Arkiv: Intervention

Sammanfattning

Inledning

STRATEGI-programmet är en metod för psykosocialt stöd, som strävar efter att stödja föräldrar eller vårdnadshavare till barn och unga som fått en adhd-diagnos. Metoden syftar till att minska barnets adhd-symtom genom att stärka föräldrafärdigheterna samt förbättra föräldrarnas och barnets funktionsförmåga. Målet med STRATEGI-programmet är att öka föräldrarnas förståelse för och kunskap om adhd, så att de kan förstå de funktionsbegränsningar som symtombilden orsakar och deras effekter på familjen. Metoden stöder också föräldrarnas anpassning till barnets adhd-diagnos.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av STRATEGI-programmet utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågorna: Hur noggrant har STRATEGI-programmet beskrivits? Har STRATEGI-programmet en evidensbaserad effekt i form av ökad kunskap om adhd hos föräldrarna, stärkta föräldrafärdigheter samt förbättrad funktionsförmåga hos barnet och föräldern, som även är tillämplig i Finland?

Material och forskningsmetoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin Population, Concept, Context (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om STRATEGI-programmet?  Sökorden var följande: P = barn, unga, föräldrar, C = STRATEGI-programmet. Kontexten utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En systematisk sökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finskspråkiga publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning.

Resultat

Utifrån litteratursökningen inkluderades endast en undersökning i den systematiska litteraturöversikten. Dessutom angavs en referentgranskad svensk undersökning och en icke-referentgranskad svensk rapport för kännedom i slutet av denna översikt. Dessa påverkade inte effektbedömningen för metoden. Den utvalda svenska undersökningen genomfördes utan kontrollgrupp med en före–efter-uppställning där man granskade effekten av STRATEGI-programmet i fråga om ökningen av föräldrarnas kunskap om adhd. Som sekundära responsvariabler granskades metodens effekter på barnets beteendestörningar och egenskaper (Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ)), stress i föräldraskapet (The Parental Stress Scale (PSS)) och attributioner i föräldraskapet (modierad Written Analog Questionnaire). Föräldrarna (n = 549) delades in i tre grupper baserat på hur allvarliga deras adhd-symtom var. Allvarlighetsgraden hos föräldrarnas adhd-symtom påverkade inte responsvariablerna, utan föräldrarnas kunskap om adhd ökade i alla grupper.

Effektivitetsbedömning

Det finns lovande forskningsevidens om effekten av det välbeskrivna STRATEGI-programmet, så det får effektivitetsbedömningen 3/5. Det finns forskningsevidens som visar att kunskapen om adhd hos föräldrar till barn som fått en adhd-diagnos ökar. Det behövs mer forskning till stöd för metodens stärkande av föräldrafärdigheter och förbättring av barnets och förälderns funktionsförmåga.

Sammanfattning

Inledning

I takt med att utmaningarna med den psykiska hälsan ökar bland barn i olika åldrar behövs satsningar på förebyggande åtgärder och stöd med låg tröskel för att lindra symtomen. Syftet med Friends-programmet är att stödja psykiskt välbefinnande och stärka resiliensen. Versionerna som är utformade för olika åldersgruppers behov använder kollegialt lärande och funktionella övningar. Programmet lämpar sig för alla och är lätt att ta i bruk, och det kan användas i barnets uppväxtmiljö, såsom i skolan, eller som en del av social- och hälsovårdens tjänster, där det riktar sig till barn som har symtom. Programversionen Friends for Life av Friends-programmet är avsett för att förebygga ångest- och depressionssymtom bland 9–12-åringar.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av programversionen Friends for Life i Friends-programfamiljen utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågorna: Hur noggrant har Friends-programmet beskrivits? Har Friends-programmets programversion Friends for Life en evidensbaserad effekt på 9–12-åriga barns psykiska välbefinnande, i synnerhet ångest- och depressionssymtom, som även är tillämplig i Finland?

Material och forskningsmetoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin population, koncept och kontext (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om Friends-programmet? Som sökord användes: P = barn och ungdomar, C = Friends. Kontexten (C) utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av Friends for life-versionens effektivitet, men även andra typer av undersökningar inkluderades. En systematisk sökning gjordes i sex referensdatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes publikationer på finska i tjänsten Finna.fi. Sökningen kompletterades med en manuell sökning.

Resultat

I bedömningen ingick 19 artiklar som undersökte effektiviteten. En av dessa undersökningar var finländsk, tre var nordiska och resten från länder med en hög inkomstnivå enligt Världsbankens klassificering, i enlighet med kriterierna för inkludering. I litteratursökningen hittades också två finländska undersökningar som angavs för kännedom i diskussionsdelen. Två systematiska litteraturöversikter, fyra metaanalyser och en undersökning som var både en systematisk översikt och en metaanalys kunde inte bedömas som sådana eftersom även undersökningar som gällde länder som inte har en hög inkomstnivå hade inkluderats i dem. I två av dem ingick även andra interventioner utöver Friends. Effektevidens har fåtts från undersökningar både i Norden och i andra höginkomstländer. Undersökningarnas kvalitet varierade. Undersökningarna fokuserade på att utreda effekten av Friends-programmets version för barn i skolåldern (Friends for life ). Undersökningarna delades in enligt om metoden bedömdes som 1) universell, genomförd för alla i skolan eller 2) riktad intervention för barn eller unga med ångestsymtom, antingen a) i skolan eller b) i en tjänst som erbjuder psykosocial vård. Effekten på barns och ungas välbefinnande mättes i regel som minskade ångestsymtom och i vissa studier även som förändringar i depressionssymtom och sociala färdigheter. Enligt bedömningen konstaterades metoden ha positiva effekter på barns och ungas psykiska välbefinnande genom minskade ångestsymtom (d = 0,008–0,70) och minskade depressionssymtom (d = 0,04–0,63). Inga negativa effekter observerades. Särskilt barn som redan har symtom verkar ha nytta av programmet. Undersökningarna gav indikationer på att interventioner i skolmiljön, särskilt sådana som gjordes av utomstående yrkespersoner, hade positiva effekter. Konstaterandet av förebyggande och långvariga effekter försvårades av det arrangemang som är typiskt för interventionsundersökningar, där kontrollgruppen väntade på att få delta i programmet. Stödet för införandet av metoden bedömdes vara ganska bra. Metoden och dess teoretiska grund har beskrivits väl och kärnelementens koppling till teorin har förklarats på ett tillfredsställande sätt.

Effektivitetsbedömning

Friends-programfamiljens Friends for Life-version uppnår nivån 4/5 i effektivitetsbedömningen. Det finns effektevidens som visar en förbättring av det psykiska välbefinnandet bland barn i åldern 9–12 år, i synnerhet en minskning av ångest- och depressionssymtom. I flera undersökningar har programmet jämförts med en annan intervention, en kölista eller sedvanlig vård eller sedvanligt stöd. Resultaten gav indikationer på nyttan med metoden som en del av gruppverksamhet i barnets uppväxtmiljö. Det behövs mer forskning om effektiviteten hos universella interventioner som riktar sig till alla och fokuserar på att förebygga ångestsymtom.

Sammanfattning 

Fenomen

Beteendeproblem, känslor och känsloreglering, föräldrafärdigheter och kunskap samt neuropsykiatriska utmaningar

Inledning

Interventionen Leikitään ja keskitytään (LeKe) perheille (Vi leker och koncentrerar oss för familjer) har utvecklats för att förebygga och behandla svårigheter med självreglering och exekutiva funktioner hos barn under skolåldern. Kärnan i interventionen är gemensamma lekstunder där föräldrarna handleds att stödja barnets färdigheter i de exekutiva funktionerna genom positiv interaktion. LeKe perheille-interventionen är avsedd för barn i åldern 3–6 år som har utmaningar med överaktivitet, ouppmärksamhet och beteendereglering. Gruppinterventionen omfattar sex möten med föräldrar och sex möten med barn under åtta veckor samt två telefon- eller videosamtal med föräldrarna. Utmaningar i självreglering och exekutiva funktioner är en av de vanligaste orsakerna till att söka stöd för barnets utveckling. Utmaningar hos barn under skolåldern kan uppträda till exempel som för hög fart, svårigheter att vänta och lyssna på instruktioner samt brister i känsloregleringen i inspirerande eller frustrerande situationer. Tidig självreglering har konstaterats ha en stark koppling till funktionsförmåga och psykiskt välbefinnande långt in i vuxen ålder. Utvecklingen av de exekutiva funktionerna formas starkt under barndomen till följd av dagliga aktiviteter och interaktion. Vid handledda övningar kan barnet stödas och uppmuntras så att hen även vågar prova på svåra saker, och på så sätt förstärks de färdigheter i självreglering och de exekutiva funktionerna som håller på att utvecklas. 

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av interventionen Leikitään ja keskitytään perheille utifrån forskningslitteratur. Översikten besvarar följande fråga: Finns det evidensbaserad och i Finland tillämplig effektivitet av interventionen Leikitään ja keskitytään (LeKe) perheille för förebyggande och behandling av svårigheter med självreglering och exekutiva funktioner hos barn under skolåldern?

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin population, koncept och kontext (PCC), som inriktades på följande fråga: Vilken forskning har gjorts om interventionen Leikitään ja keskitytään perheille? Följande sökord användes: P = barn och föräldrar, C = Leikitään ja keskitytään-metoden (engelska motsvarigheter) samt begrepp som gäller exekutiva funktioner och lekmässighet. Kontexten utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En systematisk sökning gjordes i sex metoddatabaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes publikationer på finska i tjänsten Finna.fi. 

Resultat

Utifrån litteratursökningen inkluderades tre undersökningar av effektiviteten i den systematiska översikten. I två undersökningar från Nya Zeeland som påverkar bedömningen granskades ENGAGE-interventionen, utifrån vilken den finländska interventionen Leikitään ja keskitytään perheille har utvecklats. Utöver de nyzeeländska undersökningarna bedömdes en finländsk undersökning av effektiviteten av LeKe perheille-interventionen. Kvaliteten på undersökningarna av effekter var god. Interventionen har konstaterats ha positiva effekter på självreglering och exekutiva funktioner i hemmet. Enligt bedömningen är den teoretiska grunden och beskrivningen av interventionen gedigna. Metoden beskrivs mångsidigt i handledarens handbok, och det stöd för ibruktagande som interventionen erbjuder uppfylls inom sex av sju delområden. Det finns goda möjligheter att framgångsrikt implementera interventionen LeKe perheille. 

Metodbedömning

Metodbedömningen för interventionen Leikitään ja keskitytään perheille är 5/5, vilket innebär att det finns stark undersökning av metodens effektivitet i ett finländskt sammanhang. Det finns evidens för metodens effektivitet med barn i åldern 3–6 år som har svårigheter med självreglering och exekutiva funktioner.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp/Individ

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att främja 7–17 åriga barns och ungas förmåga att kontrollera ångest, lära sig att känna igen ångestfyllda situationer samt minska barnens och ungdomens upplevda oro. Metoden Cool Kids lär ut till föräldrarna att på ett stödjande sätt svara   och reagera på barnets ångest.

Beskrivning av interventionen

Cool Kids riktar sig till barnfamiljer där barnet eller en ungdomen lider av ångest som påverkar vardagen. Cool Kids förverkligas antingen som en gruppintervention eller individuellt. Föräldrarna är aktivt med i interventionen och stöder och reagerar på barnets ångest. Interventionen baserar sig på psykoedukation och innehåller kognitiva övningar, graderade utsättningsövningar och skolning i att identifiera känslor. Interventionens bakgrund finns i den kognitivbehavioristiska terapin (Lyneham mfl. 2003, Rapee mfl. 2006a; 2006b). Som gruppformad intervention arrangeras för 4–8 barnfamiljer totalt 10 träffar varje vecka, mot slutet varannan vecka. Under sammankomsterna övar man genom samtal, spel och lek nya sätt att bemästra ångest. Barnfamiljerna som deltar i Cool Kids’ gruppträffar får med sig hemuppgifter, med vilka man övar de nya färdigheterna i hemmiljö. I interventionen används en åldersanpassad arbetsbok för barn och unga. Cool Kids erbjuds både som ett behandlingsprogram och som en preventiv metod.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Skolning i Cool Kids -metoden riktar sig till professionella inom social- och hälsovården med erfarenhet av kognitiv beteendeterapi och arbete med barns och ungas mentala hälsa.  Metodskolning arrangeras inom projektet Framtidens social- och hälsocentral (VIVA) och HUS barnpsykiatriska enhets och Barnklinikernas faddrar rf:s projekt. Cool Kids har utvecklats vid Macquarie University i Australien (Lyneham mfl. 2003; Rapee mfl. 2006a; 2006b) och interventionen används förutom i Australien i USA och i Europa. I Finland används Cool Kids i barn- och ungdomspsykiatrin inom HUS.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Behandlingsprogrammet Cool Kids har undersökts i flera randomiserade kontrollerade studier (tex. Arend mfl. 2006; Chavira mfl. 2014; Hudson mfl. 2009; Rapee mfl. 2006a). Ur perspektivet tidigt stöd och preventiva åtgärder har Cool Kids -metoden i skolmiljö studerats i en randomiserad kontrollerad studie (Haugland mfl. 2020; Mifsund & Rapee, 2005). Den gruppformade Cool Kids i skolan minskade ångestsymtomen hos 8–11 åriga barn jämfört med barn som fanns på en kölista (Mifsund & Rapee, 2005). En norsk studie bedömde Cool Kids effekter på ångest som medelstora både av ungdomarna själva och föräldrarna jämfört med en kontrollgrupp (Haugland mfl. 2020).

Litteratur

Haugland B, Haaland ÅT, Bast V, Bjaastad J, Hoffart A, Rapee RM, Raknes S, Himle JA, Husabø E & Wergeland GJ (2020) Effectiveness of brief and standard school-based cognitive-behavioral interventions for adolescents with anxiety: A randomized noninferiority study. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 59(4), 552–564. https://doi.org/10.1016/j.jaac.2019.12.003

Lyneham H J, Abbott M J, Wignall A & Rapee R M (2003) The Cool Kids Anxiety Treatment Program. Sydney: MUARU, Macquarie University.

Mifsud C & Rapee R M (2005) Early intervention for childhood anxiety in a school setting: Outcomes for an economically disadvantaged population. Journal of the American Academy of Child Adolescent Psychiatry, 44(10), 996–1004. https://doi.org/10.1097/01.chi.0000173294.13441.87

Rapee R M, Abbot M J & Lyneham H J (2006a) Bibliotherapy for children with anxiety disorders using written materials for parents: A randomized controlled trial. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 74(3), 436–444. https://doi.org/10.1037/0022-006X.74.3.436

Rapee R M, Lyneham H J, Schniering C ym. (2006b) The Cool Kids child and adolescents anxiety program – therapist manual. Sydney, NSW: Centre for Emotional Health, Macquire University

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med Familjerådslag är att i barnskyddet stärka barnets och familjens deltagande, barnets närståendenätverk och inverka positivt på barnets välmående. Med Familjerådslaget stärker man barn- och familjeperspektivet i barnskyddsprocessen.

Beskrivning av interventionen

Familjerådslag är en strukturerad intervention för barnfamiljer som i Finland används inom barnskyddet, och som kan användas i olika skeden av barnskyddsprocessen för barn i olika åldrar. Den teoretiska referensramen till Familjerådslag finns i den resurscentrerade problemlösningsteorin och i den lösningscentrerade terapin. I bakgrunden inverkar också dialogförmåga, principen för reparativt socialt arbete (Frost et al 2012) och data om barnet (Heino 2005). Familjerådslaget är frivilligt för klienten. I Familjerådslaget deltar förutom klientfamiljen en opartisk sammankallare, en socialarbetare och närståendenätverket förknippat med barnets ärende. Barnet har i Familjerådslaget en medhjälpare. Interventionen fortskrider från den förberedande fasen till Familjerådslaget, där man kommer överens om kontakt, information och planen i barnets ärende. Planen och förverkligandet följs upp och utvärderas. Längden på interventionen varierar beroende på barnmålet allt från under ett år till några år. Interventionen har också använts i ärenden med unga kriminella, i vårdnadstvister, i handikapptjänster, i arbetet med psykisk hälsa och i äldreomsorgen.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Interventionens aktörer arrangerar skolning i Familjerådslag utan kriterier för deltagande. Innehållet och strukturen i skolningen har varierat beroende på handledare, Det finns ingen exakt uppgift om tillgängligheten eller antalet skolningar. Familjerådslaget har utvecklats i Nya Zeeland som en lagstadgad verksamhetsmodell i omhändertagningsfall och i ärenden med unga kriminella. I Finland har Familjerådslaget utvecklats i ett flerpartsprojekt vid Stakes och interventionen används inom barnskyddet. Det finns ingen exakt uppgift om Familjerådslagets nationella tillgänglighet eller implementering.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Interventionen har en måttlig forskningsevidens, bland annat en internationell meta-analys (Dijkstra mfl. 2016), två RCT-undersökningar (Asscher mfl. 2014; Hollingshead mfl. 2017), en prospektiv kvasiempirisk undersökning (Sundell & Vinnerljung 2004) och en del kvalitativa undersökningar. Det finns ingen forskningsbaserad evidensgrad om Familjerådslagets effekter.

Litteratur

Asscher, J., Dijkstram S., Stams G., Decovic, M. & Creemers, H. (2014). Family group conferencing in youth care: characteristics of the decision making model, implementation and effectiveness of the Family Group (FG) plans. BMC Public Health, 14, 154.

Dijkstra, S., Creemers, H., Asscher, J., Decovic, M. & Stams, G. (2016). The effectiveness of family group conferencing in youth care: A meta-analysis. Child Abuse & Neglect, 62, 100–110.

Frost, N. Abram, F. & Burgess, H. (2012). Family group conferences: context, process and ways forward. Child and Family Social Work, 19, 480–490.

Heino, T. (2005). Lapsen tieto – sen paikka tutkimuksessa ja käytännössä. Teoksessa Hänninen, S. & Karjalainen, J. & Lahti, T. (toim.): Toinen tieto – kirjoituksia huono-osaisuuden tunnistamisesta. Stakes.

Hollingshead, D. M., Corwin, T. W., Maher E. J., Merkel-Holguina, L., Allan, H. & Fluke, J. (2017). Effectiveness of family group conferencing in preventing repeat referrals to child protective services and out-of-home placements. Child Abuse & Neglect, 69, 285–294.

Sundell, K. & Vinnerljung, B. (2004). Outcomes of family group conferencing in Sweden: A 3-year follow-up. Child Abuse Neglegt, 28, 267–287.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen för KiVa Skola är att förebygga mobbning i grundskolor, öka elevernas empati och erbjuda trygga metoder att ingripa i mobbningssituationer. Via programmet kan vi följa med förekomsten av mobbning i skolor som deltar i programmet.

Beskrivning av interventionen

KiVa Skola är ett åtgärdsprogram för klasserna 1–9 som riktar sig till alla elever i syfte att förhindra mobbning, reda ut redan skedda mobbningssituationer och följa upp dem. Bakom KiVa Skola finns en både mänsklig och juridisk skyldighet att förhindra mobbning, forskningsresultat om mobbning som gruppfenomen (Salmivalli mfl. 1996) och de negativa konsekvenserna för det barn som mobbar (Klomek mfl. 2015; Ttofi mfl. 2012) och för det barn som utsätts för mobbning (Gini & Pozzolli 2013; Hawker & Boulton 2000; Ttofi mfl. 2011). I KiVa Skola ordnas tematiska och riktade lektioner tänkta för alla elever som innehåller undervisningshelheter om åtgärder i en mobbningssituation. Till programmets åtgärder hör också ett KiVa-team av lärare vars uppgift är att reda ut mobbningsfall, material om KiVa som delas ut till familjerna och KiVa-skolans symboler synliga i skolan. Hur man förebygger mobbning och hur åtgärderna förverkligas följer man upp i en årlig enkät. Som ett tillägg till den guide och det material som riktas till lärare har man utvecklat elektronisk KiVa Skola – applikationer.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Man behöver ingen skolning för att använda KiVa Skola, programmets användning utgår från en guide riktad till lärare, av undervisnings- och skolningsmaterial och olika KiVa-applikationer. KiVa Skola har utvecklats i Finland vid Åbo universitet i samarbete med olika intressentgrupper, föräldrar, barn och experter från olika områden. År 2019 använde ungefär hälften av Finlands grundskolor programmet KiVa Skola. I Finland är programmet tillgängligt för alla läroanstalter som erbjuder grundskoleutbildning.

Interventionens forskningsevidens och effekt

KiVa Skola-programmet har undersökts internationellt och i Finland i RCT- och kvasiexperimentella undersökningar. I RCT-undersökningen som gjordes i Finland (Kärnä mfl. 2011a) framkom det att bland de skolor som använde KiVas program minskade mobbningen i årskurserna 4–6 jämfört med kontrollgruppen (n = 3 965). RCT-undersökningen gjordes i 275 skolor och i interventionsgruppen deltog 4 201 elever. En finländsk kvasiexperimentell undersökning (Kärnä mfl. 2011b) visade under en nio månader lång uppföljning att mobbningen minskade i årskurserna 1–9 i grundskolor som använde programmet jämfört med andra skolor. Att eleverna mobbade eller själva blev mobbade var 1,2 gånger sannolikare i de jämförda skolorna. Interventionens effekt blev större i årskurserna 1–4, men efter årskurs fyra minskade effekterna och det finns ingen statistisk signifikans mellan interventions- och kontrollgrupperna i klasserna på högstadiet. Det finns forskningsbaserad evidens att programmet KiVa Skolan har effekt på att minska mobbning och programmet bedöms som en stark metod.

Litteratur

Gini, G. & Pozzoli, T. (2013). Bullied children and psychosomatic 618 problems: A meta-analysis. Pediatrics 132, 720–729.

Hawker, D. S. J. & Boulton, M. J. (2000). Twenty years’ research on peer victimization and psychosocial maladjustment: a meta-analytic review of cross-sectional studies. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 41(4), 441–455.

Klomek, A. B., Sourander, A. & Elonheimo, H. (2015). Bullying by peers in childhood and effects on psychopathology, suicidality, and criminality in adulthood. Lancet Psychiatry, 2(10), 930–941.

Kärnä, A., Voeten, M., Little, T. D., Poskiparta, E., Kaljonen, A. & Salmivalli, C. (2011a). A large-scale evaluation of the KiVa antibullying program: grades 4-6. Child Development, 82(1), 311–330.

Kärnä, A., Voeten, M., Little, T. D., Poskiparta, E., Alanen, E. & Salmivalli, C. (2011b). Going to scale: A nonrandomized nationwide trial of the KiVa antibullying program for grades 1–9. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 79(6), 796–805.

Salmivalli, C., Lagerspetz, K. M. J., Björkqvist, K., Österman, K. & Kaukiainen, A. (1996). Bullying as a group process: Participant roles and their relations to social status within the group. Aggressive Behavior, 22, 1–15.

Ttofi, M. M., Farrington, D. P., Lösel, F. & Loeber, R. (2011). Do the victims of school bullies tend to become depressed later in life? A systematic review and meta‐analysis of longitudinal studies. Journal of Aggression, Conflict and Peace Research, 3(2), 63–73.

Ttofi, M. M., Farrington, D. P. & Lösel, F. (2012). School bullying as a predictor of violence later in life: A systematic review and meta-analysis of prospective longitudinal studies. Aggression and Violent Behavior, 17(5), 405–418.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att stärka moderns mentaliseringsförmåga och lära ut till modern kognitiv-behavioristiska metoder att kontrollera depression och ångest. I interventionen stöder man moderns emotionella förmåga att svara på babyns behov och att ett anknytningsförhållande uppstår.

Beskrivning av interventionen

Metoden Hoivaa ja leiki är en gruppintervention för gravida mödrar och för spädbarnsfamiljer, där modern lider av depression, ångest eller har en kluven inställning till föräldraskap. Interventionens teoretiska bakgrund ligger i mentaliserings- och anknytningsteorin och i forskningsevidens om de skadliga effekterna moderns depression under graviditeten har på barnets utveckling (Calkins & Hill 2007; Field 2011, Gentile 2017). Interventionen riktar in sig på tiden för moderns graviditet och på barnets första levnadsår. Kamratgrupperna samlas fyra gånger under graviditeten och sju gånger efter förlossningen. Efter förlossningen gör man ett individuellt hembesök. Kamratgrupperna handleds av två experter med Hoivaa ja leiki -skolning. Träffarna struktureras varje gång av ett bestämt tema, men i utformningen av kamratgrupperna har man tagit i beaktande mödrarnas möjlighet att samtala sinsemellan. Handboken Hoivaa ja leiki används i interventionen.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Hoivaa ja leiki -skolningen riktar sig till experter inom social- och hälsovården. Skolning arrangeras av Diakonissanstalten i Lahtis och av Pilke-kliniken i Helsingfors. Interventionen har utvecklats i projektet Vauvan Taika vid Diakonissanstalten i Lahtis. Interventionen kan användas inom social- och hälsovården, speciellt vid mödra- och barnrådgivningarna. Gruppinterventionen Hoivaa ja leiki har i huvudsak förverkligats i huvudstadsregionen och i Päijät-Häme.

Interventionens forskningsevidens och effekt

I Finland har interventionen undersökts i en randomiserad kontrollerad studie (Salo mfl. 2019). I studien framkom att de mödrar som deltagit i Hoivaa ja leiki -gruppinterventionen (n = 24) hade en ökad reflektionsförmåga och emotionell närvaro jämfört med mödrarna i kontrollgruppen (n = 21). Interventionen har i Finland en måttligt stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt.

Litteratur

Calkins, S. D. & Hill, A. (2007). Caregiver influences on emerging emotion regulation. Teoksessa Gross JJ. (toim.): Handbook of emotion regulation. The Guilford Press: New York, 229–248.

Field, T. (2011). Prenatal depression effects on early development: a review. Infant Behavior and Development, 34, 1–14.

Gentile, S. (2017). Untreated depression during pregnancy: short-and long-term effects in offspring. A systematic review. Neuroscience, 342, 154–166.

Salo, S. J., Flykt, M., Mäkelä, J., Biringen, Z., Kalland, M., Pajulo, M. & Punamäki, R. L. (2019). The effectivess of Nurture and Play: a mentalisation-based parenting group intervention prenetally depressed mothers. Primary health Care Research & Development, 20, 1–11.

Sammanfattning

Inledning

Beteendeproblem och störande beteende belastar både lärare och elever. På lång sikt har elevernas problembeteende en negativ inverkan på lärarens undervisning och handledningen av klassen samt på andra elevers lärande och välbefinnande. Om de negativa interaktionsmodellerna i skolmiljön upprätthåller och stärker elevens negativa beteende kan beteendeproblemen utvecklas till allvarligare beteendestörningar.

Beteendeproblemen kan dock minskas och förebyggas med en gemensam verksamhetsmodell som stöder positivt beteende i hela skolan, där alla vuxna i skolan förbinder sig att undervisa och styra det sociala beteendet på gemensamt överenskomna sätt.

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter med frågan: Hurdan forskning har gjorts om verksamhetsmodellen ProSkola (Schoolwide Positive Behavioral Interventions and Supports)? (P = elever i årskurs 1–9, C = Schoolwide Positive Behavioral Interventions and Supports (i Finland ProSkola-verksamhetsmodellen), C = skola). Det primära intresset i sökningen var undersökning av effekterna. En systematisk sökning gjordes i följande databaser: MEDLINE, CINAHL, ERIC, APA PsycInfo, Web of Science och Scopus.

Resultat

Utifrån litteratursökningen inkluderades 23 undersökningar i den systematiska översikten, varav sex nordiska (norska) undersökningar av effekterna utvärderades. Även uppgifterna i den ännu opublicerade finländska implementeringsundersökningsartikeln användes i utvärderingen. De resterande 17 undersökningarna (två metaanalyser, 14 effektundersökningar från länder med hög inkomstnivå (andra än de nordiska länderna) och en nordisk implementeringsundersökning) granskades kvalitativt. I de undersökningar av effekterna som påverkar utvärderingen har man granskat den norska PALS-verksamhetsmodellen, som i Finland motsvarar ProSkola-verksamhetsmodellen.

Resultaten av de kvalitativt granskade undersökningarna påverkade inte metodens helhetsbedömning till skillnad från resultaten från de nordiska undersökningarna av effekterna. Enligt utvärderingen är beskrivningen av ProSkola-verksamhetsmodellen och den teoretiska grunden tillräckliga. Verksamhetsmodellen har konstaterade positiva effekter på elevernas problembeteende. Effekter hittades både i skolmiljön och i klassen.

Verksamhetsmodellen hade en positiv inverkan på elevernas upprepade problembeteende under tre år efter att verksamhetsmodellen inleddes. Konsekvenserna var högst medelstora (elevernas problembeteende i klassrummet minskade: d = 0,49, p = 0,034; d = 0,13, 95 % konfidensintervall (LV) = (0,125–0,135) och d = 0,13, 95 % LV = (0,126–0,133), elevernas problembeteende i skolmiljön minskade: d = 0,59, p = 0,011; d = 0,38, 95 % LV = (0,375–0,385) och d = 0,25, 95 % LV = (0,236–0,254), stödet för positivt beteende ökade: d = 0,41, 95 % LV = (0,406–0,414) och d = 0,02, 95 % LV = (0,0190,021), korrigeringarna av beteendet ökade: d = 0,09, 95 % LV = (0,086–0,094) och d = 0,02, 95 % LV = (0,019–0,021), antalet elever med beteendeproblem minskade: d = 0,91, p = 0,004; elevernas utåtagerande symtom minskade: d = -0,79, 95 % LV = (-1,27–(-0,31)).

Ingen uppföljningsundersökning har gjorts efter implementeringen av metoden. Undersökningarna av effekterna var av god kvalitet. Beredskapen att implementera verksamhetsmodellen ProSkola uppfylls inom sju av nio delområden. Verksamhetsmodellen ProSkola har beredskap för lyckad implementering.

Helhetsbedömning

Metoden får helhetsbedömningen 5/5, dvs. metoden har stark dokumenterad evidens i en finländsk kontext.

Sammanfattning

Inledning

Ett gott psykiskt välbefinnande är centralt med tanke på den ungas utveckling, studieprestationer och arbetslivsfärdigheter. Läroanstalterna spelar en viktig roll med tanke på stödet för de ungas psykiska välbefinnande och de åläggs också i lagen att stärka sina studerandes välbefinnande. Syftet med metoden De ungas kompass är att stöda de ungas färdigheter som stöder välbefinnandet, såsom psykologisk flexibilitet och dess delfärdigheter samt att förebygga psykiska problem. Metoden är helt webbaserad och kan utnyttjas som en del av läroanstalternas verksamhet. Den har ursprungligen utvecklats för elever i årskurs 7–9, men lämpar sig också för unga i början av studierna på andra stadiet.

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter och riktades till frågan: Vilken forskning har gjorts om metoden De ungas kompass (Youth Compass).   Som sökord användes: P = unga, årskurs 7–9, andra stadiet, C = Youth Compass, De ungas kompass, C = skola, hem, hälsovård. Det mest intressanta objektet i sökningen var undersökningar av metodens effekter, men även undersökningar som gjorts med andra konstellationer inkluderades. Den systematiska sökningen riktades till följande databaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus och den kompletterades med en manuell sökning.

Resultat

Åtta undersökningar togs med på basis av litteratursökningen. Av dessa var fem finländska undersökningar av effekterna som bedömningen av metodens effekter grundade sig på. Dessutom fanns det tre finländska undersökningar där metodens effekt eller implementering inte utvärderades. Utifrån de undersökningarna som togs med och metodguiden är beskrivningen av metoden De ungas kompass och den teoretiska grunden tillräcklig. Metoden har konstaterats ha positiva effekter på den ungas depressionssymtom, ångestsymtom, nöjdhet med livet, stress, akademiska flexibilitet samt osäkerhet i anslutning till karriärplanering.

Dessutom har metoden konstaterats öka förmågan att fatta beslut om karriärval. Effekterna var högst små för unga i årskurserna 7–9 (d = 0,03-0,48, NNT (Number-Needed-to-Treat) = 3,76-62,5). Kvaliteten på undersökningarna av effekterna varierade från nöjaktig till god. Beredskapen att implementera De unga kompas uppfylldes inte tillräckligt enligt de delområden som användes. Metoden sprids för närvarande riksomfattande enligt stand-alone-principen, dvs. de som är intresserade av metoden kan delta genom att registrera sig på webbplatsen och gå igenom den självständigt.

Helhetsbedömning

Metoden får helhetsbedömningen 4/5, dvs. metoden har en måttlig dokumenterad evidens i en finländsk kontext. Helhetsbedömningen grundar sig på undersökningar av effekterna där metoden genomfördes på en webbaserad plattform samt med hjälp av handledning ansikte mot ansikte och digitalt.

Sammanfattning

Inledning

Familjeskolan riktar sig till barn i åldern 3–6 år och deras föräldrar. Den består av en föräldragrupp och en barngrupp. Programmet har som mål att erbjuda familjer metoder och stöd när ett barn beter sig på ett utmanande sätt. Utmanande beteende kan innefatta trotsighet, impulsivitet, aggressivitet eller hyperaktivitet.

Mål och forskningsfråga

I denna systematiska litteraturöversikt bedöms effektiviteten av metoden Familjeskolan POP utifrån forskningslitteratur. Översikten svarar på frågan: Har Familjeskolan en effekt på beteendeproblem hos barn under skolåldern i åldern 3–6 år och på positivt föräldraskap?

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med den för kartläggande litteraturöversikter typiska sökstrategin Population, Concept, Context (PCC), som inriktades på frågan: Vilken forskning har gjorts om Familjeskolan?  Som sökord användes: P = föräldrar och små barn, C = Familjeskolan. Kontexten utelämnades för att undvika att sökresultaten begränsas för mycket. Det primära intresset i sökningen var undersökningar av metodens effektivitet, även om man också inkluderade undersökningar som gjorts med andra utformningar. En systematisk sökning gjordes i sex databaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus. Dessutom söktes finländska publikationer i tjänsten Finna.fi, och sökningen kompletterades med manuell sökning.

Resultat

I litteratursökningen hittades en finländsk monografiavhandling där man undersökte resultaten och effektiviteten av Familjeskolan POP-programmet. Dessutom har man gjort en licentiatavhandling om metoden, vilket tillkännagavs i översikten. Familjeskolan är väl beskriven och dess verkningsmekanismer baserar sig på principerna för kognitiva och beteendeterapeutiska metoder samt på sociala inlärningsteorin. Enligt avhandlingsundersökningen observerades förbättringar i föräldrarnas föräldrafärdigheter och barnens beteende hos de föräldrar som deltog i Familjeskolan, men inga skillnader hittades jämfört med jämförelsegruppen. Effekterna kvarstod i en uppföljning på ett år. Undersökningen var av god kvalitet, även om gruppstorlekarna förblev små. Det stöd som metoden erbjuder för implementering är tillfredsställande. Det skulle finnas utrymme för utveckling särskilt i tillhandahållandet av verktyg för uppföljning, underhåll och repeterbarhet för dem som genomför metoden.

Metodbedömning

Familjeskolan är en väl beskriven och teoretiskt motiverad lovande metod, och det finns preliminära resultat om dess effektivitet. Metoden ligger på nivå 3/5.

1 2 3 4