Arkiv: Intervention

Sammanfattning

Inledning

Förhållandet mellan föräldern och barnet och föräldrarnas föräldrafärdigheter har en central betydelse för barnets välbefinnande och utveckling. Programmet ICDP – Vägledande samspel (International Child Development Programme) är ett program som oftast genomförs i grupp riktat till föräldrar och personer som har omsorg för barn i alla åldrar.

Programmets syfte är att stärka en god, positiv växelverkan och omsorgsgivarens sensitivitet och förmåga att bemöta barnet samt stärka förälderns självförtroende som förälder, har en positiv inverkan på förälderns uppfattning om barnet och stöda att barnets röst blir hörd.

Forskningsfråga

Har programmet Vägledande samspel (ICDP) effekter på föräldrafärdigheterna hos föräldrar till barn i åldern 0–18 år och på relationen mellan förälder och barn i en finländsk kontext?

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter med inriktning på frågan: Vilken forskning har gjorts om programmet Vägledande samspel (ICDP, International Child Development Programme)? Som sökord användes: P = Föräldrar till barn och unga i åldern 0–18 år, C = International Child Development Programme (programmet Vägledande samspel), C = Föräldrafärdigheter och relationen förälder-barn.

Det mest intressanta objektet i sökningen var undersökningar av metodens effekter, men även undersökningar som gjorts med andra konstellationer inkluderades. Den systematiska sökningen riktades till databaserna MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus och den kompletterades med en manuell sökning.

Resultat

Åtta undersökningar togs med på basis av litteratursökningen. Av dessa var sex nordiska undersökningar av effekterna som bedömningen av metodens effekter grundade sig på. Dessutom togs två nordiska implementeringsundersökningar med. Programmet grundar sig inte på en tydlig manual, så dess beskrivning bedömdes med hjälp av olika källor. I fråga om målgruppen, genomförandet, responsen och handboken för handledare bedömdes beskrivningen av programmet med titeln “har beskrivits, men inte tillräckligt”.

Programmets målfenomen, mål, metoder, centrala element och flexibilitet, genomförare samt materialet riktat till de som tar emot programmet hade däremot beskrivits tillräckligt. Programmet stöder sig på många teorier, vars beskrivning bedömdes vara tillräcklig. Programmets verkningsmekanismer grundar sig på allmänt accepterade teorier som förklarar människornas verksamhet. I undersökningarna observerades programmet ha positiva effekter på en del av den granskade responsen.

Programmet observerades ha statistiskt signifikanta positiva effekter på huvudresponsen som klassificeras i artikeln av Brekke et. al (2023), dvs. föräldrarnas självförmåga och emotionella sensitivitet – i fråga om känslostyrande beteende – både genast efter deltagandet i ICDP-programmet och under uppföljning efter fyra månader. Effekterna var små vid uppföljningsmätningen vid fyra månader (d = 0,20-0,23, NNT (Number-Needed-to-Treat) = 7,69-8,93).

Helhetsbedömning

Programmet ICDP – Vägledande samspel har måttlig dokumenterad evidens (4/5) i en finländsk kontext. Beredskapen att implementera programmet förverkligades inom sex av tio delområden.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen med Vertti-grupperna är att stärka föräldraskapet och de psykosociala faktorer som skyddar familjen. Med interventionen stöder man den positiva interaktionen i en familj, barnets utveckling och stöder en fungerande vardag i barnfamiljer.

Beskrivning av interventionen

Interventionen är en preventiv gruppintervention riktad till barnfamiljer, där en förälder har mentala problem. Till utvecklingen av Vertti-grupperna har bidragit Beardslees familjeintervention (Inkinen & Söderblom 2005) och Vertti-grupperna är en del av metoden Familj & barn i samspel. Metoderna i Familj & barn i samspel baserar sig på studier i barnets utveckling, respekt för förälderns kunnande och på teorin om barnets utveckling som en del av olika utvecklingsmiljöer (Solantaus & Niemelä 2016). I interventionen skapas för föräldrarna och barnen egna kamratstödsgrupper, som samlas tio gånger. Under sessionerna där föräldrarna och barnen träffar kamratstödsgrupperna behandlas på förhand bestämda teman utgående från egna erfarenheter. Grupperna samarbetar sinsemellan och i slutet av interventionen (4–6 veckor efter avslut) hålls en slutdiskussion med varje familj där man utvärderar den inverkan deltagande i Vertti-gruppen haft på familjens vardag, och om det finns skäl bedömer man behovet av fortsatt stöd.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Vertti-handledarutbildningen riktar sig till dem som jobbar med barnfamiljer, i synnerhet professionella inom social- och hälsovården. Skolningen baserar sig på en handbok om Vertti-metoden (Inkinen & Söderblom 2005). Skolning arrangeras för tillfället bara av en utbildare. Interventionen har utvecklats i Finland inom projektet FinFami Nyland rf. Vertti-grupper har i första hand ordnats i huvudstadsregionen.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det har inte gjorts referensgranskade studier om interventionen och det finns inte någon forskningsbaserad evidensgrad om interventionens effekter.

Litteratur

Inkinen, M. & Söderblom, B. (2005). Vertti – Lapset ja vanhemmat vertaisryhmässä, kun vanhemmilla on mielenterveyden ongelmia. Käsikirja ryhmänohjaajille. Profami Oy, Er-paino Lievestuore.

Solantaus, T. & Niemelä, M. (2016). Arki kantaa – kun se pannaan kantamaan. Perheterapia, 1, 21–33.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med Pidä kiinni -behandlingssystemet är att stödja väntande mödrar och familjer med drogproblematik att bli drogfria. Med behandlingsmetoden förstärker man föräldraskapet och moderskapet för att garantera en trygg uppväxtmiljö för babyn.

Beskrivning av interventionen

Pidä kiinni -behandlingssystemet riktar sig till väntande mödrar som använder droger och till spädbarnsfamiljer. Behandlingsmetodens teoretiska bakgrund finns i anknytnings- och mentaliseringsteorin och i neurobiologisk forskning som visar på lyckade interaktionsupplevelser hos mödrar som använder droger (Suchman 2006). Behandlingsprogrammet har en rehabiliterande och reflektiv arbetsteknik. Innehållet i behandlingsmetoden bestäms individuellt utgående ifrån den väntande modern och spädbarnsfamiljens situation och i vården används olika arbetsmetoder beroende på situationen. Behandlingen sker i Mödra- och skyddshemmet och utgörs av drogrehabilitering och ett stöttande av den tidiga interaktionen och föräldraskapet. Från Pidä kiinni- behandlingssystemet har vid Mödra- och skyddshemmens öppenvård utvecklats en grupprehabilitering för mödrar som använder droger och för spädbarnsfamiljer.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Skolning i behandlingsmetoden erbjuds till arbetstagare vid Mödra- och skyddshemmen som en arbetsplatsskolning. Pidä kiinni -behandlingssystemet har i Finland utvecklats av Förbundet för mödra- och skyddshem. Pidä kiinni -behandlingssystemet och grupprehabiliteringstjänsten som utvecklats från behandlingsmetoden erbjuds i vissa Mödra- och skyddshem i Finland till de mödrar och spädbarnsfamiljer som har ett betalningsavtal för rehabilitering av kommunen.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Pidä kiinni -behandlingssystemet har studerats i en prospektiv effektstudie (Pajulo mfl. 2011; Pajulo mfl. 2012). Bland de mödrar (n = 34) som deltog i behandlingsmetoden steg den genomsnittliga mentaliseringsförmågan under rehabiliteringen, men undersökningsunderlaget var litet och andelen mödrar som uteblev från uppföljningen stort. Behandlingsmetoden ger lite forskningsevidens om en positiv utveckling av mentaliseringsförmågan under graviditeten eller efter graviditeten bland de mödrar som deltog i interventionen. I Finland finns det inga effektstudier med en kontrollgrupp om behandlingssystemet Pidä kiinni.

Litteratur

Pajulo, M., Pyykkönen, N., Kalland, M., Sinkkonen, J., Helenius, H. & Punamäki, R. L. (2011). Substance abusing mothers in residential treatment with their babies: Postnatal psychiatric symptomatology and its association with mother–child relationship and later need for child protection actions. Nordic Journal of Psychiatry 65(1), 65–73.

Pajulo, M., Pyykkönen, N., Kalland, M., Sinkkonen, J., Helenius, H., Punamäki, R. L. & Suchman, N. (2012). Substance‐ abusing mothers in residential treatment with their babies: importance of pre‐and postnatal maternal reflective functioning. Infant Mental Health Journal 33(1), 70–81.

Suchman, N., Pajulo, M. & Mayes, L. (2013) (toim.). Parenting and substance abuse, developmental approaches to intervention. Oxford University Press.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Grupp

Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att hjälpa barn i 3–12 års åldern att lära sig de färdigheter de behöver för att lösa vardagens psykosociala problem. Med metoden Kids’ Skills utvecklas barnets förmåga att upptäcka och behärska symptom i samband med problem.

Beskrivning av interventionen

Kids’ Skills är en strukturerad intervention, innehållande 15 nivåer som utarbetats för barns psykosociala problem. Interventionen grundar sig på problemcentrerad terapi, korttidsterapi och till vissa delar på Milton Ericsons psykoterapitradition. (Furman 2016). Interventionen bearbetar indirekt orsakerna till psykosociala problem i barnets vardag och familjens interna relation genom att fokusera på svårigheter att reglera känslor, beteendestörningar eller trots. Ett villkor för interventionens genomförande är att barnets problem går att lösa eller att problemen kan mildras. I interventionens 15 steg fokuserar man på barnets färdigheter och på att stärka färdigheterna, men ett systematiskt genomförande av stegen förutsätter interventionen inte (Bentner 2014, 85). Kids’ Skills kan användas tillsammans med barnet i hemmiljö, i pedagogiken i en barngrupp och anpassad med ungdomar och vuxna.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Kids’ Skills har utvecklats av Korttidsterapiinstitutets specialistläkare i psykiatri, Ben Furman och socialpsykologen Tapani Ahola. Skolning i Kids’ Skills finns tillgänglig som webbkurs och som närundervisning arrangerad av Korttidsterapiinstitutet. Handledarnas certifiering upprätthålls av Korttidsterapiinstitutet. Det finns också en mobilapplikation om interventionen. Utöver uppfostringssituationer har interventionen i någon mån använts i barn- och familjetjänster och inom barnpsykiatrin. Interventionen har tagits som en del av projektet Södra Karelens LAPE-förändringsprogram.

Interventionens forskningsevidens och effekt

I Finland har en studie med multivariata metoder gjort för interventionen (Hautakangas, Kumpulainen & Uusitalo 2021). Studien visade på ökad förmåga till självreglering bland 4–7 åringar som en följd av Kids’ Skills i jämförelse med kontrollgruppen. Därtill ökade användningen av interventionen småbarnspedagogernas engagemang vad beträffar främjande av barnens självreglering. Interventionen har måttligt stark påvisad forskningsbaserad effekt.

Litteratur

Bentner, A. (2014). Muksuoppi tutkimuksen kohteena. Saksalaisia selvityksiä suomalaisesta lasten ongelmien ratkaisumenetelmästä.

Furman, B. (2011). Berättelser om smarta barn. Inspirerande historier om barn som besegrat sina problem med hjälp av Jag kan – metoden. Korttidsterapiinstitutet.

Furman, B. (2016). Muksuopin lumous. Luova tapa auttaa lapsia voittamaan psyykkiset ongelmat. Lyhytterapiainstituutti.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen med ABC-föräldrastödsprogrammet är att stärka anknytningsförhållandet mellan barnet och föräldrarna och därigenom främja barnets hälsa och psykosociala utveckling. I interventionen förbättrar man föräldraskapsfärdigheterna.

Beskrivning av interventionen

Interventionens utformning är kamratgrupper, baserar sig på forskningsevidens och riktar sig till 3–12 åriga barns föräldrar. Den teoretiska bakgrunden för ABC-föräldrastödsprogrammet ligger i teorin om social inlärning och forskningsevidens om barnets psykosociala utveckling. Grupperna samlas fyra gånger med två veckors mellanrum och en gång 1–3 månader efter att interventionen slutförts. ABC-föräldrastödsprogrammet handleds av en metodutbildad expert. Kamratgruppernas sammankomster struktureras och styrs av en handbok som tagits fram för interventionen. Under gruppsammankomsterna övar man nya föräldraskapsfärdigheter, ett konsekvent föräldraskap och vikten av anknytning. Under varje möte behandlas definierade föräldraskapsteman.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Metodskolning för ABC-föräldrastödsprogrammet arrangeras för professionella som jobbar med barnfamiljer. Skolningen ordnas i Sverige som ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms stad. Utbildningen kan fås bara på svenska. Interventionen har från början utvecklats i Sverige som ett samarbete mellan psykologer vid Karolinska Institutet och Stockholms stad. I Finland har Mannerheims Barnskyddsförbunds krets i Nyland rf. arrangerat metodträning i huvudstadsregionen i ABC-föräldrastödsprogrammet.

Interventionens forskningsevidens och effekt

ABC-föräldrastödsprogrammets effekter har undersökts i ett pilotprojekt om interventionen (Enebrink mfl. 2014) och i Sverige i en RCT-undersökning (Ulfsdotter mfl. 2014). Trots undersökningarnas metodologiska utmaningar har man i studierna kunnat konstatera positiva förändringar hos föräldrar som deltog i interventionen i deras självupplevda effektivitet jämfört med kontrollgruppen. Därtill ökade föräldrarnas observationer gällande barnens hälsa i interventionsgruppen (n = 317) under en sex månader lång uppföljning jämfört med kontrollgruppens (n = 297) föräldrar (Ulfsdotter mfl. 2014). Interventionen har måttligt stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt. I Finland har det inte utförts referensgranskade studier av interventionen.

Litteratur

Enebrink, P., Danneman, M., Mattsson, V. B., Ulfsdotter, M., Jalliong, C. & Lindberg, L. (2014). ABC for parents: Pilot study of a universal 4-session program shows increased parenting skills, self-efficacy and child well-being. Journal of Child and Family Studies 24(7), 1917–1931.

Ulfsdotter, M., Enebrink, P. & Lindberg, L. (2014). Effectiveness of a universal health-promoting parenting program: a randomized waitlist-controlled trial of All Children in Focus. BMC Public Health 14, 1083.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att i förebyggande syfte stödja barnets beredskap för skolan, sociala och socioemotionella färdigheter och självreglering.

Beskrivning av interventionen

Interventionen är gruppformad och riktar sig till barn i 3–7 års åldern i syfte att utveckla emotionella färdigheter och problemlösning. Askelettain (Steg för steg) riktar sig till förskolebarn och barn i grundskolans första klass. Pienin askelin (Små steg), som utvecklats från interventionen Askelettain, är för barn i 3–5 års åldern inom småbarnspedagogiken. I interventionen arrangerar en utbildad pedagog korta lärostunder för barngrupper där man går igenom ett tema per vecka. Interventionens teman och längden på lärostunderna varierar beroende på barnens ålder. Rekommendationen är att Askelettain / Pienin askelin  -lärostunderna hålls i barngrupper varje vecka och att interventionen innehåller 22–28 veckoteman. Föräldrarna får information om programmet och övningar som kan utföras hemma. Övningarna som görs hemma stöder småbarnspedagogikens och grundskolans Askelettain / Pienin askelin -lärostunder. Anpassade delar av interventionen har använts som arbetsredskap i specialgruppers terapi.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Interventionens metodskolning riktar sig till experter inom pedagogik. Skolningen i Finland handhas av Hogrefe Psykologien Kustannus Oy och Akat Consulting Ab. Askelettain baserar sig på det amerikanska Second Step-programmet som utvecklats för att förebygga våldsamt och aggressivt beteende hos unga. I Finland används interventionen inom småbarnspedagogiken och grundskoleutbildningen. Det finns ingen exakt uppgift om interventionens regionala tillgänglighet.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det har gjorts en hel del internationell forskning om interventionen Second Step / Second Step Early Learning. Interventionens effektivitet har studerats i en systematisk litteraturöversikt och i en meta-analys som innehåller 24 RCT-undersökningar (Moy & Hazen 2018). Meta-analysen fastställde att interventionen inte effektivt ökade ett prosocialt beteende eller minskade ett aggressivt, icke önskvärt beteende (Moy & Hazen 2018), men man kunde konstatera att interventionen har en indirekt koppling till förskoleberedskap (Wenz-Gross mfl. 2018). Interventionen har en måttligt stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt.

Litteratur

Moy, G. E. & Hazen, A. (2018). A systematic review of the Second step program. Journal of School Psychology, 71, 18–41.

Wenz-Gross, M., Yoo, Y., Upshur, C.C. & Gambino, A. J. (2018). Pathways to kindergarten readiness: The roles of Second Step Early Learning curriculum and social emotional, executive functioning, preschool academic and task behavior skills. Frontiers in Psychology, 9, 1886.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att öka barnets förmåga att förnimma känslor. I interventionen stärker man barnets förmåga att tala om känslor, behärska känslor samt sociala färdigheter.

Beskrivning av interventionen

SmågruppsDino är en strukturerad gruppintervention för barn som har beteendeproblem eller beteendemässiga störningar. Interventionens teoretiska bakgrund finns i anknytningsteorin, i teorin om social inlärning, i den beteende- och lösningscentrerade terapin och i stresshanteringsteorin. Barngrupperna samlas en gång i veckan under 18–20 veckors tid. Samtidigt med barngrupperna (sex barn/grupp) arrangeras för föräldrarna en kamratgrupp. I grupperna gör man interaktiva övningar och barnen får hemuppgifter att göra tillsammans med föräldrarna. Grupperna leds av professionella inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn som genomgått utbildningen i SmågruppsDino.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Till SmågruppsDino-handledare kan skola sig professionella inom pedagogik och social- och hälsovården. Skolningen i Finland arrangeras av Barnpsykiatriska forskningscentret vid Åbo universitet. Interventionen är en del av metodfamiljen De otroliga åren som utvecklats i USA. I Finland har interventionen närmast varit i användning i huvudstadsregionen vid undervisnings- och socialenheterna och i Helsingfors som ett samarbete mellan specialsjukvårdens barnpsykiatri och familjerådgivningarna.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Interventionens effekter har studerats i en RCT-undersökning i USA (Webster-Stratton & Hammond 1997; Webster-Stratton mfl. 2004) och i Norge (Larsson mfl. 2009). I undersökningarna framkom SmågruppsDinos positiva effekter i att minska beteendeproblemen hos 4–9 åriga barn och öka problemlösningsförmågan i det sociala beteendet jämfört med kontrollgruppen. Interventionen har måttligt stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt.

Litteratur

Larsson B., Fossum S., Clifford G., Drugli MB., Handegård BH. & Morch W-T. (2009). Treatment of oppositional defiant and conduct problems in young Norwegian children. Results of randomized controlled trial. European Child and Adolescent Psychiatry 18, 42–52.

Webster-Stratton, C. & Hammond M. (1997). Treating children with early-onset conduct problems: A comparison of child and parent training interventions. Journal of Consulting and Clinical Psychology 65, 93–109.

Webster-Stratton, C., Reid, J. & Hammond, M. (2004). Treating children with early-onset conduct problems: Intervention outcomes for parent, child, and teacher training. Journal of Clinical Child and Adolescent Psychiatry 33, 105–124.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med metoden Vavu är att gynna en tidig positiv interaktion mellan förälder och barn. Med Vavu identifierar man familjens resurser och letar lösningar för eventuella problemområden.

Beskrivning av interventionen

Vavu är en arbetsmetod för barnfamiljer och riktar sig i första hand till gravida och spädbarnsfamiljer. Vavu-metodens teoretiska bakgrund finns i systemteorin, i det kognitiv-behavioristiska tänkandet och i forskningsevidens kring att i ett tidigt skede känna igen psykosociala riskfaktorer. I Vavu intervjuar en professionell inom hälsovården som jobbar med spädbarn och barnfamiljer familjen både under graviditeten och efter förlossningen. Intervjun under graviditeten sker under den sista tredjedelen av graviditeten och intervjun efter förlossningen sker ungefär 4–8 veckor efter förlossningen. Med intervjuerna stöder man den tidiga interaktionen, kartlägger behoven av stöd och tar till tals eventuella bekymmer som har med familjesituationen att göra. I intervjuerna används Vavu-intervjublanketter. Man strävar till att göra intervjuerna som hembesök. Vavu-metoden fungerar som ett arbetsredskap för professionella inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn för att ta upp och gå igenom barnets utveckling och den tidiga interaktionen med föräldrarna.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Vavu-metodskolningen riktar sig till professionella inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn som jobbar med spädbarns- och barnfamiljer. Skolningens längd är två år och utbildningen använder eget material. I Finland erbjuder yrkeshögskolorna och Vavu-handledare utbildning. Vavu har utvecklats som en del av det europeiska forskningsprojektet European Early Promotion (EEPP). I Finland har utvecklingen och forskningen om Vavu handhafts av social- och hälsovårdsministeriet och Stakes (nuv. THL). Vavu-metoden används i Finland av professionella inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn, speciellt i rådgivningarna.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Som en del av EEPP-forskningsprojektet har Tammerfors universitet utfört en kvasiexperimentell effektstudie om Vavu-metoden baserad på en icke-slumpmässig gruppjämförelse. I utvärderingen av de arbetsmetoder som utvecklats i forskningsprojektet konstaterades, att för Finlands del var den fysiska hälsan bättre hos de barn som deltagit i Vavus interventionsgrupp jämfört med barn i kontrollgruppen. Hos de mödrar som deltog i interventionsgruppen fanns mindre mild depression än hos jämförelsegruppens mödrar, och den observerade interaktionen mellan modern och barnet var bättre än hos mödrar som deltog i den vanliga rådgivningskontrollen. Undersökningen hade små effektstorlekar (Davis mfl. 2005). Under två års uppföljning kunde man inte upptäcka skillnader i barnets och förälderns interaktion mellan interventions- och jämförelsegruppen (Puura mfl. 2005). Interventionen har en måttligt stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt.

Litteratur

Davis, H., Dusoir, T., Papadopoulou, K., Dimitrakaki, C., Cox, A., Ispanovic-Radojkovic, V., Puura K., Vizacou, S., Paradisiotou, A., Rudic, N., Chisgolm, B., Leontiou, F., Mäntymaa, M., Radosavljev, J., Riga, E., Day, C. & Tamminen, T. (2005). Child and family outcomes of the European early promotion project. International Journal of Mental Health Promotion, 7, 63–81.

Puura, K., Davis, H., Mäntymaa, M., Tamminen, T., Roberts, R., Dragonas, T., Papadopoulu, K., Dimitrakaki, C., Paradisiotou, A., Vizacou, S., Leontiou, F., Rudic, N., Miladinovic, T. & Radojkovic, A. (2005). The outcome of the European early promotion project: Mother-child interaction. International Journal of Mental Health Promotion, 7, 82–94.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att stärka föräldrars användning av positiva uppfostringsmetoder med barn som har beteendeproblem och därigenom stärka barnets självförtroende och prestationer i vardagen.

Beskrivning av interventionen

De otroliga åren är en gruppintervention för föräldrar till barn i 3–12 års åldern som har beteendesymptom och beteendestörningar. Interventionens teoretiska bakgrund finns i teorin om social inlärning, i anknytningsteorin, i den kognitivbehavioristiska teorin och i forskningsbelägg om att förhindra och behandla beteendeproblem. Som handledare i kamratgrupperna fungerar två experter som jobbar med barnfamiljer och som gått De otroliga åren – gruppledarutbildningen. Teman som tas upp i föräldraskapsgrupperna behandlas genom olika strukturerade arbetssätt. Kamratgrupperna samlas en gång i veckor sammanlagt 12–20 gånger. I grupperna lär man sig nya uppfostringsmetoder och betonar vikten av att göra saker tillsammans som förälder och barn, att sätta gränser, att ingripa i barnets beteende och att visa empati för barnet. Föräldrarna får stöd i att använda sina nya uppfostringsmetoder genom exempelvis telefonsamtal en gång i veckan.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Till handledare för en föräldraskapsgrupp kan skola sig experter som jobbar med barnfamiljer. Skolningen arrangeras av Barnpsykiatriska forskningscentret vid Åbo universitet, men utbildningens material och innehållsbakgrund baserar sig till en del på internationellt samarbete. Interventionen är en del av metodfamiljen De otroliga åren som utvecklats i USA. I Finland är interventionen i bruk inom tjänsterna för barnfamiljer.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Interventionen har internationellt studerats i en meta-analys (Menting mfl. 2013), i RCT-undersökningar (tex. Scott mfl. 2014) och översikter. I de nordiska länderna har man gjort RCT-undersökningar (Axberg & Broberg 2012; Larsson mfl. 2009; Stattin mfl. 2015) om interventionen. Det finns belägg för att interventionen effektivt minskar aggressivitet hos barn (Larsson mfl. 2009), beteendeproblem (Axberg & Broberg 2012; Karjalainen mfl. 2016) och upplevd stress hos föräldrar (Larsson mfl. 2009; Stattin mfl. 2015) jämfört med kontrollgruppen. Interventionen ökar också förälderns upplevda känsla av kompetens (Stattin mfl. 2015). Det finns rikligt med forskningsbaserad evidens om interventionens effekt.

Litteratur

Axberg, U. & Broberg, A. (2012). Evaluation of ‘‘The incredible years’’ in Sweden: The transferability of an American parent-training program to Sweden. Scandinavian Journal of Psychology, 53, 224–232.

Karjalainen, P., Santalahti, P. & Sihvo, S. (2016). Vaikuttavatko vanhemmuustaitoja tukevat ohjelmat lapsen käytöshäiriöiden ja -ongelmien ehkäisyssä ja vähentämisessä? Duodecim, 10, 967–974.

Larsson, B., Fossum, S., Clifford, G., Drugli, M. B., Handegård, B. H. & Morch, W-T. (2009). Treatment of oppositional defiant and conduct problems in young Norwegian children: Results of randomized controlled trial. European Child and Adolescent Psychiatry, 18, 42–52.

Menting, A. T., de Castro, B. O. & Matthys, W. (2013). Effectiveness of the Incredible years parent training to modify disruptive and prosocial child behavior: A meta-analytic review. Clinical Psychology Review, 33, 901–913.

Scott, S., Briskman, J. & O’Connor, T. G. (2014). Early prevention of antisocial personality: long-term follow-up of two randomized controlled trials comparing indicated and selectiveapproaches. American Journal of Psychiatry, 171, 649–657.

Stattin, H., Enebrink, P., Özdemir, M. & Gianotta, F. (2015). A national evaluation of parenting programs in Sweden: The short-term effects using an RCT effectiveness design. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 83(6), 1069–1084.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att lära ett barn metoder att minska stressreaktioner. Med TRT-interventionen kan man behandla symptom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), överlevnad efter ett trauma och stödja barnets rehabilitering.

Beskrivning av interventionen

TRT är en gruppintervention för över 8 år gamla barn och deras föräldrar som utsatts för väpnade konflikter eller naturkatastrofer. Interventionens teoretiska bakgrund ligger i den traumacentrerade kognitiva beteendeterapin. I interventionen arrangeras för barnen fem sessioner med en veckas mellanrum och för föräldrarna två sessioner när barngruppen startar. I föräldragruppen fokuserar man på stöd- och handledningsmetoder med vilka föräldrarna kan hjälpa sitt barn i en traumatisk situation. Efter TRT-interventionen kan en uppföljningssession arrangeras för de medverkande i syfte att förstärka det inlärda och dela erfarenheter med varandra. I interventionen används en handbok som tagits fram för verksamheten.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Till TRT-gruppledare kan skola sig yrkesverksamma inom psykisk hälsa och professionella inom social- hälso- och pedagogiksektorn. Skolning arrangeras av privata professionella inom psykisk hälsa som utbildats till skolare av Children and War Foundation (CWF). Utbildningen i Finland har i första hand arrangerats på beställning. TRT har ursprungligen utvecklats för att vårda traumatiska upplevelser i samband med naturkatastrofer och konflikter. Interventionen har i Finland använts som gruppintervention för elever med invandrarbakgrund, i krisarbete och för offer som blivit sexuellt utnyttjande.

Interventionens forskningsevidens och effekt

TRT- interventionens effekter har testats med internationella RCT-studier, där man undersökt hur naturkatastrofer (Pityaratstian mfl. 2015) och konflikter (Barron mfl. 2013; 2016; Diab mfl. 2015; Qouta mfl. 2012) skapat posttraumatiskt stressyndrom (Barron mfl. 2013; 2016; Pityaratstian mfl. 2015; Qouta mfl. 2012), tecken på depression (Barron mfl. 2013; 2016; Qouta mfl. 2012), traumatisk sorg och skolprestation (Barron mfl. 2013), resiliens (Diab mfl. 2015) och dissociation (Barron mfl. 2016) hos barn. Undersökningarna har klart visat att interventionerna bevisligen minskat på depressionssymptom och traumatisk sorg. Man kunde fastställa att TRT minskade symptomen på posttraumatiskt stressyndrom jämfört med kontrollgruppens, men gällande skolprestation, resiliens och dissociation var interventionens effekter små. Det har inte gjorts referensgranskade studier i Finland om interventionen och interventionens användning i Finland har inte heller någon evidensgrad och effekt baserad på forskning.

Litteratur

Barron, I., Abdallah, G., & Heltne, U. (2016). Randomized control trial of Teaching Recovery Techniques in rural occupied Palestine: Effect on Adolescent Dissociation. Journal of Aggression, Maltreatment & Trauma, 25(9), 955–973.

Barron, I., Abdallah, G., & Smith, P. (2013). Randomized control trial of a CBT trauma recovery program in Palestinian school. Journal of Loss and Trauma: International Perspectives on Stress & Coping, 18(4), 306–321.

Diab, M., Peltonen, K., Qouta, S. R., Palosaari, E., Punamäki, R-L. (2015). Effectiveness of psychosocial intervention resilience among war-affected children and the moderating role of family factors. Child Abuse & Neglect, 40, 24–35.

Pityaratstian, N., Piyasil, V., Ketumarn, P., Sitdhiraksa, N., Ularntinon, S., & Pariwatcharakul, P. (2015). Randomized controlled trial of group cognitive behavioural therapy for post-traumatic stress disorder in children and adolescents exposed to tsunami in Thailand. Behavioural and Cognitive Psychotherapy, 43, 549–561.

Qouta, S. R., Palosaari, E., Diab, M., Punamäki, R-L. (2012). Intervention effectiveness among war-affected children: a cluster randomized controlled trial on improving mental health. Journal of Traumatic Stress, 25, 288–298.

1 2 3 4