Arkiv: Intervention

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att lära ett barn metoder att minska stressreaktioner. Med TRT-interventionen kan man behandla symptom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), överlevnad efter ett trauma och stödja barnets rehabilitering.

Beskrivning av interventionen

TRT är en gruppintervention för över 8 år gamla barn och deras föräldrar som utsatts för väpnade konflikter eller naturkatastrofer. Interventionens teoretiska bakgrund ligger i den traumacentrerade kognitiva beteendeterapin. I interventionen arrangeras för barnen fem sessioner med en veckas mellanrum och för föräldrarna två sessioner när barngruppen startar. I föräldragruppen fokuserar man på stöd- och handledningsmetoder med vilka föräldrarna kan hjälpa sitt barn i en traumatisk situation. Efter TRT-interventionen kan en uppföljningssession arrangeras för de medverkande i syfte att förstärka det inlärda och dela erfarenheter med varandra. I interventionen används en handbok som tagits fram för verksamheten.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Till TRT-gruppledare kan skola sig yrkesverksamma inom psykisk hälsa och professionella inom social- hälso- och pedagogiksektorn. Skolning arrangeras av privata professionella inom psykisk hälsa som utbildats till skolare av Children and War Foundation (CWF). Utbildningen i Finland har i första hand arrangerats på beställning. TRT har ursprungligen utvecklats för att vårda traumatiska upplevelser i samband med naturkatastrofer och konflikter. Interventionen har i Finland använts som gruppintervention för elever med invandrarbakgrund, i krisarbete och för offer som blivit sexuellt utnyttjande.

Interventionens forskningsevidens och effekt

TRT- interventionens effekter har testats med internationella RCT-studier, där man undersökt hur naturkatastrofer (Pityaratstian mfl. 2015) och konflikter (Barron mfl. 2013; 2016; Diab mfl. 2015; Qouta mfl. 2012) skapat posttraumatiskt stressyndrom (Barron mfl. 2013; 2016; Pityaratstian mfl. 2015; Qouta mfl. 2012), tecken på depression (Barron mfl. 2013; 2016; Qouta mfl. 2012), traumatisk sorg och skolprestation (Barron mfl. 2013), resiliens (Diab mfl. 2015) och dissociation (Barron mfl. 2016) hos barn. Undersökningarna har klart visat att interventionerna bevisligen minskat på depressionssymptom och traumatisk sorg. Man kunde fastställa att TRT minskade symptomen på posttraumatiskt stressyndrom jämfört med kontrollgruppens, men gällande skolprestation, resiliens och dissociation var interventionens effekter små. Det har inte gjorts referensgranskade studier i Finland om interventionen och interventionens användning i Finland har inte heller någon evidensgrad och effekt baserad på forskning.

Litteratur

Barron, I., Abdallah, G., & Heltne, U. (2016). Randomized control trial of Teaching Recovery Techniques in rural occupied Palestine: Effect on Adolescent Dissociation. Journal of Aggression, Maltreatment & Trauma, 25(9), 955–973.

Barron, I., Abdallah, G., & Smith, P. (2013). Randomized control trial of a CBT trauma recovery program in Palestinian school. Journal of Loss and Trauma: International Perspectives on Stress & Coping, 18(4), 306–321.

Diab, M., Peltonen, K., Qouta, S. R., Palosaari, E., Punamäki, R-L. (2015). Effectiveness of psychosocial intervention resilience among war-affected children and the moderating role of family factors. Child Abuse & Neglect, 40, 24–35.

Pityaratstian, N., Piyasil, V., Ketumarn, P., Sitdhiraksa, N., Ularntinon, S., & Pariwatcharakul, P. (2015). Randomized controlled trial of group cognitive behavioural therapy for post-traumatic stress disorder in children and adolescents exposed to tsunami in Thailand. Behavioural and Cognitive Psychotherapy, 43, 549–561.

Qouta, S. R., Palosaari, E., Diab, M., Punamäki, R-L. (2012). Intervention effectiveness among war-affected children: a cluster randomized controlled trial on improving mental health. Journal of Traumatic Stress, 25, 288–298.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Med grupphanteringsprogrammet De otroliga åren ökar man 3-12 åriga barns sociala färdigheter och förhindrar att beteendeproblem uppkommer i barngrupper. Med De otroliga åren -grupphanteringsprogrammet förstärker man yrkesfostrarens grupphanteringsförmåga och ett reflektivt och positivt uppfostringsarbete med en barngrupp.

Beskrivning av interventionen

I den gruppformade metoden som riktar sig till yrkesfostrare jobbar man med att systematiskt leda barngruppen, minska beteendeproblem i barngruppen och förstärka barnens individuella självreglerings- och emotionsförmåga. Interventionens teoretiska bakgrund finns i teorin om social inlärning, i anknytningsteorin, i den kognitivbehavioristiska teorin och i den lösningscentrerade terapin. Grupphanteringsprogrammet De otroliga åren används som en strukturerad metod i småbarnspedagogiken, i grundskolan och inom barn- och familjeomsorgen. Yrkesfostrarnas grupphanteringsfärdigheter inverkar på barnens skolframgång och hjälper upp de emotionella färdigheterna (Korpershoek 2014) samt minskar barnens aggressivitet och mentala problem (Durlak mfl. 2011; Greenberg et al 2003; Zins mfl. 2004). Yrkesfostraren utbildar sig till metodexpert via workshoppar i gruppformat och metoden använder de sedan under skolningens gång som en del av sin handledning av barngrupper.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Till metodexpert inom grupphanteringsprogrammet De otroliga åren kan yrkesfostrare skola sig. Efter metodskolningen är det möjligt att utbilda sig till handledare inom grupphanteringsprogrammet. Skolningen arrangeras i Finland av Barnpsykiatriska forskningscentret vid Åbo universitet. Interventionen är en del av metodfamiljen De otroliga åren som utvecklats i USA. I Finland finns det ungefär 700 metodexperter, metodens tillgänglighet varierar regionvis.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Om grupphanteringsprogrammet De otroliga åren har internationellt gjorts en meta-analys som innehåller nio högklassiga RCT-undersökningar (Nye 2018), en RCT-undersökning (Seabra-Santos mfl. 2018) och i Norden i Norge en kvasi-experimentell undersökning (Aasheim mfl.2018). Interventionen har visat sig vara en effektiv metod för att minska barns beteendeproblem och öka de sociala färdigheterna jämfört med kontrollgruppen (Nye 2018; Seabra-Santos mfl. 2018). Bland de lärare som använde metoden ökade deras grupphanteringsförmåga jämfört med kontrollgruppens (Nye 2018). Det finns rikligt med forskningsbaserad evidens om effekten av grupphanteringsprogrammet De otroliga åren.

Litteratur

Aasheim, M., Reedtz, C., Handegård, B.H., Martinussen, M. & Mørch, W-T. (2018). Change in teacher–student relationships and parent involvement after implementation of the Incredible years teacher classroom management programme in a regular Norwegian school setting. British Educational Research Journal.

Durlak, J.A., Weissberg, R.P., Dymnicki, A.B., Taylor, R.D. & Schellinger, K.B. (2011). The Impact of Enhancing Students’ Social and Emotional Learning: A Meta-Analysis of School-Based Universal Interventions. Child Develpoment, 82(1), 405–432.

Greenberg, M. T., Weissberg, R. P., O’Brien, M. U., Zins, J. E., Fredericks, L. & Resnik, H. (2003). Enhancing school-based prevention and youth development through coordinated social, emotional, and academic learning. American Psychologist, 58, 466–474.

Nye, E., Melendez-Torresb, G. J. and Gardner, F. (2018). Mixed methods systematic review on effectiveness and experiences of the Incredible years teacher classroom management programme. Review of Education.

Korpershoek, H., Harms, T., de Boer, H., van Kuijk, M. & Doolaard, S. (2014). Effective classroom management strategies and classroom management programs for educational practice: A meta-analysis of the effects of classroom management strategies and classroom management programs on students’ academic, behavioural, emotional, and motivational outcomes. Groningen: RUG/GION

Seabra-Santos, M. J., Gaspar, M. F., Major, S.O., Patras, J., Azevedo, A. F., Homem, T.C., Pimentel, M., Baptista, E., Klest, S. & Vale, V. (2018). Promoting mental health in disadvantaged preschoolers: A cluster randomized controlled trial of teacher training effects. Journal of Child and Family Studies.

Zins, J. E., Weissberg, R. P., Wang, M. C., & Walberg, H. J. (toim.). (2004). Building academic success on social and emotional learning: What does the research say? New York: Teachers College Press.

Sammanfattning

Fenomen

Beteende- och drogproblem

Inledning

Beteende- och drogproblem i ungdomen orsakar en betydande börda för den unga själv, hens närstående och hela samhället. MDFT – Multidimensionell familjeterapi är ett familje- och systemorienterat arbetssätt för social- och hälsovårdspersonal, som arbetar med unga som upplever omfattande och mångformiga svårigheter. Syftet med MDFT är att minska den ungas beteende- och drogproblem samt stödja interaktionen mellan den unga och hens föräldrar.

Forskningsfråga

Har MDFT-metoden en effekt på omfattande och mångformiga beteende- och drogproblem hos unga i åldern 12–18 år i ett finländskt sammanhang?

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin Population, Concept, Context (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om metoden Multidimensionell familjeterapi? Som sökord användes: P = barn och unga i åldern 12–18 år, C = Metoden Multidimensionell familjeterapi (Multidimensional Family Therapy, MDFT), C = Barnskydd, öppenvård inom specialiserad sjukvård, övrigt. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En systematisk sökning gjordes i sex databaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus.

Resultat

Enligt metodguiden är beskrivningen av MDFT-metoden och den teoretiska grunden tillräckliga. Utifrån litteratursökningen valdes en systematisk översikt, tre metaanalyser och nio originalstudier ut. Studierna hade genomförts i USA och Centraleuropa. Ingen finsk eller nordisk implementeringsforskning hittades. Metodens effektivitet har inte jämförts med obehandlade unga (som är på väntelistan), utan i randomiserade undersökningar av effektiviteten har MDFT jämförts med aktiva interventioner, såsom effektiviserade sedvanliga tjänster, kognitiv beteendeterapi, individual- och gruppterapi, långvarig institutionsvård samt motivationsstärkande terapi. I dessa jämförelser varierade effekterna hos ungdomar i åldern 12–18 år från små till stora responsvariabler (d = 0,24–1,23, NNT (Number-Needed-to-Treat ) = 1,62–7,46). När det gäller responsvariabler relaterade till drog- och beteendestörningar är MDFT likvärdig med andra jämförelsemetoder eller till vissa delar mer effektiv än dem. Kvaliteten på de undersökningar som ingick i metaanalyserna var högst måttlig, och kvaliteten på de undersökningar som bedömdes för översikten varierade mellan svag och god. Stödet för ibruktagandet av MDFT-metoden är tillräckligt.

Metodbedömning

MDFT:s metodbedömning är 5/5, vilket innebär att det finns stark undersökning av metodens effektivitet i ett amerikanskt och europeiskt sammanhang, men det finns ingen information gällande Norden och Finland. MDFT:s bevis för effektivitet vid behandling av drog- och beteendestörningar hos unga i åldern 12–18 år har konstaterats jämfört med aktiva metoder. Metodbedömningen grundar sig på kriterierna i Tidig insats bedömningssystem.

Sammanfattning

Inledning

Förälderns psykiska problem påverkar hela familjen. Ett barn löper dubbelt så stor risk att insjukna psykiskt om barnets förälder har en allvarlig psykisk störning. Man kan dock förebygga psykiska problem från att bli generationsöverskridande.

Målet med familjeinterventionen Föra barnen på tal, som hör till metoderna inom Familj & barn i samspel, är att stärka barnens och familjernas resiliens och förebygga generationsöverskridande psykiska problem genom att föra in hela familjen i en gemensam diskussion. Metoden har ursprungligen utvecklats för familjer där föräldern har affektiva störningar och där det finns barn i åldern 8–15 år, men den har också använts i familjer där föräldern har ett annat psykiskt problem.

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter med frågan: Vilken forskning har gjorts om Föra barnen på tal-familjeinterventionen? (P = barn i lekåldern, barn i åldern 7-12 år, unga, familjer, föräldrar, C = Family Talk (Föra barnen på tal-familjeintervention), C = hälsovård, socialvård, hem, skola, daghem, tredje sektorn). Det primära intresset i sökningen var undersökningar av effekterna. En systematisk sökning gjordes i följande databaser: PubMed/MEDLINE, CINAHL, ERIC, APA PsycInfo, Web of Science och Scopus.

Resultat

I litteratursökningen hittades 11 undersökningar som valdes ut för en systematisk översikt, varav fyra valdes ut för utvärdering (3 nordiska undersökningar av effekterna, 1 finländsk implementeringsundersökning). Av de sju undersökningar som granskades kvalitativt var fem undersökningarna av effekterna utförda utanför Norden, en var en nordisk implementeringsundersökning och en var en finländsk undersökning som undersökte något annat än effekter eller implementering.

Enligt bedömningen är beskrivningen av FBT-familjeinterventionen och den teoretiska grunden tillräckliga. Metoden har positiva konstaterade effekter på faktorer i anslutning till barnens resiliens och de observerade effekterna fanns kvar 10, 12 och 18 månader efter metoden. Effekterna var stora (d = -0,74, 95 % konfidensintervall (LV) = (-1,52-0,00); NNT (Number-Needed-to-Treat) = 2,50 och d = 0,92, 95 % LV = (0,68-1,16); NNT 2,07).

Resultaten visar att om tre familjer får metoden så får en familj fördelar av den. Kvaliteten på undersökningarna av effekterna varierade mellan svag och god. Beredskapen att implementera FBT-familjeinterventionen uppfylls i mindre än hälften av de delområden som krävs, så det finns ännu utrymme för förbättringar i implementeringen av metoden i finländsk kontext.

Helhetsbedömning

Metoden får helhetsbedömningen 4(/5) dvs. metoden har en måttlig dokumenterad evidens i en finländsk kontext.

Sammanfattning

Fenomen

Beteendeproblem, känslor och känsloreglering, förhållandet mellan barnet och föräldern, interaktion samt föräldrafärdigheter och kunskap

Inledning

Voimaperheet är en forskningsbaserad verksamhetsmodell som baserar sig på föräldrahandledning och som har utvecklats för tidig identifiering av beteendeproblem hos barn under skolåldern samt digital, förebyggande vård.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av verksamhetsmodellen Voimaperheet utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågan: Har Voimaperheet-metoden, som baserar sig på digital föräldrahandledning, någon effekt på att minska beteendeproblem hos barn under skolåldern och stärka föräldraskapsfärdigheterna i ett finländskt sammanhang?

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin Population, Concept, Context (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om verksamhetsmodellen Voimaperheet? Följande sökord användes: P = barn under skolåldern, C = Strongest families, Strongest families smart website, SFSW (Voimaperheet). Kontexten utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En systematisk sökning gjordes i sex databaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning.

Resultat

Beskrivningen och den teoretiska grunden för verksamhetsmodellen Voimaperheet är tillräckliga. Utifrån litteratursökningen valdes fyra undersökningar som genomförts i Finland ut till översikten, varav tre var undersökningar av metodens effektivitet och en av dess resultat. I randomiserade undersökningar av effektiviteten har metodens effektivitet inte jämförts med en obehandlad jämförelsegrupp, utan Voimaperheet-metoden har jämförts med de vanliga tjänster som finns tillgängliga för barnfamiljer. I de tre bedömda undersökningarna av effektiviteten (bilaga 2) var effekten av verksamhetsmodellen på barnets externaliserande beteendesymtom liten för huvudresponsvariablerna som rapporterades i uppföljningsmätningarna efter ett och två år (d = 0,22–0,34; 95 % konfidensintervall (lv) 0,02–0,53; NNT (Number-Needed-To-Treat ) = 3,42–8,06). För föräldrarnas föräldraskapsfärdigheter var effekten medelstor (d = 0,51–0,53, konfidensintervallen kunde inte beräknas utifrån uppgifterna i artikeln, NNT = 3,42–3,55). För alla responsvariabler varierade effekten från mycket liten till medelstor (d = 0,09–0,53, NNT = 3,42–20,00). De undersökningar som bedömdes i översikten visar att verksamhetsmodellen Voimaperheet är en effektiv metod för att minska beteendesymtom hos barn under skolåldern och förbättra föräldrarnas färdigheter i uppfostran. Effekterna kvarstod i upp till två års uppföljning. Effektiviteten kunde observeras både i randomiserade kontrollerade undersökningar och i verkligheten som en del av det universella servicesystemet för barn och familjer. Stödet för införandet av Voimaperheet-metoden är mångsidigt och tillräckligt, vilket upprätthåller kvaliteten på metodens implementering.

Metodbedömning

Metodbedömningen för verksamhetsmodellen Voimaperheet är 5/5, vilket innebär att det finns stark undersökning av metodens effektivitet i ett finländskt sammanhang. Evidensen för verksamhetsmodellen Voimaperheets effektivitet har konstaterats för beteendestörningar hos barn under skolåldern genom att jämföra familjer som deltog i programmet med de familjer som inte deltog i programmet. Effektiviteten undersöktes genom att granska både barnets och förälderns responsvariabler.

← Föregående 1 2 3 4