Arkiv: Intervention

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ

Interventionens målsättning

Med interventionen stärker man placerade barns skolgång genom tidig uppmuntran och ökar barnets skolmotivation. Målsättningen med SISUKAS-modellen är att underbygga barnets styrkor och skapa ett fungerande samarbetsnätverk i barnets ärenden mellan familjen, skolan och socialtjänsterna.

Beskrivning av interventionen

SISUKAS är en intervention om tidigt stöd i skolgången riktad till barn i lågstadieåldern som är omhändertagna eller placerade i familjevård för en längre tid. SISUKASgrundar sig på forskningsevidens om utmaningar i skolgången hos placerade barn och utmaningarnas negativa inverkan på barnets utveckling och psykosociala välbefinnande (Oraluoma & Välivaara 2016). I modellen skapas ett regionalt konsulterande professionellt arbetsteam bestående av socialarbetare, speciallärare och psykologer. SISUKAS-modellen börjar med att den konsulterande socialarbetaren är i kontakt med barnet, med foster- och de biologiska föräldrarna, med skolan och med socialarbetaren som ansvarar för barnets ärenden. I det multiprofessionella nätverkssamarbetet stöder man barnets skolgång i ett tidigt skede, möjliggör en uppdaterad informationsgång och koncentrerar sig på barnets styrkor genom dialog. I modellen utarbetas en inlärningsplan för barnet som följs upp. SISUKAS har förverkligats också regionalt som en multiprofessionell arbetsmetod mellan de socialarbetare, speciallärare och elevvård som ansvarar för barnens ärenden.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Skolning i SISUKAS-metoden riktar sig till fosterföräldrar, pedagoger och till professionella inom familjehemsvård. För utbildningen i Finland ansvarar Pesäpuu rf. Utbildningsmaterial finns tillgängligt på internet. SISUKAS baserar sig på SkolFam-modellen som utvecklats i Sverige. I Finland har SISUKAS utvecklats av ansvariga Pesäpuu rf. och projektet Ett placerat barn i skolan. SISUKAS har använts som pilotprojekt i Mellersta Finland, och vissa delar senare i Södra och Norra Savolax, i Nyland, i Satakunta, i Egentliga Finland och i Södra Österbotten.

Interventionens forskningsevidens och effekt

De kognitiva förmågorna hos barn i fosterfamiljer har studerats i Danmark i en RCT-undersökning om placerade barns tillgång till systematiskt stöd (Eiberg, Andersen & Scavenius 2018), i Sverige i en kvasi-experimentell undersökning om SkolFam-modellen (Durbeej & Gumpert 2016) och i Finland i Pesäpuu rf:s undersökning (Oraluoma & Välivaara 2016). SISUKAS-modellen har liten påvisad effekt vad gäller förbättringen av de kognitiva färdigheterna hos dem som deltog i interventionen jämfört med kontrollgruppen.

Litteratur

Durbeej, N. & Gumpert, C. H. (2016) Effektutvärdering av arbetsmodellen Skolfam bland familjehemsplacerade barn i Sverige. Centrum för psykiatriforskning. Dnr 2016/01.

Eiberg, M. Andersen, L. K. & Scavenius, C. (2018). Skolestøtte til børn i familiepleje – delrapport I – Et effektstudie. VIVE – Viden til Velfærd Det Nationale Forsknings- og Analysecenter for Velfærd, København.

Oraluoma, E. & Välivaara, C. (2016). Sijoitetun lapsen koulunkäynnin tukeminen. SISUKAS-työskentelymallin vaikuttavuuden arviointi. Tutkimuksia 2/2016. Pesäpuu ry.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med Kiikku-babyfamiljearbetet är att stödja en positiv utveckling av den tidiga interaktionen och anknytningsförhållandet mellan babyn och föräldrarna i sådana familjer, där det finns riskfaktorer för att ett tryggt anknytningsförhållande uppstår.

Beskrivning av interventionen

Kiikku-babyfamiljearbetet är en intervention som stöder den tidiga interaktionen i spädbarnsfamiljer. Interventionens teoretiska bakgrund finns i anknytningsteorin, i den ekokulturella teorin och i forskningsbelägg om skadlig inverkan på barnets utveckling ifall det finns riskfaktorer i den tidiga interaktionen. Kiikku-babyfamiljearbetet erbjuds till familjer där det finns psykosociala eller fysiologiska riskfaktorer i den tidiga interaktionen. Babyfamiljearbetet görs hemma i familjen, där föräldraskapet och interaktionen stöds och handleds. Kiikku-babyfamiljearbetets längd är ungefär ett år och träffarna sker i medeltal en gång i veckan.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Till en Kiikku-babyfamiljearbetare kan skola sig experter från social-, hälso-, uppfostrings och idrottssektorn genom fortbildningar som arrangeras av Yrkeshögskolan i Uleåborg eller av Metropolia. Kiikku-spädbarnsfamiljearbetet har i Finland från början utvecklats som en tidig rehabiliteringsmetod för familjer med spädbarn med funktionsnedsättningar. Utvecklingen har handhafts av Vamlas, stödstiftelsen för barn och unga med funktionsnedsättningar. Kiikku-babyfamiljearbetet används i Finland inom social- och hälsovården, men om interventionens tillgänglighet finns inte exakta uppgifter.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Kiikku-babyfamiljearbetets effekter på barnets utveckling och på interaktionen mellan modern och barnet har studerats i en finländsk undersökning (Sajaniemi & Mitts 2004). Bland de mödrar (n=39) som deltog i babyfamiljearbetet utvecklades interaktionen positivt jämfört med deltagarna i kontrollgruppen (n=19), men det låga antalet sampel försvagade resultatens tillförlitlighet och tolkning. Kiikku-babyfamiljearbetet har en liten effekt på den positiva utvecklingen av interaktionen mellan förälder och barn jämfört med kontrollgruppen som fått vanligt stöd.

Litteratur

Sajaniemi, N. & Mitts, T. (2004). Kiikku-vauvaperhetyön vaikutukset vanhemmuuteen ja lapsen kehitykseen. Erityispedagogiikan laitos, Helsingin yliopisto.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att förebygga och behandla problem i interaktionen mellan barnet och föräldern. Med interventionen förstärks barnets upplevelse av att vara accepterat och uppskattat.

Beskrivning av interventionen

Theraplay är en individintervention som riktar sig till barnfamiljer, där barnet eller den unga har utvecklingsmässiga svårigheter. Theraplays teoretiska bakgrund finns i anknytningsteorin, i teorin om social inlärning och i begrepp som sensitivitet, positiv handledning och reflexivitet (Mäkelä & Salo 2011). I interventionen handleds även föräldrarna utöver barnet och den unga. Interventionens längd och innehåll anpassas enligt familjens situation, men antalet sessioner med en Theraplay-terapeut varierar från 5–30 gånger. Träffarna spelas in på video och i början av interventionen utförs en bedömning (MIM-utvärdering och planering av genomförandet) i samarbete med föräldrarna. Theraplay kan genomföras och anpassas på ett flertal sätt tillsammans med barnfamiljerna.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Skolning i interventionen erbjuds av Theraplayföreningen i Finland för professionella inom social- och hälsovården. Utöver utbildning till Theraplay-terapeut erbjuder Theraplayföreningen i Finland handledar- och arbetsledarutbildning. Theraplay utvecklades på 1960-talet i USA och både metoden och skolningen har en stark koppling till det amerikanska Theraplay-institutet (The Theraplay Institute). Theraplay används inom barn-och familjeomsorgen, inom social- och hälsovården, inom den privata sektorn och i organisationer. Interventionens regionala tillgänglighet varierar i Finland.

Interventionens forskningsevidens och effekt

I Tyskland har interventionen undersökts i en effektstudie med en kontrollgrupp, där man kunde konstatera att interventionen har positiva effekter på blyghet, överadaptering, och misstänksamhet (delstudie 1) samt blyghet, observationssvårigheter, samspels- och anpassningssvårigheter och misstänksamhet (delstudie II) för variablernas del (Wettig 2011). Den naturliga utvecklingen hos barn och på grund av undersökningens begränsningar kan variablerna inte entydigt förklaras med interventionen. Det har inte gjorts referensgranskad forskning om interventionens effektivitet i Finland. Theraplay har liten påvisad effekt när det gäller minskade internaliserade symptom hos barn som deltog i interventionen jämfört med kontrollgruppen.

Litteratur

Mäkelä, J. & Salo, S. (2011). Theraplay –vanhemman ja lapsen välinen vuorovaikutushoito lasten mielenterveysongelmissa. Duodecim 127, 29–39.

Wettig, H. H. G., Coleman, A. R. & Geider, F. J. (2011). Evaluating the effectiveness of theraplay in treating shy, socially withdrawn children. International Journal of Play Therapy, 20, 26–37.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att stödja barn i åldern 4–18 år som har upplevt familje- eller närståendevåld. Med interventionen Trappan stärks barnets förmåga att sätta ord på våldsupplevelser och förstå dem. Med interventionen ökar man barnets kunskap om våld och ger information om säkerhet.

Beskrivning av interventionen

Trappan är en individbaserad intervention för barn som upplevt våld på nära håll i familjen eller bland anhöriga. Bakom interventionen ligger forskningsevidens om våld och utvecklingspsykologiska uppfattningar om hur närståendevåld inverkar på barnets utveckling. Interventionen kan inte användas som en del i familjevåldsutredningar eller i en brottsprocess. Före interventionen startar försäkrar en professionell med ett multiprofessionellt samarbete, att det inte längre finns risk för våld. I interventionen träffar en Trappan-utbildad professionell barnet 4–8 gånger och träffar också föräldrarna före och efter interventionen. I Trappan genomför man ett förtroligt samtal med barnet, hjälper barnet att skapa en helhet av sina upplevelser av våld och ger information om våld (Källström & Ekbom 2014). Experter som jobbar med barn har anpassat delar av Trappan till en arbetsmetod i sitt jobb.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Folkhälsan arrangerar Trappan-skolning för professionella som arbetar med barn och unga. Interventionen har skapats i Sverige av Rädda Barnen rf:s socialarbetare Inger Ekbom och psykologen Ami Arnell för familjers interna våldssituationer (Källström & Ekbom 2014). I Finland har Folkhälsan utvecklat Trappan tillsammans med Institutet för hälsa och välfärd (THL). Det finns inga exakta uppgifter om interventionens tillgänglighet i Finland.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det har inte gjorts referensgranskade studier i Finland om interventionen och det finns inte någon forskningsbaserad evidensgrad om interventionens effekter.

Litteratur

Källström Cater, Å. & Ekbom, I. (2014). Trappan-metoden för barn som upplevt våld i sin familj: reflektioner utifrån olika perspektiv. Uppsala: Regionförbundet Uppsala län. FoU-rapport.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Kamratstödsgruppen Maskrosor stärker föräldraskapet hos föräldrar, vars barn är omhändertagna eller placerade och stöder föräldrarna i den krissituation omhändertagandet och placeringen innebär.

Beskrivning av interventionen

Interventionen är strukturerad, kamratgruppsformad och riktar sig till föräldrar, vars barn är omhändertagna eller placerade. Tanken bakom interventionen är att stärka föräldraskapet och ge kraft genom en kamratgrupp (Kivinen mfl. 2012). Kamratgrupperna handleds av en Maskrosor-skolad professionell handledare och av en Maskrosor-skolad kamrathandledare. Handledarna intervjuar föräldrar som är intresserade av en kamratgrupp och avgör deras lämplighet för gruppen. I handledningen av gruppen deltar också oftast en socialarbetare. Maskrosor-kamratstödsgrupperna samlas tio gånger. Verksamheten styrs av en handbok, men teman som föräldrarna tar upp behandlas i kamratgrupperna. De föräldrar som deltagit i interventionen Maskrosor har en möjlighet att skola sig till kamratstödshandledare och verka som erfarenhetsexperter.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Till Maskrosor-handledare kan skola sig professionella inom social- och hälsovården som jobbar med barnfamiljer, och till kamrathandledare föräldrar som deltagit interventionen Maskrosor. Handledarutbildning arrangeras av Kasper – Utbildnings- och familjerådgivningsförening rf. (Suomen Kasper Ry) tillsammans med Sininauhaliitto. Den regionala tillgängligheten av den här i Finland utvecklade kamratstödsmetoden finns det inga exakta uppgifter om.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det finns inte någon forskningsbaserad evidensgrad om interventionens effekter och det har inte gjorts referensgranskade studier om interventionen.

Litteratur

Kivinen, S., Hägglund, H. & Söderholm, P. (2012). VOIKUKKIA-vertaistukiryhmän perustaminen. Teoksessa: Kivinen, S., Hägglund, H., Söderholm, P. & Kujala, V. (toim.): VOIKUKKIA-vertaistukiryhmät. Opas sijoitettujen lasten vanhempien vertaistukiryhmien perustamiseen ja ohjaamiseen. Helsinki: Painotalo Repe Oy, 19–48.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Enskilda familjer

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att förbereda barnet för skolan och stärka barnets sociala förmåga och samspelet med andra. I interventionen stöder man föräldrarna och familjens vardag i samband med att barnet inleder sin skolgång.

Beskrivning av interventionen

FHille är en strukturerad intervention som riktar sig till 5–6 åriga barn och familjer och där man främst via lek stöder barnets utveckling och inlärning innan skolstarten. Den teoretiska bakgrunden bakom interventionen är den utvecklingspsykologiska teorin och forskningsevidens som visar att barns utveckling stärks genom att stöda föräldraskapet. FHille riktar sig till de familjer man tror att kan ha nytta av stödet ungefär ett år innan barnet inleder sin skolgång. Det är frivilligt för familjerna att delta i interventionen. Familjerna styrs in på interventionen antingen via småbarnspedagogiken eller rådgivningen, där man avgör FHilles lämplighet för barnet. Interventionen pågår i 30 veckor och familjerna träffar en FHille-handledare varannan vecka. Mellan träffarna går familjerna igenom FHille-material och gör dagliga övningar. Det har också tagits fram en version av interventionen för barn i 4–5 års åldern.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Alla som är intresserade av interventionen kan delta i en FHille- skolning. Man kan delta i FHille-utbildningen i de kommuner där interventionen erbjuds. Skolningen arrangeras av Folkhälsan. Den finländska FHille utgår ifrån ett Hippy-program som utvecklats i Israel och en intervention vid namn HippHopp i Danmark. Folkhälsan koordinerar interventionen som pilotprojekt i kommunerna. Försök med interventionen är på gång i Österbotten, i Egentliga Finland och i Nyland (Folkhälsan 2020). Interventionen erbjuds på svenska.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det finns en hel del internationell forskning om Hippy-programmet och två högklassiga RCT-undersökningar med uppvisad evidensgrad (Baker mfl. 1998; Neoechea 2007). Det har inte gjorts referensgranskade studier om FHille-interventionen i Finland och interventionen har ingen forskningsbaserad evidensgrad och effekt.

Litteratur

Baker, A. J. L., Piotrkowski, C.S. & Brooks-Gunn, J. (1998). The effects of the home instruction program for preschool youngsters on children’s school performance at the end of the program and one year later. Early Childhood Research Quarterly 13(4), 571–586.

Folkhälsan. (2020). https://www.folkhalsan.fi/barn/foraldrar/forberedelse-for-skolstarten/

Necoechea, D. (2007). Children at-risk for poor school readiness: The effect of an early intervention home visiting program on children and parents. Dissertation abstracts international section A: Humanities and Social Sciences 68 (6-A), 2311.

Sammanfattning

Inledning

Forskning har visat att ständiga konflikter mellan föräldrarna har en negativ inverkan på barnens välbefinnande. Metoden ”Inga barn i skilsmässogräl” används vid konfliktfyllda skilsmässor. Syftet med metoden är att ändra den för barnen skadliga livssituationen säkrare genom att minska konflikterna mellan föräldrarna, deras negativa och fientliga inställning till varandra samt det sociala nätverkets fördömande inställning mot den tidigare partnern.  (Visser & Van Lawick, 2021).

Forskningsfråga

Har metoden Inga barn i skilsmässogräl effekter på att säkra förutsättningarna för att trygga välbefinnandet hos barn i åldern 4–18 år i konfliktfyllda skilsmässosituationer i en finländsk kontext?

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter med inriktning på frågan: Vilken undersökning har gjorts om metoden Inga barn i skilsmässogräl (No Kids in the Middle).  Som sökord användes: P = Skilsmässofamiljer med stor konflikt med barn i åldern 4–18 år, C = No Kids in the Middle (Inga barn i skilsmässogräl), C = hälso- och sjukvård, socialvård, tredje sektorn.

Det mest intressanta objektet i sökningen var undersökningar av metodens effekter, även om även undersökningar som gjorts med andra konstellationer inkluderades. En systematisk sökning gjordes i sex databaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus och den kompletterades med en manuell sökning.

Resultat

Enligt bedömningen är beskrivningen av metoden Inga barn i skilsmässogräl (No Kids in the Middle) och den teoretiska grunden tillräckliga. De tre artiklar som hittades i litteratursökningen var nederländska och brittiska undersökningar av effekterna, som inte utförts i Norden. Inga finländska eller nordiska undersökningar hittades om metoden  Inga barn i skilsmässogräl, men enligt den nederländska kartläggande undersökningen av effekterna (Lange m.fl., 2023) är de preliminära resultaten lovande. Enligt den kan föräldrarna gå vidare till ett parallellförälderskap med färre konflikter och fördömande av det sociala nätverket än tidigare, även om de inte ändrade sin uppfattning om den ex-partnerns beteende.

Helhetsbedömning

Metoden Inga barn i skilsmässogräl har få dokumenterade bevis (3/5) i en finländsk kontext. Inga finländska eller nordiska undersökningar hittades om dess effekter, men enligt den nederländska kartläggande undersökningen av effekterna (Lange m.fl., 2023) är de preliminära resultaten lovande. Det behövs ytterligare forskning om metodens effektivitet. Beredskapen att implementera metoden och stödet för detta   förverkligas i mindre än en tredjedel (3/10) av delområdena.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med diskussionen Föra barnen på tal är att stärka en trygg vardag för barnet hemma, i skolan och i daghemmet. I interventionen stöder man barnets utveckling och stärker föräldraskapet för att förhindra problem.

Beskrivning av interventionen

Interventionen är riktad till familjer, där föräldern har problem som inverkar på föräldraskapet, speciellt mentala problem. Diskussionen Föra barnen på tal är en del av metoden Familj & barn i samspel. I utvecklingen av interventionen har bidragit forskningsresultat om barnets utveckling och en förälders mentala problem som en riskfaktor för barnets utveckling (Beardslee & Podorefsky 1988; Beardslee et al 1997). Metoderna i Familj & barn i samspel baserar sig på teorin om barnets utveckling som en del av olika utvecklingsmiljöer (Solantaus & Niemelä 2016). I interventionen arrangeras 1–3 träffar med föräldrarna. Mötena är strukturerade och baserar sig på manualen Föra barnen på tal -diskussionen, men innehållet i träffarna anpassas till familjens situation. Under mötena går man igenom familjens situation, barnets utveckling och styrkor och vilken inverkan förälderns mentala problem har på familjen. Efter interventionen arrangeras vid behov en Föra barnen på tal -konsultation, dit man bjuder in nätverken i barnets omgivning. Interventionen har i Finland också använts i småbarnspedagogiken och i grundskolorna som ett samarbete mellan hem och skola, och därtill inom barn- och familjearbetet vid Brottspåföljdsmyndigheten.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Skolningen i Föra barnen på tal -diskussionen är en del av metodskolningen Familj & barn i samspel. Skolningen riktar sig till dem som arbetar med barnfamiljer och speciellt till professionella inom social- och hälsovården. Skolningen inbegriper material och en manual om Föra barnen på tal -diskussionen. I Finland används interventionen i social- och hälsovårdens grund- och specialtjänster, i förskolepedagogiken och i grundskolan. Det finns inga exakta uppgifter om interventionens regionala tillgänglighet.

Interventionens forskningsevidens och effekt

I Finland har man undersökt interventionens lämplighet i det finländska servicesystemet (Solantaus mfl. 2009) och med sporadiska fältundersökningar om dels Föra barnen på tal  -diskussionen och dels familjeinterventionens effekter på barnets känsloliv, beteende och dess orsaker (Punamäki mfl. 2013). Vid uppföljningen av studierna kunde man konstatera att interventionerna hade en positiva effekter på barnets känsloliv genom att problem med känslolivet och ångest minskade och det sociala beteendet ökade. En begränsning i undersökningarna har varit bortfall och reliabilitet (Punamäki mfl. 2013) samt avsaknaden av en kontrollgrupp och noll rapportering om effektstorlekarna (Solantaus mfl. 2009). Interventionen visade i Finland en måttlig stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt.

Litteratur

Beardslee, W. R. & Podorefsky, D. (1988). Resilient adolescents whose parents have serious affective and other psychiatric disorders: Importance of self-understanding and relationships. American Journal of Psychiatry, 145(1), 63–69.

Beardslee, W., Salt, P., Versage, E., Gladstone, T., Wright, E. & Rothberg, P. (1997). Sustained change in parents receiving preventive interventions for families with depression. American Journal of Psychiatry, 154, 510–515.

Punamäki, R-L., Paavonen, J., Toikka, S. & Solantaus, T. (2013). Effectiveness of preventive intervention in improving cognitive attributions among children of depressed parents: A randomized study. Journal of Family Psychology 27, 683–690.

Solantaus, T., Toikka, S., Alasuutari, M., Beardslee, W. R. & Paavonen, E. J. (2009). Safety, feasibility and family experiences of preventive interventions for children and families with parental depression. International Journal of Mental Health Promotion 11, 15–24.

Solantaus, T. & Niemelä, M. (2016). Arki kantaa – kun se pannaan kantamaan. Perheterapia, 1, 21–33.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att öka den ungas sociala färdigheter, utveckla den moraliska slutledningsförmågan och att hantera aggressioner. I interventionen stärker man barns och ungas förmåga att reglera känslor och ilska genom att öva vardagliga situationer.

Beskrivning av interventionen

Aggression replacement training (ART) är en gruppintervention för barn och unga med problem att kontrollera aggression och ilska. ARTs teoretiska bakgrund finns i teorin om social inlärning (Bandura 1973), i den kognitiv-behavioristiska vårdmetoden (Novaco 1975) och i teorin om den moraliska utvecklingen (Kohlberg 1973). I interventionen samlas kamratgrupper med unga tre gånger i veckan i tio veckors tid. Grupperna leds av två ART-skolade experter inom pedagogik, social- eller hälsovårdssektorn. Under de strukturerade ART-gruppsammankomsterna går man igenom aggressionshantering och övar moralisk slutledningsförmåga och sociala färdigheter. I övningarna lär man ut nya tekniker för situationer i de ungas vardag. Utgående från ART-interventionen har man i de nordiska länderna utvecklat en preventiv familjeintervention, Family Ties, vars syfte är att utveckla den sociala förmågan.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Interventionens metod- och handledarutbildning arrangeras i Finland av ART ry. Utbildningen riktar sig till experter inom pedagogik och social- och hälsovård, som via skolningen kan föra in interventionen i sin egen arbetsmiljö. ART har från början utvecklats i USA av Arnold P. Goldstein med kolleger. I Finland är interventionen i bruk inom social- och hälsovårdens grund- och specialtjänster men det finns inte exakta uppgifter om ARTs regionala tillgänglighet.

Interventionens forskningsevidens och effekt

ART har undersökts internationellt bland annat i en systematisk översikt (Brännström mfl. 2016), i två RCT-undersökningar (Coleman, Pfeiffer & Oakland 1992; Jones 1991) och i Norden i en studie med en kontrollgrupp utförd i Norge (Gundersen & Svartdal 2006). På grund av metodologiska problem är forskningsresultaten inte tolkningsmässigt entydiga. Det har inte gjorts någon referensgranskad studie av ART i Finland. Det finns lite bevis på att interventionen är en effektiv metod när det kommer till ökad social kompetens bland dem som vårdas på anstalt och deltog i interventionen, jämfört med kontrollgruppen.

Litteratur

Bandura, A. (1973). Aggression: A social learning analysis. Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall.

Brännström L., Kaunitz K., Andershed A-K., Saud S. & Smedslund G. (2016). Aggression replacement training (ART) for reducing antisocial behavior in adolescents and young adults: A systematic review. Aggression and Violent Behavior, 27, 30–41.

Gundersen, K. & Svartdal, F. (2003). Selvrapporteringsskjema [Self-report problem behaviour questionnaire (in Norwegian)]. Nærbø, Norway: Rogaland Høgskole.

Coleman M., Pfeiffer S. & Oakland T. (1992). Aggression replacement training with behaviorally disordered adolescents. Behavioral Disorders, 18, 54–66.

Jones, Y. (1991). Aggression replacement training in a high school setting. Australian Journal of Guidance and Counselling, 1, 1–19.

Kohlberg, L. (1973). Collected papers on moral development and moral education. Cambridge. MA: Harvard University, Center for Moral Education.

Novaco, RW. (1975). Anger control: The development and evaluation of an experimental treatment. Lexington, MA: D.C. Health.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att stärka både den positiva interaktionen mellan föräldern och barnet och själva föräldraskapet i olika situationer i vardagen.

Beskrivning av interventionen

Starkare som förälder är en gruppintervention vars syfte är att ge tidigt stöd till 3–9 åriga barns föräldrar. Interventionen grundar sig på den moderna anknytningsteorin (Schore & Schore 2008) och i interventionen stärker man förälderns reflexivitet och positiva uppfattning om det egna barnet. Starkare som förälder -gruppen passar inte föräldrar, som är i en akut kris på grund av sin livssituation. Kamratgrupperna samlas åtta gånger för tematiska gruppträffar där man diskuterar och gör övningar. Kamratgruppens handledare kan använda sig av en handbok.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Starkare som förälder -handledarutbildningen är ett tillägg i utbildningen inom exempelvis social- och hälsovården. Skolningar har arrangerats i Jyväskylä, men det är möjligt att genomföra kamratgrupper utan genomgången utbildning med hjälp av handledarens handbok. Interventionen grundar sig på en finsk modell av ett anpassat träningsprogram för föräldrar med överaktiva barn (Tasola & Lajunen 1997) och på boken Starkare som förälder (Korhonern & Holopainen 2015). Interventionen har varit till nytta i barn- och familjetjänsterna inom social- och hälsovården som ett tidigt stöd och Starkare som förälder -grupper har ordnats i Mellersta Finland.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det har inte gjorts referensgranskade studier i Finland om interventionen och det finns inte någon forskningsbaserad evidensgrad om interventionens effekter.

Litteratur

Korhonen, S. & Holopainen, L. (2015). Vanhempana vahvemmaksi – kohti myönteistä vuorovaikutusta. Kirja vanhemmuudesta ja sen tukemisesta. Jyväskylä: Grano Oy.

Schore, J. R. & Schore, A. N. (2008). Modern attachment theory: The central role of affect regulation in development and treatment. Clinical Social Work Journal, 36(1), 9–20.

Tasola, S. & Lajunen, K. (1997). Käsikirja ”Vanhempana vahvemmaksi – ylivilkkaiden ja keskittymättömien lasten vanhemmille tarkoitettu valmennusohjelma”. Uusittu painos. Jyväskylä: Kopijyvä Oy.

1 2 3 4