Arkiv: Intervention

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Enskilda familjer

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att förbereda barnet för skolan och stärka barnets sociala förmåga och samspelet med andra. I interventionen stöder man föräldrarna och familjens vardag i samband med att barnet inleder sin skolgång.

Beskrivning av interventionen

FHille är en strukturerad intervention som riktar sig till 5–6 åriga barn och familjer och där man främst via lek stöder barnets utveckling och inlärning innan skolstarten. Den teoretiska bakgrunden bakom interventionen är den utvecklingspsykologiska teorin och forskningsevidens som visar att barns utveckling stärks genom att stöda föräldraskapet. FHille riktar sig till de familjer man tror att kan ha nytta av stödet ungefär ett år innan barnet inleder sin skolgång. Det är frivilligt för familjerna att delta i interventionen. Familjerna styrs in på interventionen antingen via småbarnspedagogiken eller rådgivningen, där man avgör FHilles lämplighet för barnet. Interventionen pågår i 30 veckor och familjerna träffar en FHille-handledare varannan vecka. Mellan träffarna går familjerna igenom FHille-material och gör dagliga övningar. Det har också tagits fram en version av interventionen för barn i 4–5 års åldern.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Alla som är intresserade av interventionen kan delta i en FHille- skolning. Man kan delta i FHille-utbildningen i de kommuner där interventionen erbjuds. Skolningen arrangeras av Folkhälsan. Den finländska FHille utgår ifrån ett Hippy-program som utvecklats i Israel och en intervention vid namn HippHopp i Danmark. Folkhälsan koordinerar interventionen som pilotprojekt i kommunerna. Försök med interventionen är på gång i Österbotten, i Egentliga Finland och i Nyland (Folkhälsan 2020). Interventionen erbjuds på svenska.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det finns en hel del internationell forskning om Hippy-programmet och två högklassiga RCT-undersökningar med uppvisad evidensgrad (Baker mfl. 1998; Neoechea 2007). Det har inte gjorts referensgranskade studier om FHille-interventionen i Finland och interventionen har ingen forskningsbaserad evidensgrad och effekt.

Litteratur

Baker, A. J. L., Piotrkowski, C.S. & Brooks-Gunn, J. (1998). The effects of the home instruction program for preschool youngsters on children’s school performance at the end of the program and one year later. Early Childhood Research Quarterly 13(4), 571–586.

Folkhälsan. (2020). https://www.folkhalsan.fi/barn/foraldrar/forberedelse-for-skolstarten/

Necoechea, D. (2007). Children at-risk for poor school readiness: The effect of an early intervention home visiting program on children and parents. Dissertation abstracts international section A: Humanities and Social Sciences 68 (6-A), 2311.

Sammanfattning

Inledning

Forskning har visat att ständiga konflikter mellan föräldrarna har en negativ inverkan på barnens välbefinnande. Metoden ”Inga barn i skilsmässogräl” används vid konfliktfyllda skilsmässor. Syftet med metoden är att ändra den för barnen skadliga livssituationen säkrare genom att minska konflikterna mellan föräldrarna, deras negativa och fientliga inställning till varandra samt det sociala nätverkets fördömande inställning mot den tidigare partnern.  (Visser & Van Lawick, 2021).

Forskningsfråga

Har metoden Inga barn i skilsmässogräl effekter på att säkra förutsättningarna för att trygga välbefinnandet hos barn i åldern 4–18 år i konfliktfyllda skilsmässosituationer i en finländsk kontext?

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter med inriktning på frågan: Vilken undersökning har gjorts om metoden Inga barn i skilsmässogräl (No Kids in the Middle).  Som sökord användes: P = Skilsmässofamiljer med stor konflikt med barn i åldern 4–18 år, C = No Kids in the Middle (Inga barn i skilsmässogräl), C = hälso- och sjukvård, socialvård, tredje sektorn.

Det mest intressanta objektet i sökningen var undersökningar av metodens effekter, även om även undersökningar som gjorts med andra konstellationer inkluderades. En systematisk sökning gjordes i sex databaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus och den kompletterades med en manuell sökning.

Resultat

Enligt bedömningen är beskrivningen av metoden Inga barn i skilsmässogräl (No Kids in the Middle) och den teoretiska grunden tillräckliga. De tre artiklar som hittades i litteratursökningen var nederländska och brittiska undersökningar av effekterna, som inte utförts i Norden. Inga finländska eller nordiska undersökningar hittades om metoden  Inga barn i skilsmässogräl, men enligt den nederländska kartläggande undersökningen av effekterna (Lange m.fl., 2023) är de preliminära resultaten lovande. Enligt den kan föräldrarna gå vidare till ett parallellförälderskap med färre konflikter och fördömande av det sociala nätverket än tidigare, även om de inte ändrade sin uppfattning om den ex-partnerns beteende.

Helhetsbedömning

Metoden Inga barn i skilsmässogräl har få dokumenterade bevis (3/5) i en finländsk kontext. Inga finländska eller nordiska undersökningar hittades om dess effekter, men enligt den nederländska kartläggande undersökningen av effekterna (Lange m.fl., 2023) är de preliminära resultaten lovande. Det behövs ytterligare forskning om metodens effektivitet. Beredskapen att implementera metoden och stödet för detta   förverkligas i mindre än en tredjedel (3/10) av delområdena.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med diskussionen Föra barnen på tal är att stärka en trygg vardag för barnet hemma, i skolan och i daghemmet. I interventionen stöder man barnets utveckling och stärker föräldraskapet för att förhindra problem.

Beskrivning av interventionen

Interventionen är riktad till familjer, där föräldern har problem som inverkar på föräldraskapet, speciellt mentala problem. Diskussionen Föra barnen på tal är en del av metoden Familj & barn i samspel. I utvecklingen av interventionen har bidragit forskningsresultat om barnets utveckling och en förälders mentala problem som en riskfaktor för barnets utveckling (Beardslee & Podorefsky 1988; Beardslee et al 1997). Metoderna i Familj & barn i samspel baserar sig på teorin om barnets utveckling som en del av olika utvecklingsmiljöer (Solantaus & Niemelä 2016). I interventionen arrangeras 1–3 träffar med föräldrarna. Mötena är strukturerade och baserar sig på manualen Föra barnen på tal -diskussionen, men innehållet i träffarna anpassas till familjens situation. Under mötena går man igenom familjens situation, barnets utveckling och styrkor och vilken inverkan förälderns mentala problem har på familjen. Efter interventionen arrangeras vid behov en Föra barnen på tal -konsultation, dit man bjuder in nätverken i barnets omgivning. Interventionen har i Finland också använts i småbarnspedagogiken och i grundskolorna som ett samarbete mellan hem och skola, och därtill inom barn- och familjearbetet vid Brottspåföljdsmyndigheten.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Skolningen i Föra barnen på tal -diskussionen är en del av metodskolningen Familj & barn i samspel. Skolningen riktar sig till dem som arbetar med barnfamiljer och speciellt till professionella inom social- och hälsovården. Skolningen inbegriper material och en manual om Föra barnen på tal -diskussionen. I Finland används interventionen i social- och hälsovårdens grund- och specialtjänster, i förskolepedagogiken och i grundskolan. Det finns inga exakta uppgifter om interventionens regionala tillgänglighet.

Interventionens forskningsevidens och effekt

I Finland har man undersökt interventionens lämplighet i det finländska servicesystemet (Solantaus mfl. 2009) och med sporadiska fältundersökningar om dels Föra barnen på tal  -diskussionen och dels familjeinterventionens effekter på barnets känsloliv, beteende och dess orsaker (Punamäki mfl. 2013). Vid uppföljningen av studierna kunde man konstatera att interventionerna hade en positiva effekter på barnets känsloliv genom att problem med känslolivet och ångest minskade och det sociala beteendet ökade. En begränsning i undersökningarna har varit bortfall och reliabilitet (Punamäki mfl. 2013) samt avsaknaden av en kontrollgrupp och noll rapportering om effektstorlekarna (Solantaus mfl. 2009). Interventionen visade i Finland en måttlig stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt.

Litteratur

Beardslee, W. R. & Podorefsky, D. (1988). Resilient adolescents whose parents have serious affective and other psychiatric disorders: Importance of self-understanding and relationships. American Journal of Psychiatry, 145(1), 63–69.

Beardslee, W., Salt, P., Versage, E., Gladstone, T., Wright, E. & Rothberg, P. (1997). Sustained change in parents receiving preventive interventions for families with depression. American Journal of Psychiatry, 154, 510–515.

Punamäki, R-L., Paavonen, J., Toikka, S. & Solantaus, T. (2013). Effectiveness of preventive intervention in improving cognitive attributions among children of depressed parents: A randomized study. Journal of Family Psychology 27, 683–690.

Solantaus, T., Toikka, S., Alasuutari, M., Beardslee, W. R. & Paavonen, E. J. (2009). Safety, feasibility and family experiences of preventive interventions for children and families with parental depression. International Journal of Mental Health Promotion 11, 15–24.

Solantaus, T. & Niemelä, M. (2016). Arki kantaa – kun se pannaan kantamaan. Perheterapia, 1, 21–33.

Sammanfattning

Inledning

ART (aggression replacement training) är en strukturerad metod i gruppform, som riktar sig till unga och unga vuxna som har svårigheter med att hantera aggression och reglera sina känslor. AART (adapted aggression replacement training) är en nordisk modell av metoden, som har utvecklats utifrån den ursprungliga ART-metoden.   Målet med ART- och AART-metoderna är att minska aggressivt och våldsamt beteende, särskilt i åldersgruppen 12-29 år. Metoden fokuserar särskilt på att stärka den ungas självkännedom, interaktionsfärdigheter och socialkognitiva färdigheter.

Mål och forskningsfråga

I den här systematiska litteraturöversikten bedöms ART- och AART-metodernas effektivitet utifrån forskningslitteratur. Översikten besvarar följande frågor: Hur noggrant har ART- och AART-metoderna beskrivits? Har ART- och AART-metoderna en evidensbaserad effekt som är tillämplig i Finland för att minska problem med aggressivt beteende eller andra typer av beteende hos unga i åldern 12-29 år och stärka sociala färdigheter? 

Material och forskningsmetoder

En systematisk litteratursökning gjordes med sökstrategin PCC (Population, Concept, Context), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om ART- och AART-metoderna? Följande sökord användes: P = barn i lågstadieåldern, unga; C = aggression replacement training, ART, adapted aggression replacement training, A-ART, AART, adapted ART. Kontexten utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade andra typer av studier. En systematisk sökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning.

Resultat

Utifrån de studier med kvasiexperimentellt upplägg som valdes i litteratursökningen (N = 11) bedömdes ART-metoden ha positiva effekter i fråga om minskning av aggressivt beteende bland unga och utveckling av förmågan att hantera ilska exempelvis i fängelsemiljöer. Barnens och de ungas beteendeproblem konstaterades också ha minskat och deras sociala färdigheter konstaterades ha stärkts i skolor och på anstalter. Enligt vissa studier kan även barn som är yngre än metodens målgrupp ha nytta av ART-metoden. Forskningsuppläggens kvalitet varierade från svag till tillfredsställande. I litteratursökningen valdes till denna översikt inga randomiserade kontrollerade studier och inga studier av AART-metoden. De metodbeskrivningar som presenterades i metodguiderna var tillräckligt omfattande, och det stöd för införandet som erbjuds i Finland bedömdes vara tillräckligt för att ART- och AART-metoderna ska kunna genomföras på ett högklassigt sätt och fideliteten säkerställas.

Effektivitetsbedömning

Evidensen för  ART:s effektivitet mot aggressivt beteende hos unga och unga vuxna i åldern 15–20 år har konstaterats i studier utan kontrollgrupp. Effekten på beteendeproblem och utveckling av sociala färdigheter hos barn och unga i åldern 5–20 år har däremot granskats i studier där ART har jämförts med sedvanlig verksamhet eller effekterna har bedömts utan kontrollgrupp. Studier av resultat och effektivitet har gjorts särskilt i en nordisk kontext, men för den finländska kontexten finns veterligen ingen forskningsevidens. Det har inte gjorts separata effektivitetsstudier för AART-versionen, så evidensen för dess effektivitet är enligt denna översikt oklar.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att stärka både den positiva interaktionen mellan föräldern och barnet och själva föräldraskapet i olika situationer i vardagen.

Beskrivning av interventionen

Starkare som förälder är en gruppintervention vars syfte är att ge tidigt stöd till 3–9 åriga barns föräldrar. Interventionen grundar sig på den moderna anknytningsteorin (Schore & Schore 2008) och i interventionen stärker man förälderns reflexivitet och positiva uppfattning om det egna barnet. Starkare som förälder -gruppen passar inte föräldrar, som är i en akut kris på grund av sin livssituation. Kamratgrupperna samlas åtta gånger för tematiska gruppträffar där man diskuterar och gör övningar. Kamratgruppens handledare kan använda sig av en handbok.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Starkare som förälder -handledarutbildningen är ett tillägg i utbildningen inom exempelvis social- och hälsovården. Skolningar har arrangerats i Jyväskylä, men det är möjligt att genomföra kamratgrupper utan genomgången utbildning med hjälp av handledarens handbok. Interventionen grundar sig på en finsk modell av ett anpassat träningsprogram för föräldrar med överaktiva barn (Tasola & Lajunen 1997) och på boken Starkare som förälder (Korhonern & Holopainen 2015). Interventionen har varit till nytta i barn- och familjetjänsterna inom social- och hälsovården som ett tidigt stöd och Starkare som förälder -grupper har ordnats i Mellersta Finland.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det har inte gjorts referensgranskade studier i Finland om interventionen och det finns inte någon forskningsbaserad evidensgrad om interventionens effekter.

Litteratur

Korhonen, S. & Holopainen, L. (2015). Vanhempana vahvemmaksi – kohti myönteistä vuorovaikutusta. Kirja vanhemmuudesta ja sen tukemisesta. Jyväskylä: Grano Oy.

Schore, J. R. & Schore, A. N. (2008). Modern attachment theory: The central role of affect regulation in development and treatment. Clinical Social Work Journal, 36(1), 9–20.

Tasola, S. & Lajunen, K. (1997). Käsikirja ”Vanhempana vahvemmaksi – ylivilkkaiden ja keskittymättömien lasten vanhemmille tarkoitettu valmennusohjelma”. Uusittu painos. Jyväskylä: Kopijyvä Oy.

Sammanfattning

Inledning

Förhållandet mellan föräldern och barnet och föräldrarnas föräldrafärdigheter har en central betydelse för barnets välbefinnande och utveckling. Programmet ICDP – Vägledande samspel (International Child Development Programme) är ett program som oftast genomförs i grupp riktat till föräldrar och personer som har omsorg för barn i alla åldrar.

Programmets syfte är att stärka en god, positiv växelverkan och omsorgsgivarens sensitivitet och förmåga att bemöta barnet samt stärka förälderns självförtroende som förälder, har en positiv inverkan på förälderns uppfattning om barnet och stöda att barnets röst blir hörd.

Forskningsfråga

Har programmet Vägledande samspel (ICDP) effekter på föräldrafärdigheterna hos föräldrar till barn i åldern 0–18 år och på relationen mellan förälder och barn i en finländsk kontext?

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter med inriktning på frågan: Vilken forskning har gjorts om programmet Vägledande samspel (ICDP, International Child Development Programme)? Som sökord användes: P = Föräldrar till barn och unga i åldern 0–18 år, C = International Child Development Programme (programmet Vägledande samspel), C = Föräldrafärdigheter och relationen förälder-barn.

Det mest intressanta objektet i sökningen var undersökningar av metodens effekter, men även undersökningar som gjorts med andra konstellationer inkluderades. Den systematiska sökningen riktades till databaserna MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus och den kompletterades med en manuell sökning.

Resultat

Åtta undersökningar togs med på basis av litteratursökningen. Av dessa var sex nordiska undersökningar av effekterna som bedömningen av metodens effekter grundade sig på. Dessutom togs två nordiska implementeringsundersökningar med. Programmet grundar sig inte på en tydlig manual, så dess beskrivning bedömdes med hjälp av olika källor. I fråga om målgruppen, genomförandet, responsen och handboken för handledare bedömdes beskrivningen av programmet med titeln “har beskrivits, men inte tillräckligt”.

Programmets målfenomen, mål, metoder, centrala element och flexibilitet, genomförare samt materialet riktat till de som tar emot programmet hade däremot beskrivits tillräckligt. Programmet stöder sig på många teorier, vars beskrivning bedömdes vara tillräcklig. Programmets verkningsmekanismer grundar sig på allmänt accepterade teorier som förklarar människornas verksamhet. I undersökningarna observerades programmet ha positiva effekter på en del av den granskade responsen.

Programmet observerades ha statistiskt signifikanta positiva effekter på huvudresponsen som klassificeras i artikeln av Brekke et. al (2023), dvs. föräldrarnas självförmåga och emotionella sensitivitet – i fråga om känslostyrande beteende – både genast efter deltagandet i ICDP-programmet och under uppföljning efter fyra månader. Effekterna var små vid uppföljningsmätningen vid fyra månader (d = 0,20-0,23, NNT (Number-Needed-to-Treat) = 7,69-8,93).

Helhetsbedömning

Programmet ICDP – Vägledande samspel har måttlig dokumenterad evidens (4/5) i en finländsk kontext. Beredskapen att implementera programmet förverkligades inom sex av tio delområden.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen med Vertti-grupperna är att stärka föräldraskapet och de psykosociala faktorer som skyddar familjen. Med interventionen stöder man den positiva interaktionen i en familj, barnets utveckling och stöder en fungerande vardag i barnfamiljer.

Beskrivning av interventionen

Interventionen är en preventiv gruppintervention riktad till barnfamiljer, där en förälder har mentala problem. Till utvecklingen av Vertti-grupperna har bidragit Beardslees familjeintervention (Inkinen & Söderblom 2005) och Vertti-grupperna är en del av metoden Familj & barn i samspel. Metoderna i Familj & barn i samspel baserar sig på studier i barnets utveckling, respekt för förälderns kunnande och på teorin om barnets utveckling som en del av olika utvecklingsmiljöer (Solantaus & Niemelä 2016). I interventionen skapas för föräldrarna och barnen egna kamratstödsgrupper, som samlas tio gånger. Under sessionerna där föräldrarna och barnen träffar kamratstödsgrupperna behandlas på förhand bestämda teman utgående från egna erfarenheter. Grupperna samarbetar sinsemellan och i slutet av interventionen (4–6 veckor efter avslut) hålls en slutdiskussion med varje familj där man utvärderar den inverkan deltagande i Vertti-gruppen haft på familjens vardag, och om det finns skäl bedömer man behovet av fortsatt stöd.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Vertti-handledarutbildningen riktar sig till dem som jobbar med barnfamiljer, i synnerhet professionella inom social- och hälsovården. Skolningen baserar sig på en handbok om Vertti-metoden (Inkinen & Söderblom 2005). Skolning arrangeras för tillfället bara av en utbildare. Interventionen har utvecklats i Finland inom projektet FinFami Nyland rf. Vertti-grupper har i första hand ordnats i huvudstadsregionen.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det har inte gjorts referensgranskade studier om interventionen och det finns inte någon forskningsbaserad evidensgrad om interventionens effekter.

Litteratur

Inkinen, M. & Söderblom, B. (2005). Vertti – Lapset ja vanhemmat vertaisryhmässä, kun vanhemmilla on mielenterveyden ongelmia. Käsikirja ryhmänohjaajille. Profami Oy, Er-paino Lievestuore.

Solantaus, T. & Niemelä, M. (2016). Arki kantaa – kun se pannaan kantamaan. Perheterapia, 1, 21–33.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med Pidä kiinni -behandlingssystemet är att stödja väntande mödrar och familjer med drogproblematik att bli drogfria. Med behandlingsmetoden förstärker man föräldraskapet och moderskapet för att garantera en trygg uppväxtmiljö för babyn.

Beskrivning av interventionen

Pidä kiinni -behandlingssystemet riktar sig till väntande mödrar som använder droger och till spädbarnsfamiljer. Behandlingsmetodens teoretiska bakgrund finns i anknytnings- och mentaliseringsteorin och i neurobiologisk forskning som visar på lyckade interaktionsupplevelser hos mödrar som använder droger (Suchman 2006). Behandlingsprogrammet har en rehabiliterande och reflektiv arbetsteknik. Innehållet i behandlingsmetoden bestäms individuellt utgående ifrån den väntande modern och spädbarnsfamiljens situation och i vården används olika arbetsmetoder beroende på situationen. Behandlingen sker i Mödra- och skyddshemmet och utgörs av drogrehabilitering och ett stöttande av den tidiga interaktionen och föräldraskapet. Från Pidä kiinni- behandlingssystemet har vid Mödra- och skyddshemmens öppenvård utvecklats en grupprehabilitering för mödrar som använder droger och för spädbarnsfamiljer.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Skolning i behandlingsmetoden erbjuds till arbetstagare vid Mödra- och skyddshemmen som en arbetsplatsskolning. Pidä kiinni -behandlingssystemet har i Finland utvecklats av Förbundet för mödra- och skyddshem. Pidä kiinni -behandlingssystemet och grupprehabiliteringstjänsten som utvecklats från behandlingsmetoden erbjuds i vissa Mödra- och skyddshem i Finland till de mödrar och spädbarnsfamiljer som har ett betalningsavtal för rehabilitering av kommunen.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Pidä kiinni -behandlingssystemet har studerats i en prospektiv effektstudie (Pajulo mfl. 2011; Pajulo mfl. 2012). Bland de mödrar (n = 34) som deltog i behandlingsmetoden steg den genomsnittliga mentaliseringsförmågan under rehabiliteringen, men undersökningsunderlaget var litet och andelen mödrar som uteblev från uppföljningen stort. Behandlingsmetoden ger lite forskningsevidens om en positiv utveckling av mentaliseringsförmågan under graviditeten eller efter graviditeten bland de mödrar som deltog i interventionen. I Finland finns det inga effektstudier med en kontrollgrupp om behandlingssystemet Pidä kiinni.

Litteratur

Pajulo, M., Pyykkönen, N., Kalland, M., Sinkkonen, J., Helenius, H. & Punamäki, R. L. (2011). Substance abusing mothers in residential treatment with their babies: Postnatal psychiatric symptomatology and its association with mother–child relationship and later need for child protection actions. Nordic Journal of Psychiatry 65(1), 65–73.

Pajulo, M., Pyykkönen, N., Kalland, M., Sinkkonen, J., Helenius, H., Punamäki, R. L. & Suchman, N. (2012). Substance‐ abusing mothers in residential treatment with their babies: importance of pre‐and postnatal maternal reflective functioning. Infant Mental Health Journal 33(1), 70–81.

Suchman, N., Pajulo, M. & Mayes, L. (2013) (toim.). Parenting and substance abuse, developmental approaches to intervention. Oxford University Press.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Grupp

Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att hjälpa barn i 3–12 års åldern att lära sig de färdigheter de behöver för att lösa vardagens psykosociala problem. Med metoden Kids’ Skills utvecklas barnets förmåga att upptäcka och behärska symptom i samband med problem.

Beskrivning av interventionen

Kids’ Skills är en strukturerad intervention, innehållande 15 nivåer som utarbetats för barns psykosociala problem. Interventionen grundar sig på problemcentrerad terapi, korttidsterapi och till vissa delar på Milton Ericsons psykoterapitradition. (Furman 2016). Interventionen bearbetar indirekt orsakerna till psykosociala problem i barnets vardag och familjens interna relation genom att fokusera på svårigheter att reglera känslor, beteendestörningar eller trots. Ett villkor för interventionens genomförande är att barnets problem går att lösa eller att problemen kan mildras. I interventionens 15 steg fokuserar man på barnets färdigheter och på att stärka färdigheterna, men ett systematiskt genomförande av stegen förutsätter interventionen inte (Bentner 2014, 85). Kids’ Skills kan användas tillsammans med barnet i hemmiljö, i pedagogiken i en barngrupp och anpassad med ungdomar och vuxna.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Kids’ Skills har utvecklats av Korttidsterapiinstitutets specialistläkare i psykiatri, Ben Furman och socialpsykologen Tapani Ahola. Skolning i Kids’ Skills finns tillgänglig som webbkurs och som närundervisning arrangerad av Korttidsterapiinstitutet. Handledarnas certifiering upprätthålls av Korttidsterapiinstitutet. Det finns också en mobilapplikation om interventionen. Utöver uppfostringssituationer har interventionen i någon mån använts i barn- och familjetjänster och inom barnpsykiatrin. Interventionen har tagits som en del av projektet Södra Karelens LAPE-förändringsprogram.

Interventionens forskningsevidens och effekt

I Finland har en studie med multivariata metoder gjort för interventionen (Hautakangas, Kumpulainen & Uusitalo 2021). Studien visade på ökad förmåga till självreglering bland 4–7 åringar som en följd av Kids’ Skills i jämförelse med kontrollgruppen. Därtill ökade användningen av interventionen småbarnspedagogernas engagemang vad beträffar främjande av barnens självreglering. Interventionen har måttligt stark påvisad forskningsbaserad effekt.

Litteratur

Bentner, A. (2014). Muksuoppi tutkimuksen kohteena. Saksalaisia selvityksiä suomalaisesta lasten ongelmien ratkaisumenetelmästä.

Furman, B. (2011). Berättelser om smarta barn. Inspirerande historier om barn som besegrat sina problem med hjälp av Jag kan – metoden. Korttidsterapiinstitutet.

Furman, B. (2016). Muksuopin lumous. Luova tapa auttaa lapsia voittamaan psyykkiset ongelmat. Lyhytterapiainstituutti.

Sammanfattning

Inledning

En positiv interaktion mellan barnet och föräldern är en viktig faktor för barnets utveckling, som påverkar långt in i vuxen ålder. ABC-föräldrastödsprogrammet är en gruppmetod för föräldrar till barn i åldern 3–12 år. Metoden syftar till att påverka föräldrarnas föräldrafärdigheter och barnens välbefinnande.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten hos ABC-föräldrastödsprogrammet utifrån forskningslitteratur. Översikten besvarar följande frågor: Hur noggrant har ABC-föräldrastödsprogrammet beskrivits? Har ABC-föräldrastödsprogrammet en evidensbaserad effekt i form av stärkta föräldrafärdigheter och förbättrat välbefinnande hos barn i åldern 3–12 år, som är tillämplig i Finland?

Material och forskningsmetoder

Litteratursökningen gjordes med hjälp av sökstrategin PCC (Population, Concept, Context) som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om ABC-föräldrastödsprogrammet? Följande sökord användes: P = barn i lekålder och lågstadieåldern, föräldrar, familjer, C = ABC-föräldrastödsprogrammet. Kontexten (C) utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En litteratursökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning.

Resultat

I litteratursökningen valdes två randomiserade kontrollerade studier (RCT) och två kvasiexperimentella studier utan kontrollgrupp. Studierna hade gjorts i Sverige. I de två RCT-studierna jämfördes försöksgruppen med en kontrollgrupp som stod på en väntelista. Enligt studierna förbättrades självförmågan i föräldraskapet (PSE) (η²p = 0,18 (motsvarar d = 0,94), NNT (Number-Needed-to-Treat) = 3), vilket visade sig vara en central faktor för att stärka barnets hälsa och utveckling (CHD) (η²p = 0,15 (motsvarar d = 0,84), NNT = 3). För dessa responsvariabler var effektstorlekarna stora. Föräldrarna upplevde också att deras rutiner för uppfostran (PPI) hade utvecklats, och vid uppföljningsmätningen efter sex månader hade särskilt den positiva uppmuntran och berömmet ökat (d < 0,10), och den inkonsekventa disciplinen minskat (d = 0,14, NNT = 13). Förälderns färdigheter för känsloreglering (ERQ), till exempel att omvärdera sitt eget agerande (d = 0,17, NNT = 11), hade förbättrats i interventionsgruppen vid uppföljningsmätningen efter sex månader. Vid uppföljningsmätningen efter sex månader beskrev föräldrarna i interventionsgruppen sina färdigheter för känsloreglering som starkare (ERQ) (d < 0,10) än föräldrarna i kontrollgruppen. För dessa responsvariabler förblev effektstorlekarna små. Konfidensintervallen för effektstorlekarna har inte rapporterats. Metoden bygger på anknytningsteori och teorin om socialt lärande. Metoden konstaterades ha positiva effekter på alla huvudresponsvariabler som valts ut utifrån dessa teorier. Beskrivningen av metoden och stödet för införandet förverkligades i måttlig grad.

Effektivitetsbedömning

Effektivitetsbedömningen för ABC-föräldrastödsprogrammet är 4/5. Det finns alltså konstaterad evidens för metodens effektivitet i en nordisk kontext. För Finlands del finns det ingen bevisad effekt. Det finns evidens för effektiviteten i fråga om att metoden ökar självförmågan och känsloregleringsfärdigheterna hos föräldrar till barn i åldern 3–12 år och utvecklar deras rutiner för uppfostran jämfört med de föräldrar som är på kölistan. Effektivitetsbedömningen grundar sig på kriterierna i Tidig insats bedömningssystem.

1 2 3 4