Arkiv: Intervention

Sammanfattning

Inledning

IPC-N är en individuell intervention som är avsedd för förebyggande av depression hos unga i åldern 12-18 år och för behandling av högst medelsvår depression i tjänster på basnivå. Metoden genomförs av utbildade yrkespersoner inom social- eller hälsovården och dess mål är att förebygga och lindra depressionssymtom samt förbättra den ungas färdigheter att klara av utmaningar i mänskliga relationer.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av IPC-N-metoden utifrån forskningslitteratur. Översikten besvarar följande frågor: 1) Är IPC-N-metoden tillräckligt beskriven? och 2) Har IPC-N-metoden som används i Finland evidensbaserad effekt i förebyggandet av depression och humörsymtom hos unga i åldern 12-18 år eller i behandlingen av lindrig eller medelsvår depression?

Material och forskningsmetoder

En systematisk litteratursökning gjordes med sökstrategin PCC (Population, Concept, Context), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om IPC-N-metoden? Följande sökord användes: P = unga, C = interpersonell rådgivning, interpersonal counselling. Kontexten (C) utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet. En litteratursökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning. Metodbeskrivningens noggrannhet bedömdes utifrån metodhandböckerna och annat skriftligt material som upprätthålls av hemboet.

Resultat

Metodbeskrivningen för IPC-N-metoden är uttömmande. I litteratursökningen hittades två studier, varav den ena var en finländsk randomiserad kontrollerad studie och den andra en före-efter-studie med en grupp som genomfördes i Storbritannien. Hittills finns det inga bevis för att IPC-N-metoden är effektiv för att förebygga eller behandla lindrig till medelsvår depression hos unga i åldern 12-18 år. Studierna i översikten visar inte en sådan statistiskt signifikant skillnad jämfört med kontrollgruppen som förutsätts för att metoden ska anses effektiv. Undersökningarnas tillförlitlighet bedömdes som helhet som tillfredsställande, och även om mätningen och metodens reproducerbarhet i huvudsak bedömdes vara väl genomförda, försvagades evidensen för effektiviteten av begränsningar i fråga om studiernas utformning, statistiska analyser och risker för bias.

Effektivitetsbedömning

 Metoden är väl beskriven och teoretiskt motiverad, men har hittills inte visat sig minska depressionssymtom hos unga i åldern 12-18 år jämfört med kontrollgruppen. Forskningsevidensen baserar sig på en finländsk randomiserad kontrollerad studie från 2020-talet, som huvudsakligen genomfördes inom ramen för elevvård, och en brittisk undersökning från 2010-talet som genomfördes i lågtröskeltjänster med före-efter-utformning och som undersökte unga i åldern 11-17 år med depressionssymtom.

Sammanfattning

Inledning

Målet med Walk in-terapi, det vill säga samtalshjälp med låg tröskel, är att stödja det psykiska välbefinnandet hos barn och unga i åldern 12–29 år och hjälpa dem att hitta lösningar på aktuella utmaningar. Walk in-terapimetoden är en av de former av Single session-metoden som används i Finland och där tillämpas lösningsorienterade korttidsterapimetoder. Metoden Walk in-terapi kännetecknas av anonymitet, tillgång till besök utan remiss och tidsbokning samt avgiftsfrihet. Besöket registreras inte i något klient- eller patientregister. Besöket kan vara ett enskilt besök eller så kan man på den ungas initiativ ordna flera besök, dock så att man endast avtalar om ett besök i taget. Yrkespersonen kan växla mellan besöken. Under besöket strävar man efter att hitta konkreta lösningar på upplevda problem och identifiera klientens resurser. Walk in-terapimetoden ingår inte i hälso- och sjukvården, och vid behov hänvisar en yrkesperson som utbildats i Walk in-terapi klienten till hälso- eller socialvården.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av Walk in-terapimetoden utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågorna: Hur noggrant har Walk in-terapimetoden beskrivits? Har Walk in-terapimetoden som används i Finland evidensbaserad effekt för att stödja psykiskt välbefinnande hos unga i åldern 12-29 år?

Material och forskningsmetoder

En systematisk litteratursökning gjordes med sökstrategin PCC (Population, Concept, Context), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om Walk in-terapimetoden? Som sökord användes: P = unga i åldern 12–29, C = Walk in-terapi, single session therapy. Kontexten (C) utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En litteratursökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes publikationer på finska i tjänsten Finna.fi. I utvärderingen av metodbeskrivningen användes den finländska handboken för Walk in-terapimetoden, webbplatsen för den samt material som tillhandahållits av Lasten ja nuorten keskus.

Resultat

Walk in-terapimetoden beskrivs väl i handboken och på webbplatsen om den.I den systematiska litteratursökningen hittades inga studier om den finländska Walk in-terapimetoden som baserar sig på handboken för metoden eller liknande genomförande, så det finns ingen forskningsbaserad evidens för metodens effekt.

Effektivitetsbedömning

Det finns ingen forskningsbaserad evidens för effekten av den noggrant beskrivna och teoretiskt motiverade Walk in-terapimetoden som beskrivs i metodhandboken och på webbplatsen för metoden.

Sammanfattning

Inledning

Gruppterapimodellen Vakautta vanhemmuuteen tillämpas som terapi i grupp för föräldrar som behandlats illa i barndomen. Metodens mål är psykoedukation om effekterna av dålig behandling i barndomen på det egna föräldraskapet och hantering av traumasymptom.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten hos gruppterapimodellen Vakautta vanhemmuuteen utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågorna: Hur noggrant har gruppterapimodellen Vakautta vanhemmuuteen beskrivits? Har gruppterapimodellen Vakautta vanhemmuuteen en evidensbaserad effekt för att stödja en stabilisering och hantering av symptomen hos föräldrar som upplevt dålig behandling samt förebygga generationsöverskridande traumaeffekter, som är tillämplig i Finland?

Material och forskningsmetoder

En systematisk litteratursökning gjordes med sökstrategin PCC (Population, Concept, Context), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om gruppterapimodellen Vakautta vanhemmuuteen? Följande sökord användes: P = föräldrar, C = Vakautta vanhemmuuteen, Daring to Care. Kontexten (C) utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet. En litteratursökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning.

Resultat

Inga undersökningar av effekten eller andra referentgranskade studier har publicerats om metoden. Metodens effektivitet kan inte bedömas forskningsbaserat. Den teoretiska beskrivningen av metoden är bra och omfattande. Beskrivningen av stödet för införande är också bra och omfattande.

Effektivitetsbedömning

Metoden är en gruppterapimodell som har utvecklats i Finland och lämpar sig för finländska institutioner. Metoden grundar sig på mekanismer som beskrivs i teoretisk litteratur och på metoder för att kontrollera traumasymptom, såsom psykoedukation och exponering. På grund av den starka teoretiska grunden får metoden betyget 2/5.

Sammanfattning

Inledning

STRATEGI-programmet är en metod för psykosocialt stöd, som strävar efter att stödja föräldrar eller vårdnadshavare till barn och unga som fått en adhd-diagnos. Metoden syftar till att minska barnets adhd-symtom genom att stärka föräldrafärdigheterna samt förbättra föräldrarnas och barnets funktionsförmåga. Målet med STRATEGI-programmet är att öka föräldrarnas förståelse för och kunskap om adhd, så att de kan förstå de funktionsbegränsningar som symtombilden orsakar och deras effekter på familjen. Metoden stöder också föräldrarnas anpassning till barnets adhd-diagnos.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av STRATEGI-programmet utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågorna: Hur noggrant har STRATEGI-programmet beskrivits? Har STRATEGI-programmet en evidensbaserad effekt i form av ökad kunskap om adhd hos föräldrarna, stärkta föräldrafärdigheter samt förbättrad funktionsförmåga hos barnet och föräldern, som även är tillämplig i Finland?

Material och forskningsmetoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin Population, Concept, Context (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om STRATEGI-programmet?  Sökorden var följande: P = barn, unga, föräldrar, C = STRATEGI-programmet. Kontexten utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En systematisk sökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning.

Resultat

Utifrån litteratursökningen inkluderades endast en undersökning i den systematiska litteraturöversikten. Dessutom angavs en referentgranskad svensk undersökning och en icke-referentgranskad svensk rapport för kännedom i slutet av denna översikt. Dessa påverkade inte effektbedömningen för metoden. Den utvalda svenska undersökningen genomfördes utan kontrollgrupp med en före–efter-uppställning där man granskade effekten av STRATEGI-programmet i fråga om ökningen av föräldrarnas kunskap om adhd. Som sekundära responsvariabler granskades metodens effekter på barnets beteendestörningar och egenskaper (Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ)), stress i föräldraskapet (The Parental Stress Scale (PSS)) och attributioner i föräldraskapet (modierad Written Analog Questionnaire). Föräldrarna (n = 549) delades in i tre grupper baserat på hur allvarliga deras adhd-symtom var. Allvarlighetsgraden hos föräldrarnas adhd-symtom påverkade inte responsvariablerna, utan föräldrarnas kunskap om adhd ökade i alla grupper.

Effektivitetsbedömning

Det finns lovande forskningsevidens om effekten av det välbeskrivna STRATEGI-programmet, så det får effektivitetsbedömningen 3/5. Det finns forskningsevidens som visar att kunskapen om adhd hos föräldrar till barn som fått en adhd-diagnos ökar. Det behövs mer forskning till stöd för metodens stärkande av föräldrafärdigheter och förbättring av barnets och förälderns funktionsförmåga.

Sammanfattning

Inledning

I takt med att utmaningarna med den psykiska hälsan ökar bland barn i olika åldrar behövs satsningar på förebyggande åtgärder och stöd med låg tröskel för att lindra symtomen. Syftet med Friends-programmet är att stödja psykiskt välbefinnande och stärka resiliensen. Versionerna som är utformade för olika åldersgruppers behov använder kollegialt lärande och funktionella övningar. Programmet lämpar sig för alla och är lätt att ta i bruk, och det kan användas i barnets uppväxtmiljö, såsom i skolan, eller som en del av social- och hälsovårdens tjänster, där det riktar sig till barn som har symtom. Programversionen Friends for Life av Friends-programmet är avsett för att förebygga ångest- och depressionssymtom bland 9–12-åringar.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av programversionen Friends for Life i Friends-programfamiljen utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågorna: Hur noggrant har Friends-programmet beskrivits? Har Friends-programmets programversion Friends for Life en evidensbaserad effekt på 9–12-åriga barns psykiska välbefinnande, i synnerhet ångest- och depressionssymtom, som även är tillämplig i Finland?

Material och forskningsmetoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin population, koncept och kontext (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om Friends-programmet? Som sökord användes: P = barn och ungdomar, C = Friends. Kontexten (C) utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av Friends for life-versionens effektivitet, men även andra typer av undersökningar inkluderades. En systematisk sökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes publikationer på finska i tjänsten Finna.fi. Sökningen kompletterades med en manuell sökning.

Resultat

I bedömningen ingick 19 artiklar som undersökte effektiviteten. En av dessa undersökningar var finländsk, tre var nordiska och resten från länder med en hög inkomstnivå enligt Världsbankens klassificering, i enlighet med kriterierna för inkludering. I litteratursökningen hittades också två finländska undersökningar som angavs för kännedom i diskussionsdelen. Två systematiska litteraturöversikter, fyra metaanalyser och en undersökning som var både en systematisk översikt och en metaanalys kunde inte bedömas som sådana eftersom även undersökningar som gällde länder som inte har en hög inkomstnivå hade inkluderats i dem. I två av dem ingick även andra interventioner utöver Friends. Effektevidens har fåtts från undersökningar både i Norden och i andra höginkomstländer. Undersökningarnas kvalitet varierade. Undersökningarna fokuserade på att utreda effekten av Friends-programmets version för barn i skolåldern (Friends for life ). Undersökningarna delades in enligt om metoden bedömdes som 1) universell, genomförd för alla i skolan eller 2) riktad intervention för barn eller unga med ångestsymtom, antingen a) i skolan eller b) i en tjänst som erbjuder psykosocial vård. Effekten på barns och ungas välbefinnande mättes i regel som minskade ångestsymtom och i vissa studier även som förändringar i depressionssymtom och sociala färdigheter. Enligt bedömningen konstaterades metoden ha positiva effekter på barns och ungas psykiska välbefinnande genom minskade ångestsymtom (d = 0,008–0,70) och minskade depressionssymtom (d = 0,04–0,63). Inga negativa effekter observerades. Särskilt barn som redan har symtom verkar ha nytta av programmet. Undersökningarna gav indikationer på att interventioner i skolmiljön, särskilt sådana som gjordes av utomstående yrkespersoner, hade positiva effekter. Konstaterandet av förebyggande och långvariga effekter försvårades av det arrangemang som är typiskt för interventionsundersökningar, där kontrollgruppen väntade på att få delta i programmet. Stödet för införandet av metoden bedömdes vara ganska bra. Metoden och dess teoretiska grund har beskrivits väl och kärnelementens koppling till teorin har förklarats på ett tillfredsställande sätt.

Effektivitetsbedömning

Friends-programfamiljens Friends for Life-version uppnår nivån 4/5 i effektivitetsbedömningen. Det finns effektevidens som visar en förbättring av det psykiska välbefinnandet bland barn i åldern 9–12 år, i synnerhet en minskning av ångest- och depressionssymtom. I flera undersökningar har programmet jämförts med en annan intervention, en kölista eller sedvanlig vård eller sedvanligt stöd. Resultaten gav indikationer på nyttan med metoden som en del av gruppverksamhet i barnets uppväxtmiljö. Det behövs mer forskning om effektiviteten hos universella interventioner som riktar sig till alla och fokuserar på att förebygga ångestsymtom.

Sammanfattning 

Fenomen

Beteendeproblem, känslor och känsloreglering, föräldrafärdigheter och kunskap samt neuropsykiatriska utmaningar

Inledning

Interventionen Leikitään ja keskitytään (LeKe) perheille (Vi leker och koncentrerar oss för familjer) har utvecklats för att förebygga och behandla svårigheter med självreglering och exekutiva funktioner hos barn under skolåldern. Kärnan i interventionen är gemensamma lekstunder där föräldrarna handleds att stödja barnets färdigheter i de exekutiva funktionerna genom positiv interaktion. LeKe perheille-interventionen är avsedd för barn i åldern 3–6 år som har utmaningar med överaktivitet, ouppmärksamhet och beteendereglering. Gruppinterventionen omfattar sex möten med föräldrar och sex möten med barn under åtta veckor samt två telefon- eller videosamtal med föräldrarna. Utmaningar i självreglering och exekutiva funktioner är en av de vanligaste orsakerna till att söka stöd för barnets utveckling. Utmaningar hos barn under skolåldern kan uppträda till exempel som för hög fart, svårigheter att vänta och lyssna på instruktioner samt brister i känsloregleringen i inspirerande eller frustrerande situationer. Tidig självreglering har konstaterats ha en stark koppling till funktionsförmåga och psykiskt välbefinnande långt in i vuxen ålder. Utvecklingen av de exekutiva funktionerna formas starkt under barndomen till följd av dagliga aktiviteter och interaktion. Vid handledda övningar kan barnet stödas och uppmuntras så att hen även vågar prova på svåra saker, och på så sätt förstärks de färdigheter i självreglering och de exekutiva funktionerna som håller på att utvecklas. 

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av interventionen Leikitään ja keskitytään perheille utifrån forskningslitteratur. Översikten besvarar följande fråga: Finns det evidensbaserad och i Finland tillämplig effektivitet av interventionen Leikitään ja keskitytään (LeKe) perheille för förebyggande och behandling av svårigheter med självreglering och exekutiva funktioner hos barn under skolåldern?

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin population, koncept och kontext (PCC), som inriktades på följande fråga: Vilken forskning har gjorts om interventionen Leikitään ja keskitytään perheille? Följande sökord användes: P = barn och föräldrar, C = Leikitään ja keskitytään-metoden (engelska motsvarigheter) samt begrepp som gäller exekutiva funktioner och lekmässighet. Kontexten utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En systematisk sökning gjordes i sex metoddatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes publikationer på finska i tjänsten Finna.fi. 

Resultat

Utifrån litteratursökningen inkluderades tre undersökningar av effektiviteten i den systematiska översikten. I två undersökningar från Nya Zeeland som påverkar bedömningen granskades ENGAGE-interventionen, utifrån vilken den finländska interventionen Leikitään ja keskitytään perheille har utvecklats. Utöver de nyzeeländska undersökningarna bedömdes en finländsk undersökning av effektiviteten av LeKe perheille-interventionen. Kvaliteten på undersökningarna av effekter var god. Interventionen har konstaterats ha positiva effekter på självreglering och exekutiva funktioner i hemmet. Enligt bedömningen är den teoretiska grunden och beskrivningen av interventionen gedigna. Metoden beskrivs mångsidigt i handledarens handbok, och det stöd för ibruktagande som interventionen erbjuder uppfylls inom sex av sju delområden. Det finns goda möjligheter att framgångsrikt implementera interventionen LeKe perheille. 

Metodbedömning

Metodbedömningen för interventionen Leikitään ja keskitytään perheille är 5/5, vilket innebär att det finns stark undersökning av metodens effektivitet i ett finländskt sammanhang. Det finns evidens för metodens effektivitet med barn i åldern 3–6 år som har svårigheter med självreglering och exekutiva funktioner.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp/Individ

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att främja 7–17 åriga barns och ungas förmåga att kontrollera ångest, lära sig att känna igen ångestfyllda situationer samt minska barnens och ungdomens upplevda oro. Metoden Cool Kids lär ut till föräldrarna att på ett stödjande sätt svara   och reagera på barnets ångest.

Beskrivning av interventionen

Cool Kids riktar sig till barnfamiljer där barnet eller en ungdomen lider av ångest som påverkar vardagen. Cool Kids förverkligas antingen som en gruppintervention eller individuellt. Föräldrarna är aktivt med i interventionen och stöder och reagerar på barnets ångest. Interventionen baserar sig på psykoedukation och innehåller kognitiva övningar, graderade utsättningsövningar och skolning i att identifiera känslor. Interventionens bakgrund finns i den kognitivbehavioristiska terapin (Lyneham mfl. 2003, Rapee mfl. 2006a; 2006b). Som gruppformad intervention arrangeras för 4–8 barnfamiljer totalt 10 träffar varje vecka, mot slutet varannan vecka. Under sammankomsterna övar man genom samtal, spel och lek nya sätt att bemästra ångest. Barnfamiljerna som deltar i Cool Kids’ gruppträffar får med sig hemuppgifter, med vilka man övar de nya färdigheterna i hemmiljö. I interventionen används en åldersanpassad arbetsbok för barn och unga. Cool Kids erbjuds både som ett behandlingsprogram och som en preventiv metod.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Skolning i Cool Kids -metoden riktar sig till professionella inom social- och hälsovården med erfarenhet av kognitiv beteendeterapi och arbete med barns och ungas mentala hälsa.  Metodskolning arrangeras inom projektet Framtidens social- och hälsocentral (VIVA) och HUS barnpsykiatriska enhets och Barnklinikernas faddrar rf:s projekt. Cool Kids har utvecklats vid Macquarie University i Australien (Lyneham mfl. 2003; Rapee mfl. 2006a; 2006b) och interventionen används förutom i Australien i USA och i Europa. I Finland används Cool Kids i barn- och ungdomspsykiatrin inom HUS.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Behandlingsprogrammet Cool Kids har undersökts i flera randomiserade kontrollerade studier (tex. Arend mfl. 2006; Chavira mfl. 2014; Hudson mfl. 2009; Rapee mfl. 2006a). Ur perspektivet tidigt stöd och preventiva åtgärder har Cool Kids -metoden i skolmiljö studerats i en randomiserad kontrollerad studie (Haugland mfl. 2020; Mifsund & Rapee, 2005). Den gruppformade Cool Kids i skolan minskade ångestsymtomen hos 8–11 åriga barn jämfört med barn som fanns på en kölista (Mifsund & Rapee, 2005). En norsk studie bedömde Cool Kids effekter på ångest som medelstora både av ungdomarna själva och föräldrarna jämfört med en kontrollgrupp (Haugland mfl. 2020).

Litteratur

Haugland B, Haaland ÅT, Bast V, Bjaastad J, Hoffart A, Rapee RM, Raknes S, Himle JA, Husabø E & Wergeland GJ (2020) Effectiveness of brief and standard school-based cognitive-behavioral interventions for adolescents with anxiety: A randomized noninferiority study. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 59(4), 552–564. https://doi.org/10.1016/j.jaac.2019.12.003

Lyneham H J, Abbott M J, Wignall A & Rapee R M (2003) The Cool Kids Anxiety Treatment Program. Sydney: MUARU, Macquarie University.

Mifsud C & Rapee R M (2005) Early intervention for childhood anxiety in a school setting: Outcomes for an economically disadvantaged population. Journal of the American Academy of Child Adolescent Psychiatry, 44(10), 996–1004. https://doi.org/10.1097/01.chi.0000173294.13441.87

Rapee R M, Abbot M J & Lyneham H J (2006a) Bibliotherapy for children with anxiety disorders using written materials for parents: A randomized controlled trial. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 74(3), 436–444. https://doi.org/10.1037/0022-006X.74.3.436

Rapee R M, Lyneham H J, Schniering C ym. (2006b) The Cool Kids child and adolescents anxiety program – therapist manual. Sydney, NSW: Centre for Emotional Health, Macquire University

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med Familjerådslag är att i barnskyddet stärka barnets och familjens deltagande, barnets närståendenätverk och inverka positivt på barnets välmående. Med Familjerådslaget stärker man barn- och familjeperspektivet i barnskyddsprocessen.

Beskrivning av interventionen

Familjerådslag är en strukturerad intervention för barnfamiljer som i Finland används inom barnskyddet, och som kan användas i olika skeden av barnskyddsprocessen för barn i olika åldrar. Den teoretiska referensramen till Familjerådslag finns i den resurscentrerade problemlösningsteorin och i den lösningscentrerade terapin. I bakgrunden inverkar också dialogförmåga, principen för reparativt socialt arbete (Frost et al 2012) och data om barnet (Heino 2005). Familjerådslaget är frivilligt för klienten. I Familjerådslaget deltar förutom klientfamiljen en opartisk sammankallare, en socialarbetare och närståendenätverket förknippat med barnets ärende. Barnet har i Familjerådslaget en medhjälpare. Interventionen fortskrider från den förberedande fasen till Familjerådslaget, där man kommer överens om kontakt, information och planen i barnets ärende. Planen och förverkligandet följs upp och utvärderas. Längden på interventionen varierar beroende på barnmålet allt från under ett år till några år. Interventionen har också använts i ärenden med unga kriminella, i vårdnadstvister, i handikapptjänster, i arbetet med psykisk hälsa och i äldreomsorgen.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Interventionens aktörer arrangerar skolning i Familjerådslag utan kriterier för deltagande. Innehållet och strukturen i skolningen har varierat beroende på handledare, Det finns ingen exakt uppgift om tillgängligheten eller antalet skolningar. Familjerådslaget har utvecklats i Nya Zeeland som en lagstadgad verksamhetsmodell i omhändertagningsfall och i ärenden med unga kriminella. I Finland har Familjerådslaget utvecklats i ett flerpartsprojekt vid Stakes och interventionen används inom barnskyddet. Det finns ingen exakt uppgift om Familjerådslagets nationella tillgänglighet eller implementering.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Interventionen har en måttlig forskningsevidens, bland annat en internationell meta-analys (Dijkstra mfl. 2016), två RCT-undersökningar (Asscher mfl. 2014; Hollingshead mfl. 2017), en prospektiv kvasiempirisk undersökning (Sundell & Vinnerljung 2004) och en del kvalitativa undersökningar. Det finns ingen forskningsbaserad evidensgrad om Familjerådslagets effekter.

Litteratur

Asscher, J., Dijkstram S., Stams G., Decovic, M. & Creemers, H. (2014). Family group conferencing in youth care: characteristics of the decision making model, implementation and effectiveness of the Family Group (FG) plans. BMC Public Health, 14, 154.

Dijkstra, S., Creemers, H., Asscher, J., Decovic, M. & Stams, G. (2016). The effectiveness of family group conferencing in youth care: A meta-analysis. Child Abuse & Neglect, 62, 100–110.

Frost, N. Abram, F. & Burgess, H. (2012). Family group conferences: context, process and ways forward. Child and Family Social Work, 19, 480–490.

Heino, T. (2005). Lapsen tieto – sen paikka tutkimuksessa ja käytännössä. Teoksessa Hänninen, S. & Karjalainen, J. & Lahti, T. (toim.): Toinen tieto – kirjoituksia huono-osaisuuden tunnistamisesta. Stakes.

Hollingshead, D. M., Corwin, T. W., Maher E. J., Merkel-Holguina, L., Allan, H. & Fluke, J. (2017). Effectiveness of family group conferencing in preventing repeat referrals to child protective services and out-of-home placements. Child Abuse & Neglect, 69, 285–294.

Sundell, K. & Vinnerljung, B. (2004). Outcomes of family group conferencing in Sweden: A 3-year follow-up. Child Abuse Neglegt, 28, 267–287.

Sammanfattning

Inledning

Mobbning bland barn och unga är vanligt både i Finland och i resten av världen. Mobbning är ett gruppfenomen som är avsiktligt förorsakande av olägenhet eller besvär för en viss elev (Sainio m.fl., 2018; Salmivalli m.fl., 2018a, 2018b). Mobbning kan vara verbalt, icke-verbalt eller fysiskt, och det kan ske ansikte mot ansikte eller på nätet. KiVa Skola-programmet är en metod för att förebygga och ingripa i mobbning som kan användas i skolor för elever i åldern 7–16 år. Skolans personal kan utbildas i att använda KiVa Skola-programmet oberoende av arbetstagarnas utbildningsbakgrund, och programmet erbjuder konkreta sätt att förebygga mobbning och ingripa i den i skolans vardag. Enligt programmet hålls regelbundna KiVa-lektioner i skolans vardag, och för skolan bildas ett KiVa-team, som använder metoden och löser mobbningssituationer i skolan. I KiVa Skola-programmet ingår en lärarguide där lektionernas innehåll beskrivs på ett illustrativt sätt samt mångsidigt material för deltagande elever som innehåller till exempel grupparbete och en digital inlärningsmiljö.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av KiVa Skola-programmet utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågorna: Hur noggrant har KiVa Skola-programmet beskrivits? Har KiVa Skola-programmet som används i Finland evidensbaserad effekt i förebyggandet av mobbning i skolan och i minskande av mobbningen?

Material och metoder

En systematisk litteratursökning gjordes med sökstrategin PCC (Population, Concept, Context), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om KiVa Skola-programmet? Följande sökord användes: P = barn i årskurser 1–6, barn i årskurser 7–9, lärare, föräldrar; C = KiVa Skola. Kontexten (C) utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet. En litteratursökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning. Metodbeskrivningens noggrannhet i handböckerna och i annat skriftligt material som underhålls av hemboet bedömdes.

Resultat

Utvecklarna av metoden har beskrivit KiVa Skola-programmet väl, det finns omfattande material om det, det finns vid behov stöd för metoden efter utbildningen och programmets mål har definierats tydligt. Utbildningen i programmet och dess användning beskrivs med nödvändig noggrannhet. Programmets teoretiska bakgrund och kostnaderna för implementeringen har beskrivits ganska allmänt. Jämfört med skolornas sedvanliga antimobbningsverksamhet observerades vid användning av KiVa Skola-programmet de positiva effekter som metoden eftersträvar i att minska mobbning bland barn och unga i åldern 7–16 år, både enligt eleverna själva och enligt likställda. Evidens för programmets effektivitet rapporterades i både finska och utländska undersökningar. Undersökningarnas evidens för effektivitet var stark, och mobbningen minskade systematiskt särskilt när det gällde självrapporterad mobbning (OR = 1,15–1,93; 95 % KI 1,04–2,38; d = 0,14–0,38), medan det fanns något större variation mellan undersökningarna i betydelsen av resultaten när det gällde självrapporterad mobbning av andra (OR = 1,34–1,69; 95 % KI = 1,07–2,48). Programmets effektivitet syntes starkast hos yngre elever, medan evidensen för äldre elever var motstridig. Programmet rapporterades ha gynnsamma effekter på bakgrundsfenomen relaterade till mobbning, såsom attityder relaterade till mobbning och empati mot den som blivit mobbad.

Effektivitetsbedömning

KiVa Skola-programmet är en välbeskriven och teoretiskt motiverad metod, och det finns gott om undersökningar om dess effektivitet. Det finns evidens för att programmet minskar sannolikheten för barn i åldern 7–16 att bli mobbade eller mobba andra när man jämför med den sedvanliga mobbningsbekämpande verksamheten i skolor. De undersökningar av effektiviteten som valts ut för översikten har genomförts i Finland och Europa på 2000-, 2010- och 2020-talen.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att stärka moderns mentaliseringsförmåga och lära ut till modern kognitiv-behavioristiska metoder att kontrollera depression och ångest. I interventionen stöder man moderns emotionella förmåga att svara på babyns behov och att ett anknytningsförhållande uppstår.

Beskrivning av interventionen

Metoden Hoivaa ja leiki är en gruppintervention för gravida mödrar och för spädbarnsfamiljer, där modern lider av depression, ångest eller har en kluven inställning till föräldraskap. Interventionens teoretiska bakgrund ligger i mentaliserings- och anknytningsteorin och i forskningsevidens om de skadliga effekterna moderns depression under graviditeten har på barnets utveckling (Calkins & Hill 2007; Field 2011, Gentile 2017). Interventionen riktar in sig på tiden för moderns graviditet och på barnets första levnadsår. Kamratgrupperna samlas fyra gånger under graviditeten och sju gånger efter förlossningen. Efter förlossningen gör man ett individuellt hembesök. Kamratgrupperna handleds av två experter med Hoivaa ja leiki -skolning. Träffarna struktureras varje gång av ett bestämt tema, men i utformningen av kamratgrupperna har man tagit i beaktande mödrarnas möjlighet att samtala sinsemellan. Handboken Hoivaa ja leiki används i interventionen.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Hoivaa ja leiki -skolningen riktar sig till experter inom social- och hälsovården. Skolning arrangeras av Diakonissanstalten i Lahtis och av Pilke-kliniken i Helsingfors. Interventionen har utvecklats i projektet Vauvan Taika vid Diakonissanstalten i Lahtis. Interventionen kan användas inom social- och hälsovården, speciellt vid mödra- och barnrådgivningarna. Gruppinterventionen Hoivaa ja leiki har i huvudsak förverkligats i huvudstadsregionen och i Päijät-Häme.

Interventionens forskningsevidens och effekt

I Finland har interventionen undersökts i en randomiserad kontrollerad studie (Salo mfl. 2019). I studien framkom att de mödrar som deltagit i Hoivaa ja leiki -gruppinterventionen (n = 24) hade en ökad reflektionsförmåga och emotionell närvaro jämfört med mödrarna i kontrollgruppen (n = 21). Interventionen har i Finland en måttligt stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt.

Litteratur

Calkins, S. D. & Hill, A. (2007). Caregiver influences on emerging emotion regulation. Teoksessa Gross JJ. (toim.): Handbook of emotion regulation. The Guilford Press: New York, 229–248.

Field, T. (2011). Prenatal depression effects on early development: a review. Infant Behavior and Development, 34, 1–14.

Gentile, S. (2017). Untreated depression during pregnancy: short-and long-term effects in offspring. A systematic review. Neuroscience, 342, 154–166.

Salo, S. J., Flykt, M., Mäkelä, J., Biringen, Z., Kalland, M., Pajulo, M. & Punamäki, R. L. (2019). The effectivess of Nurture and Play: a mentalisation-based parenting group intervention prenetally depressed mothers. Primary health Care Research & Development, 20, 1–11.

1 2 3 4