M., Reedtz, C., Handegård, B.H., Martinussen, M. & Mørch, W-T. (2018). Change in teacher–student relationships and parent involvement after implementation of the Incredible years teacher classroom management programme in a regular Norwegian school setting. British Educational Research Journal.

Durlak, J.A., Weissberg, R.P., Dymnicki, A.B., Taylor, R.D. & Schellinger, K.B. (2011). The Impact of Enhancing Students’ Social and Emotional Learning: A Meta-Analysis of School-Based Universal Interventions. Child Develpoment, 82(1), 405–432.

Greenberg, M. T., Weissberg, R. P., O’Brien, M. U., Zins, J. E., Fredericks, L. & Resnik, H. (2003). Enhancing school-based prevention and youth development through coordinated social, emotional, and academic learning. American Psychologist, 58, 466–474.

Nye, E., Melendez-Torresb, G. J. and Gardner, F. (2018). Mixed methods systematic review on effectiveness and experiences of the Incredible years teacher classroom management programme. Review of Education.

Korpershoek, H., Harms, T., de Boer, H., van Kuijk, M. & Doolaard, S. (2014). Effective classroom management strategies and classroom management programs for educational practice: A meta-analysis of the effects of classroom management strategies and classroom management programs on students’ academic, behavioural, emotional, and motivational outcomes. Groningen: RUG/GION

Seabra-Santos, M. J., Gaspar, M. F., Major, S.O., Patras, J., Azevedo, A. F., Homem, T.C., Pimentel, M., Baptista, E., Klest, S. & Vale, V. (2018). Promoting mental health in disadvantaged preschoolers: A cluster randomized controlled trial of teacher training effects. Journal of Child and Family Studies.

Zins, J. E., Weissberg, R. P., Wang, M. C., & Walberg, H. J. (toim.). (2004). Building academic success on social and emotional learning: What does the research say? New York: Teachers College Press.

Sammanfattning

Fenomen

Beteende- och drogproblem


Inledning

Beteende- och drogproblem i ungdomen orsakar en betydande börda för den unga själv, hens närstående och hela samhället. MDFT – Multidimensionell familjeterapi är ett familje- och systemorienterat arbetssätt för social- och hälsovårdspersonal, som arbetar med unga som upplever omfattande och mångformiga svårigheter. Syftet med MDFT är att minska den ungas beteende- och drogproblem samt stödja interaktionen mellan den unga och hens föräldrar.


Forskningsfråga

Har MDFT-metoden en effekt på omfattande och mångformiga beteende- och drogproblem hos unga i åldern 1218 år i ett finländskt sammanhang?


Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin Population, Concept, Context (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om metoden Multidimensionell familjeterapi?  Som sökord användes: P = barn och unga i åldern 12–18 år, C = Metoden Multidimensionell familjeterapi (Multidimensional Family Therapy, MDFT), C = Barnskydd, öppenvård inom specialiserad sjukvård, övrigt. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En systematisk sökning gjordes i sex databaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus.


Resultat

Enligt metodguiden är beskrivningen av MDFT-metoden och den teoretiska grunden tillräckliga. Utifrån litteratursökningen valdes en systematisk översikt, tre metaanalyser och nio originalstudier ut. Studierna hade genomförts i USA och Centraleuropa. Ingen finsk eller nordisk implementeringsforskning hittades. Metodens effektivitet har inte jämförts med obehandlade unga (som är på väntelistan), utan i randomiserade undersökningar av effektiviteten har MDFT jämförts med aktiva interventioner, såsom effektiviserade sedvanliga tjänster, kognitiv beteendeterapi, individual- och gruppterapi, långvarig institutionsvård samt motivationsstärkande terapi. I dessa jämförelser varierade effekterna hos ungdomar i åldern 12–18 år från små till stora responsvariabler (d = 0,24–1,23, NNT (Number-Needed-to-Treat ) = 1,62–7,46). När det gäller responsvariabler relaterade till drog- och beteendestörningar är MDFT likvärdig med andra jämförelsemetoder eller till vissa delar mer effektiv än dem. Kvaliteten på de undersökningar som ingick i metaanalyserna var högst måttlig, och kvaliteten på de undersökningar som bedömdes för översikten varierade mellan svag och god. Stödet för ibruktagandet av MDFT-metoden är tillräckligt.


Metodbedömning

MDFT:s metodbedömning är 5/5, vilket innebär att det finns stark undersökning av metodens effektivitet i ett amerikanskt och europeiskt sammanhang, men det finns ingen information gällande Norden och Finland. MDFT:s bevis för effektivitet vid behandling av drog- och beteendestörningar hos unga i åldern 12–18 år har konstaterats jämfört med aktiva metoder. Metodbedömningen grundar sig på kriterierna i Tidig insats bedömningssystem.

Sammanfattning

Inledning

Förälderns psykiska problem påverkar hela familjen. Ett barn löper dubbelt så stor risk att insjukna psykiskt om barnets förälder har en allvarlig psykisk störning. Man kan dock förebygga psykiska problem från att bli generationsöverskridande.

Målet med familjeinterventionen Föra barnen på tal, som hör till metoderna inom Familj & barn i samspel, är att stärka barnens och familjernas resiliens och förebygga generationsöverskridande psykiska problem genom att föra in hela familjen i en gemensam diskussion. Metoden har ursprungligen utvecklats för familjer där föräldern har affektiva störningar och där det finns barn i åldern 8–15 år, men den har också använts i familjer där föräldern har ett annat psykiskt problem.


Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter med frågan: Vilken forskning har gjorts om Föra barnen på tal-familjeinterventionen? (P = barn i lekåldern, barn i åldern 7-12 år, unga, familjer, föräldrar, C = Family Talk (Föra barnen på tal-familjeintervention), C = hälsovård, socialvård, hem, skola, daghem, tredje sektorn). Det primära intresset i sökningen var undersökningar av effekterna. En systematisk sökning gjordes i följande databaser: PubMed/MEDLINE, CINAHL, ERIC, APA PsycInfo, Web of Science och Scopus.


Resultat

 I litteratursökningen hittades 11 undersökningar som valdes ut för en systematisk översikt, varav fyra valdes ut för utvärdering (3 nordiska undersökningar av effekterna, 1 finländsk implementeringsundersökning). Av de sju undersökningar som granskades kvalitativt var fem undersökningarna av effekterna utförda utanför Norden, en var en nordisk implementeringsundersökning och en var en finländsk undersökning som undersökte något annat än effekter eller implementering.

Enligt bedömningen är beskrivningen av FBT-familjeinterventionen och den teoretiska grunden tillräckliga. Metoden har positiva konstaterade effekter på faktorer i anslutning till barnens resiliens och de observerade effekterna fanns kvar 10, 12 och 18 månader efter metoden. Effekterna var stora (d = -0,74, 95 % konfidensintervall (LV) = (-1,52-0,00); NNT (Number-Needed-to-Treat) = 2,50 och d = 0,92, 95 % LV = (0,68-1,16); NNT 2,07).

Resultaten visar att om tre familjer får metoden så får en familj fördelar av den. Kvaliteten på undersökningarna av effekterna varierade mellan svag och god. Beredskapen att implementera FBT-familjeinterventionen uppfylls i mindre än hälften av de delområden som krävs, så det finns ännu utrymme för förbättringar i implementeringen av metoden i finländsk kontext.


Helhetsbedömning

Metoden får helhetsbedömningen 4(/5) dvs. metoden har en måttlig dokumenterad evidens i en finländsk kontext.

Sammanfattning

Fenomen

Beteendeproblem, känslor och känsloreglering, förhållandet mellan barnet och föräldern, interaktion samt föräldrafärdigheter och kunskap 


Inledning

Voimaperheet är en forskningsbaserad verksamhetsmodell som baserar sig på föräldrahandledning och som har utvecklats för tidig identifiering av beteendeproblem hos barn under skolåldern samt digital, förebyggande vård.  


Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av verksamhetsmodellen Voimaperheet utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågan: Har  Voimaperheet-metoden, som baserar sig på digital föräldrahandledning, någon effekt på att minska beteendeproblem hos barn under skolåldern och stärka föräldraskapsfärdigheterna i ett finländskt sammanhang? 


Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin Population, Concept, Context (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om verksamhetsmodellen Voimaperheet?  Följande sökord användes: P = barn under skolåldern, C = Strongest families, Strongest families smart website, SFSW (Voimaperheet). Kontexten utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket.  Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En systematisk sökning gjordes i sex databaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning. 


Resultat

Beskrivningen och den teoretiska grunden för verksamhetsmodellen Voimaperheet är tillräckliga. Utifrån litteratursökningen valdes fyra undersökningar som genomförts i Finland ut till översikten, varav tre var undersökningar av metodens effektivitet och en av dess resultat.  I randomiserade undersökningar av effektiviteten har metodens effektivitet inte jämförts med en obehandlad jämförelsegrupp, utan Voimaperheet-metoden har jämförts med de vanliga tjänster som finns tillgängliga för barnfamiljer. I de tre bedömda undersökningarna av effektiviteten (bilaga 2) var effekten av verksamhetsmodellen på barnets externaliserande beteendesymtom liten för huvudresponsvariablerna som rapporterades i uppföljningsmätningarna efter ett och två år (d = 0,22–0,34; 95 % konfidensintervall (lv) 0,02–0,53; NNT (Number-Needed-To-Treat ) = 3,42–8,06). För föräldrarnas föräldraskapsfärdigheter var effekten medelstor (d = 0,51–0,53, konfidensintervallen kunde inte beräknas utifrån uppgifterna i artikeln, NNT = 3,42–3,55). För alla responsvariabler varierade effekten från mycket liten till medelstor (d = 0,09–0,53, NNT = 3,42–20,00). De undersökningar som bedömdes i översikten visar att verksamhetsmodellen Voimaperheet är en effektiv metod för att minska beteendesymtom hos barn under skolåldern och förbättra föräldrarnas färdigheter i uppfostran. Effekterna kvarstod i upp till två års uppföljning. Effektiviteten kunde observeras både i randomiserade kontrollerade undersökningar och i verkligheten som en del av det universella servicesystemet för barn och familjer. Stödet för införandet av Voimaperheet-metoden är mångsidigt och tillräckligt, vilket upprätthåller kvaliteten på metodens implementering.  


Metodbedömning

Metodbedömningen för verksamhetsmodellen Voimaperheet är 5/5, vilket innebär att det finns stark undersökning av metodens effektivitet i ett finländskt sammanhang. Evidensen för verksamhetsmodellen Voimaperheets effektivitet har konstaterats för beteendestörningar hos barn under skolåldern genom att jämföra familjer som deltog i programmet med de familjer som inte deltog i programmet. Effektiviteten undersöktes genom att granska både barnets och förälderns responsvariabler. 


1 2 3 4