Arkiv: Intervention

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Med grupphanteringsprogrammet De otroliga åren ökar man 3-12 åriga barns sociala färdigheter och förhindrar att beteendeproblem uppkommer i barngrupper. Med De otroliga åren -grupphanteringsprogrammet förstärker man yrkesfostrarens grupphanteringsförmåga och ett reflektivt och positivt uppfostringsarbete med en barngrupp.

Beskrivning av interventionen

I den gruppformade metoden som riktar sig till yrkesfostrare jobbar man med att systematiskt leda barngruppen, minska beteendeproblem i barngruppen och förstärka barnens individuella självreglerings- och emotionsförmåga. Interventionens teoretiska bakgrund finns i teorin om social inlärning, i anknytningsteorin, i den kognitivbehavioristiska teorin och i den lösningscentrerade terapin. Grupphanteringsprogrammet De otroliga åren används som en strukturerad metod i småbarnspedagogiken, i grundskolan och inom barn- och familjeomsorgen. Yrkesfostrarnas grupphanteringsfärdigheter inverkar på barnens skolframgång och hjälper upp de emotionella färdigheterna (Korpershoek 2014) samt minskar barnens aggressivitet och mentala problem (Durlak mfl. 2011; Greenberg et al 2003; Zins mfl. 2004). Yrkesfostraren utbildar sig till metodexpert via workshoppar i gruppformat och metoden använder de sedan under skolningens gång som en del av sin handledning av barngrupper.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Till metodexpert inom grupphanteringsprogrammet De otroliga åren kan yrkesfostrare skola sig. Efter metodskolningen är det möjligt att utbilda sig till handledare inom grupphanteringsprogrammet. Skolningen arrangeras i Finland av Barnpsykiatriska forskningscentret vid Åbo universitet. Interventionen är en del av metodfamiljen De otroliga åren som utvecklats i USA. I Finland finns det ungefär 700 metodexperter, metodens tillgänglighet varierar regionvis.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Om grupphanteringsprogrammet De otroliga åren har internationellt gjorts en meta-analys som innehåller nio högklassiga RCT-undersökningar (Nye 2018), en RCT-undersökning (Seabra-Santos mfl. 2018) och i Norden i Norge en kvasi-experimentell undersökning (Aasheim mfl.2018). Interventionen har visat sig vara en effektiv metod för att minska barns beteendeproblem och öka de sociala färdigheterna jämfört med kontrollgruppen (Nye 2018; Seabra-Santos mfl. 2018). Bland de lärare som använde metoden ökade deras grupphanteringsförmåga jämfört med kontrollgruppens (Nye 2018). Det finns rikligt med forskningsbaserad evidens om effekten av grupphanteringsprogrammet De otroliga åren.

Litteratur

Aasheim, M., Reedtz, C., Handegård, B.H., Martinussen, M. & Mørch, W-T. (2018). Change in teacher–student relationships and parent involvement after implementation of the Incredible years teacher classroom management programme in a regular Norwegian school setting. British Educational Research Journal.

Durlak, J.A., Weissberg, R.P., Dymnicki, A.B., Taylor, R.D. & Schellinger, K.B. (2011). The Impact of Enhancing Students’ Social and Emotional Learning: A Meta-Analysis of School-Based Universal Interventions. Child Develpoment, 82(1), 405–432.

Greenberg, M. T., Weissberg, R. P., O’Brien, M. U., Zins, J. E., Fredericks, L. & Resnik, H. (2003). Enhancing school-based prevention and youth development through coordinated social, emotional, and academic learning. American Psychologist, 58, 466–474.

Nye, E., Melendez-Torresb, G. J. and Gardner, F. (2018). Mixed methods systematic review on effectiveness and experiences of the Incredible years teacher classroom management programme. Review of Education.

Korpershoek, H., Harms, T., de Boer, H., van Kuijk, M. & Doolaard, S. (2014). Effective classroom management strategies and classroom management programs for educational practice: A meta-analysis of the effects of classroom management strategies and classroom management programs on students’ academic, behavioural, emotional, and motivational outcomes. Groningen: RUG/GION

Seabra-Santos, M. J., Gaspar, M. F., Major, S.O., Patras, J., Azevedo, A. F., Homem, T.C., Pimentel, M., Baptista, E., Klest, S. & Vale, V. (2018). Promoting mental health in disadvantaged preschoolers: A cluster randomized controlled trial of teacher training effects. Journal of Child and Family Studies.

Zins, J. E., Weissberg, R. P., Wang, M. C., & Walberg, H. J. (toim.). (2004). Building academic success on social and emotional learning: What does the research say? New York: Teachers College Press.

Sammanfattning

Fenomen

Beteende- och drogproblem

Inledning

Beteende- och drogproblem i ungdomen orsakar en betydande börda för den unga själv, hens närstående och hela samhället. MDFT – Multidimensionell familjeterapi är ett familje- och systemorienterat arbetssätt för social- och hälsovårdspersonal, som arbetar med unga som upplever omfattande och mångformiga svårigheter. Syftet med MDFT är att minska den ungas beteende- och drogproblem samt stödja interaktionen mellan den unga och hens föräldrar.

Forskningsfråga

Har MDFT-metoden en effekt på omfattande och mångformiga beteende- och drogproblem hos unga i åldern 12–18 år i ett finländskt sammanhang?

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin Population, Concept, Context (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om metoden Multidimensionell familjeterapi?  Som sökord användes: P = barn och unga i åldern 12–18 år, C = Metoden Multidimensionell familjeterapi (Multidimensional Family Therapy, MDFT), C = Barnskydd, öppenvård inom specialiserad sjukvård, övrigt. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En systematisk sökning gjordes i sex databaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus.

Resultat

Enligt metodguiden är beskrivningen av MDFT-metoden och den teoretiska grunden tillräckliga. Utifrån litteratursökningen valdes en systematisk översikt, tre metaanalyser och nio originalstudier ut. Studierna hade genomförts i USA och Centraleuropa. Ingen finsk eller nordisk implementeringsforskning hittades. Metodens effektivitet har inte jämförts med obehandlade unga (som är på väntelistan), utan i randomiserade undersökningar av effektiviteten har MDFT jämförts med aktiva interventioner, såsom effektiviserade sedvanliga tjänster, kognitiv beteendeterapi, individual- och gruppterapi, långvarig institutionsvård samt motivationsstärkande terapi. I dessa jämförelser varierade effekterna hos ungdomar i åldern 12–18 år från små till stora responsvariabler (d = 0,24–1,23, NNT (Number-Needed-to-Treat ) = 1,62–7,46). När det gäller responsvariabler relaterade till drog- och beteendestörningar är MDFT likvärdig med andra jämförelsemetoder eller till vissa delar mer effektiv än dem. Kvaliteten på de undersökningar som ingick i metaanalyserna var högst måttlig, och kvaliteten på de undersökningar som bedömdes för översikten varierade mellan svag och god. Stödet för ibruktagandet av MDFT-metoden är tillräckligt.

Metodbedömning

MDFT:s metodbedömning är 5/5, vilket innebär att det finns stark undersökning av metodens effektivitet i ett amerikanskt och europeiskt sammanhang, men det finns ingen information gällande Norden och Finland. MDFT:s bevis för effektivitet vid behandling av drog- och beteendestörningar hos unga i åldern 12–18 år har konstaterats jämfört med aktiva metoder. Metodbedömningen grundar sig på kriterierna i Tidig insats bedömningssystem.

Sammanfattning

Inledning

Förälderns psykiska problem påverkar hela familjen. Ett barn löper dubbelt så stor risk att insjukna psykiskt om barnets förälder har en allvarlig psykisk störning. Man kan dock förebygga psykiska problem från att bli generationsöverskridande.

Målet med familjeinterventionen Föra barnen på tal, som hör till metoderna inom Familj & barn i samspel, är att stärka barnens och familjernas resiliens och förebygga generationsöverskridande psykiska problem genom att föra in hela familjen i en gemensam diskussion. Metoden har ursprungligen utvecklats för familjer där föräldern har affektiva störningar och där det finns barn i åldern 8–15 år, men den har också använts i familjer där föräldern har ett annat psykiskt problem.

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter med frågan: Vilken forskning har gjorts om Föra barnen på tal-familjeinterventionen? (P = barn i lekåldern, barn i åldern 7-12 år, unga, familjer, föräldrar, C = Family Talk (Föra barnen på tal-familjeintervention), C = hälsovård, socialvård, hem, skola, daghem, tredje sektorn). Det primära intresset i sökningen var undersökningar av effekterna. En systematisk sökning gjordes i följande databaser: PubMed/MEDLINE, CINAHL, ERIC, APA PsycInfo, Web of Science och Scopus.

Resultat

 I litteratursökningen hittades 11 undersökningar som valdes ut för en systematisk översikt, varav fyra valdes ut för utvärdering (3 nordiska undersökningar av effekterna, 1 finländsk implementeringsundersökning). Av de sju undersökningar som granskades kvalitativt var fem undersökningarna av effekterna utförda utanför Norden, en var en nordisk implementeringsundersökning och en var en finländsk undersökning som undersökte något annat än effekter eller implementering.

Enligt bedömningen är beskrivningen av FBT-familjeinterventionen och den teoretiska grunden tillräckliga. Metoden har positiva konstaterade effekter på faktorer i anslutning till barnens resiliens och de observerade effekterna fanns kvar 10, 12 och 18 månader efter metoden. Effekterna var stora (d = -0,74, 95 % konfidensintervall (LV) = (-1,52-0,00); NNT (Number-Needed-to-Treat) = 2,50 och d = 0,92, 95 % LV = (0,68-1,16); NNT 2,07).

Resultaten visar att om tre familjer får metoden så får en familj fördelar av den. Kvaliteten på undersökningarna av effekterna varierade mellan svag och god. Beredskapen att implementera FBT-familjeinterventionen uppfylls i mindre än hälften av de delområden som krävs, så det finns ännu utrymme för förbättringar i implementeringen av metoden i finländsk kontext.

Helhetsbedömning

Metoden får helhetsbedömningen 4(/5) dvs. metoden har en måttlig dokumenterad evidens i en finländsk kontext.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj

Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att i ett tidigt skede i primärvården identifiera ett barns beteendeproblem och förhindra att ett störande beteende uppstår hos barnet. I familjeinterventionsprogrammet Voimaperheet stöder man barnfamiljer där det finns ett barn med störande beteende och vägleder föräldern i olika utmaningar i uppfostran.

Beskrivning av interventionen

Programmet Voimaperheet är en digital intervention för barnfamiljer där ett barn under skolåldern har beteendeproblem. Interventionen grundar sig på epidemiologisk forskning om hur barndomens beteendestörning inverkar på mentala problem i vuxen ålder (Sourander mfl. 2007) och på föräldrahandledningens effektivitet i en familjecentrerad intervention som ett medel att förhindra barnets beteendeproblem. Som grund för programmet Voimaperheet finns forskningsrön om att distanskontakt fungerar när ett terapeutiskt förhållande bildas (Lingely-Pottie & MCGrath 2006; 2008). I de kommuner där man använder programmet delar barnrådgivningen ut en Voimaperheet-enkät i samband med fyraårsgranskningen för att avgöra om det finns behov av stöd. Interventionen utförs digitalt via en webbsida av en familjeterapeut som utbildat sig till Voimaperheet-familjehandledare. I början av interventionen fastställer man tillsammans med föräldrarna innehållet och målsättningarna som är individuella för varje barn och familj. Voimaperheet-interventionens längd är 3–4 månader, och under den tiden är familjehandledaren i kontakt med familjen varje vecka. Efter interventionen följs situationen upp genom telefonsamtal.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Skolning i familjehandledningsprogrammet Voimaperheet erbjuds professionella inom hälsovården. Skolningen har en strukturerad undervisningsplan och arbetshandledning för att garantera metodtrogenhet och yrkeskunskap. De kommuner som använder Voimaperheet erbjuder skolning i att komma i gång med interventionen. För skolningen ansvarar Åbo universitets Barnpsykiatriska forskningscenter, där också interventionen har utvecklats som ett samarbete med det kanadensiska forskningsteamet Strongest Families. Metoden Voimaperheet har utvecklats och undersökts under flera års tid. Interventionen används i en tredjedel av Finlands rådgivningar. Interventionen Voimaperheet erbjuds digitalt så att den kan användas på områden som saknar egna tjänster.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Programmet Voimaperheet har i Kanada undersökts i en studie som innefattar tre RCT-undersökningar (McGrath mfl. 2011), och i Finland i en finländsk RCT-undersökning (Sourander mfl. 2016). I den kanadensiska undersökningen framgick, att bland de barn som deltog i interventionen var andelen ställda psykiatriska diagnoser färre än bland de barn som fått vanlig vård (McGrath mfl. 2011). I den finländska undersökningen märkte man under uppföljningen att det störande beteendet minska signifikant hos de barn som deltagit i interventionen (n=232) jämfört med kontrollgruppens (n=232) barn (McGrath mfl. 2013; Sourander mfl. 2016). Resultaten efter en två år lång uppföljningsperiod visade att föräldraskapsfärdigheterna blivit bättre hos interventionsgruppens föräldrar, att interventionsgruppens barn i mycket mindre grad sökte sig till tjänsterna för mental hälsa, och att beteendesymptomen var betydligt färre än kontrollgruppens (Sourander mfl. 2018). För Voimaperheet-interventionens del finns stark evidens på att beteendeproblemen minskade hos barn under skolåldern och interventionen klassas som en stark metod.

Litteratur

Lingely-Pottie P. & McGrath, P. J. (2006). A therapeutic alliance can exist without face-to-face contact. Journal of Telemedicine and Telecare 1, 396–399.

Lingley-Pottie P & McGrath P.J. (2008). A pediatric therapeutic alliance occurs with distance intervention. Journal of Telemedicine and Telecare 14, 236–240.

McGrath P., Lingley-Pottie P., Thurston C., MacLean, C., Cunningham, C., Waschbusch, DA., Watters, C. Stewart, S., Bagnell, A., Santor, D. & Chaplin, W. (2011). Telephone-based mental health interventions for child disruptive behavior or anxiety disorders: Randomized trials and overall analysis. Journal of the American Academy of Child Adolescent Psychiatry, 50, 1162–1172.

McGrath P.J., Sourander A., Lingley-Pottie P., Ristkari T., Cunningham C., Huttunen J., Filbert K., Aromaa M., Corkum P., Hinkka-Yli-Salomäki S., Kinnunen M., Lampi K., Penttinen A., Sinokki A., Unruh A., Vuorio J. & Watters C. (2013). Remote population-based intervention for disruptive behavior at age four: study protocol for a randomized trial of Internet-assisted parent training (Strongest Families Finland-Canada). BMC Public Health 13, 985.

Sourander A., Jensen P., Davies M., Niemelä, S., Elonheimo, H., Ristkari, T., Helenius, H., Sillanmäki, L., Piha, J., Kumpulainen, K., Tamminen, T., Moilanen, I. & Almqvist, F. (2007). Who is at greatest risk of adverse long-term out-comes? The Finnish from a boy to a man study. Journal of American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 46, 1148–1161.

Sourander, A., McGrath, P.J., Ristkari, T., Cunningham, C., Huttunen, J., Lingley-Pottie, P., Hinkka-Yli-Salomäki, S., Kinnunen, M., Vuorio, J., Sinokki, A., Fossum, S. & Unruh, A. (2016). Internet-assisted parent training intervention for disruptive behavior in 4-year old children. A randomized clinical trial. JAMA Psychiatry 73, 378–87.

Sourander, A., McGrath, P., Ristkari, T., Cunningham, C., Huttunen, J., Hinkka-Yli-Salomäki, S., Kurki, M. & Lingley-Pottie, P. (2018). Two-year follow-up of internet and telephone assisted parent training for disruptive behavior at age 4. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry, 57, 658–668.

1 2 3 4