Arkiv: Intervention

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp/Individ

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att främja 7–17 åriga barns och ungas förmåga att kontrollera ångest, lära sig att känna igen ångestfyllda situationer samt minska barnens och ungdomens upplevda oro. Metoden Cool Kids lär ut till föräldrarna att på ett stödjande sätt svara   och reagera på barnets ångest.

Beskrivning av interventionen

Cool Kids riktar sig till barnfamiljer där barnet eller en ungdomen lider av ångest som påverkar vardagen. Cool Kids förverkligas antingen som en gruppintervention eller individuellt. Föräldrarna är aktivt med i interventionen och stöder och reagerar på barnets ångest. Interventionen baserar sig på psykoedukation och innehåller kognitiva övningar, graderade utsättningsövningar och skolning i att identifiera känslor. Interventionens bakgrund finns i den kognitivbehavioristiska terapin (Lyneham mfl. 2003, Rapee mfl. 2006a; 2006b). Som gruppformad intervention arrangeras för 4–8 barnfamiljer totalt 10 träffar varje vecka, mot slutet varannan vecka. Under sammankomsterna övar man genom samtal, spel och lek nya sätt att bemästra ångest. Barnfamiljerna som deltar i Cool Kids’ gruppträffar får med sig hemuppgifter, med vilka man övar de nya färdigheterna i hemmiljö. I interventionen används en åldersanpassad arbetsbok för barn och unga. Cool Kids erbjuds både som ett behandlingsprogram och som en preventiv metod.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Skolning i Cool Kids -metoden riktar sig till professionella inom social- och hälsovården med erfarenhet av kognitiv beteendeterapi och arbete med barns och ungas mentala hälsa.  Metodskolning arrangeras inom projektet Framtidens social- och hälsocentral (VIVA) och HUS barnpsykiatriska enhets och Barnklinikernas faddrar rf:s projekt. Cool Kids har utvecklats vid Macquarie University i Australien (Lyneham mfl. 2003; Rapee mfl. 2006a; 2006b) och interventionen används förutom i Australien i USA och i Europa. I Finland används Cool Kids i barn- och ungdomspsykiatrin inom HUS.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Behandlingsprogrammet Cool Kids har undersökts i flera randomiserade kontrollerade studier (tex. Arend mfl. 2006; Chavira mfl. 2014; Hudson mfl. 2009; Rapee mfl. 2006a). Ur perspektivet tidigt stöd och preventiva åtgärder har Cool Kids -metoden i skolmiljö studerats i en randomiserad kontrollerad studie (Haugland mfl. 2020; Mifsund & Rapee, 2005). Den gruppformade Cool Kids i skolan minskade ångestsymtomen hos 8–11 åriga barn jämfört med barn som fanns på en kölista (Mifsund & Rapee, 2005). En norsk studie bedömde Cool Kids effekter på ångest som medelstora både av ungdomarna själva och föräldrarna jämfört med en kontrollgrupp (Haugland mfl. 2020).

Litteratur

Haugland B, Haaland ÅT, Bast V, Bjaastad J, Hoffart A, Rapee RM, Raknes S, Himle JA, Husabø E & Wergeland GJ (2020) Effectiveness of brief and standard school-based cognitive-behavioral interventions for adolescents with anxiety: A randomized noninferiority study. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 59(4), 552–564. https://doi.org/10.1016/j.jaac.2019.12.003

Lyneham H J, Abbott M J, Wignall A & Rapee R M (2003) The Cool Kids Anxiety Treatment Program. Sydney: MUARU, Macquarie University.

Mifsud C & Rapee R M (2005) Early intervention for childhood anxiety in a school setting: Outcomes for an economically disadvantaged population. Journal of the American Academy of Child Adolescent Psychiatry, 44(10), 996–1004. https://doi.org/10.1097/01.chi.0000173294.13441.87

Rapee R M, Abbot M J & Lyneham H J (2006a) Bibliotherapy for children with anxiety disorders using written materials for parents: A randomized controlled trial. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 74(3), 436–444. https://doi.org/10.1037/0022-006X.74.3.436

Rapee R M, Lyneham H J, Schniering C ym. (2006b) The Cool Kids child and adolescents anxiety program – therapist manual. Sydney, NSW: Centre for Emotional Health, Macquire University

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med Familjerådslag är att i barnskyddet stärka barnets och familjens deltagande, barnets närståendenätverk och inverka positivt på barnets välmående. Med Familjerådslaget stärker man barn- och familjeperspektivet i barnskyddsprocessen.

Beskrivning av interventionen

Familjerådslag är en strukturerad intervention för barnfamiljer som i Finland används inom barnskyddet, och som kan användas i olika skeden av barnskyddsprocessen för barn i olika åldrar. Den teoretiska referensramen till Familjerådslag finns i den resurscentrerade problemlösningsteorin och i den lösningscentrerade terapin. I bakgrunden inverkar också dialogförmåga, principen för reparativt socialt arbete (Frost et al 2012) och data om barnet (Heino 2005). Familjerådslaget är frivilligt för klienten. I Familjerådslaget deltar förutom klientfamiljen en opartisk sammankallare, en socialarbetare och närståendenätverket förknippat med barnets ärende. Barnet har i Familjerådslaget en medhjälpare. Interventionen fortskrider från den förberedande fasen till Familjerådslaget, där man kommer överens om kontakt, information och planen i barnets ärende. Planen och förverkligandet följs upp och utvärderas. Längden på interventionen varierar beroende på barnmålet allt från under ett år till några år. Interventionen har också använts i ärenden med unga kriminella, i vårdnadstvister, i handikapptjänster, i arbetet med psykisk hälsa och i äldreomsorgen.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Interventionens aktörer arrangerar skolning i Familjerådslag utan kriterier för deltagande. Innehållet och strukturen i skolningen har varierat beroende på handledare, Det finns ingen exakt uppgift om tillgängligheten eller antalet skolningar. Familjerådslaget har utvecklats i Nya Zeeland som en lagstadgad verksamhetsmodell i omhändertagningsfall och i ärenden med unga kriminella. I Finland har Familjerådslaget utvecklats i ett flerpartsprojekt vid Stakes och interventionen används inom barnskyddet. Det finns ingen exakt uppgift om Familjerådslagets nationella tillgänglighet eller implementering.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Interventionen har en måttlig forskningsevidens, bland annat en internationell meta-analys (Dijkstra mfl. 2016), två RCT-undersökningar (Asscher mfl. 2014; Hollingshead mfl. 2017), en prospektiv kvasiempirisk undersökning (Sundell & Vinnerljung 2004) och en del kvalitativa undersökningar. Det finns ingen forskningsbaserad evidensgrad om Familjerådslagets effekter.

Litteratur

Asscher, J., Dijkstram S., Stams G., Decovic, M. & Creemers, H. (2014). Family group conferencing in youth care: characteristics of the decision making model, implementation and effectiveness of the Family Group (FG) plans. BMC Public Health, 14, 154.

Dijkstra, S., Creemers, H., Asscher, J., Decovic, M. & Stams, G. (2016). The effectiveness of family group conferencing in youth care: A meta-analysis. Child Abuse & Neglect, 62, 100–110.

Frost, N. Abram, F. & Burgess, H. (2012). Family group conferences: context, process and ways forward. Child and Family Social Work, 19, 480–490.

Heino, T. (2005). Lapsen tieto – sen paikka tutkimuksessa ja käytännössä. Teoksessa Hänninen, S. & Karjalainen, J. & Lahti, T. (toim.): Toinen tieto – kirjoituksia huono-osaisuuden tunnistamisesta. Stakes.

Hollingshead, D. M., Corwin, T. W., Maher E. J., Merkel-Holguina, L., Allan, H. & Fluke, J. (2017). Effectiveness of family group conferencing in preventing repeat referrals to child protective services and out-of-home placements. Child Abuse & Neglect, 69, 285–294.

Sundell, K. & Vinnerljung, B. (2004). Outcomes of family group conferencing in Sweden: A 3-year follow-up. Child Abuse Neglegt, 28, 267–287.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen för KiVa Skola är att förebygga mobbning i grundskolor, öka elevernas empati och erbjuda trygga metoder att ingripa i mobbningssituationer. Via programmet kan vi följa med förekomsten av mobbning i skolor som deltar i programmet.

Beskrivning av interventionen

KiVa Skola är ett åtgärdsprogram för klasserna 1–9 som riktar sig till alla elever i syfte att förhindra mobbning, reda ut redan skedda mobbningssituationer och följa upp dem. Bakom KiVa Skola finns en både mänsklig och juridisk skyldighet att förhindra mobbning, forskningsresultat om mobbning som gruppfenomen (Salmivalli mfl. 1996) och de negativa konsekvenserna för det barn som mobbar (Klomek mfl. 2015; Ttofi mfl. 2012) och för det barn som utsätts för mobbning (Gini & Pozzolli 2013; Hawker & Boulton 2000; Ttofi mfl. 2011). I KiVa Skola ordnas tematiska och riktade lektioner tänkta för alla elever som innehåller undervisningshelheter om åtgärder i en mobbningssituation. Till programmets åtgärder hör också ett KiVa-team av lärare vars uppgift är att reda ut mobbningsfall, material om KiVa som delas ut till familjerna och KiVa-skolans symboler synliga i skolan. Hur man förebygger mobbning och hur åtgärderna förverkligas följer man upp i en årlig enkät. Som ett tillägg till den guide och det material som riktas till lärare har man utvecklat elektronisk KiVa Skola – applikationer.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Man behöver ingen skolning för att använda KiVa Skola, programmets användning utgår från en guide riktad till lärare, av undervisnings- och skolningsmaterial och olika KiVa-applikationer. KiVa Skola har utvecklats i Finland vid Åbo universitet i samarbete med olika intressentgrupper, föräldrar, barn och experter från olika områden. År 2019 använde ungefär hälften av Finlands grundskolor programmet KiVa Skola. I Finland är programmet tillgängligt för alla läroanstalter som erbjuder grundskoleutbildning.

Interventionens forskningsevidens och effekt

KiVa Skola-programmet har undersökts internationellt och i Finland i RCT- och kvasiexperimentella undersökningar. I RCT-undersökningen som gjordes i Finland (Kärnä mfl. 2011a) framkom det att bland de skolor som använde KiVas program minskade mobbningen i årskurserna 4–6 jämfört med kontrollgruppen (n = 3 965). RCT-undersökningen gjordes i 275 skolor och i interventionsgruppen deltog 4 201 elever. En finländsk kvasiexperimentell undersökning (Kärnä mfl. 2011b) visade under en nio månader lång uppföljning att mobbningen minskade i årskurserna 1–9 i grundskolor som använde programmet jämfört med andra skolor. Att eleverna mobbade eller själva blev mobbade var 1,2 gånger sannolikare i de jämförda skolorna. Interventionens effekt blev större i årskurserna 1–4, men efter årskurs fyra minskade effekterna och det finns ingen statistisk signifikans mellan interventions- och kontrollgrupperna i klasserna på högstadiet. Det finns forskningsbaserad evidens att programmet KiVa Skolan har effekt på att minska mobbning och programmet bedöms som en stark metod.

Litteratur

Gini, G. & Pozzoli, T. (2013). Bullied children and psychosomatic 618 problems: A meta-analysis. Pediatrics 132, 720–729.

Hawker, D. S. J. & Boulton, M. J. (2000). Twenty years’ research on peer victimization and psychosocial maladjustment: a meta-analytic review of cross-sectional studies. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 41(4), 441–455.

Klomek, A. B., Sourander, A. & Elonheimo, H. (2015). Bullying by peers in childhood and effects on psychopathology, suicidality, and criminality in adulthood. Lancet Psychiatry, 2(10), 930–941.

Kärnä, A., Voeten, M., Little, T. D., Poskiparta, E., Kaljonen, A. & Salmivalli, C. (2011a). A large-scale evaluation of the KiVa antibullying program: grades 4-6. Child Development, 82(1), 311–330.

Kärnä, A., Voeten, M., Little, T. D., Poskiparta, E., Alanen, E. & Salmivalli, C. (2011b). Going to scale: A nonrandomized nationwide trial of the KiVa antibullying program for grades 1–9. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 79(6), 796–805.

Salmivalli, C., Lagerspetz, K. M. J., Björkqvist, K., Österman, K. & Kaukiainen, A. (1996). Bullying as a group process: Participant roles and their relations to social status within the group. Aggressive Behavior, 22, 1–15.

Ttofi, M. M., Farrington, D. P., Lösel, F. & Loeber, R. (2011). Do the victims of school bullies tend to become depressed later in life? A systematic review and meta‐analysis of longitudinal studies. Journal of Aggression, Conflict and Peace Research, 3(2), 63–73.

Ttofi, M. M., Farrington, D. P. & Lösel, F. (2012). School bullying as a predictor of violence later in life: A systematic review and meta-analysis of prospective longitudinal studies. Aggression and Violent Behavior, 17(5), 405–418.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att stärka moderns mentaliseringsförmåga och lära ut till modern kognitiv-behavioristiska metoder att kontrollera depression och ångest. I interventionen stöder man moderns emotionella förmåga att svara på babyns behov och att ett anknytningsförhållande uppstår.

Beskrivning av interventionen

Metoden Hoivaa ja leiki är en gruppintervention för gravida mödrar och för spädbarnsfamiljer, där modern lider av depression, ångest eller har en kluven inställning till föräldraskap. Interventionens teoretiska bakgrund ligger i mentaliserings- och anknytningsteorin och i forskningsevidens om de skadliga effekterna moderns depression under graviditeten har på barnets utveckling (Calkins & Hill 2007; Field 2011, Gentile 2017). Interventionen riktar in sig på tiden för moderns graviditet och på barnets första levnadsår. Kamratgrupperna samlas fyra gånger under graviditeten och sju gånger efter förlossningen. Efter förlossningen gör man ett individuellt hembesök. Kamratgrupperna handleds av två experter med Hoivaa ja leiki -skolning. Träffarna struktureras varje gång av ett bestämt tema, men i utformningen av kamratgrupperna har man tagit i beaktande mödrarnas möjlighet att samtala sinsemellan. Handboken Hoivaa ja leiki används i interventionen.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Hoivaa ja leiki -skolningen riktar sig till experter inom social- och hälsovården. Skolning arrangeras av Diakonissanstalten i Lahtis och av Pilke-kliniken i Helsingfors. Interventionen har utvecklats i projektet Vauvan Taika vid Diakonissanstalten i Lahtis. Interventionen kan användas inom social- och hälsovården, speciellt vid mödra- och barnrådgivningarna. Gruppinterventionen Hoivaa ja leiki har i huvudsak förverkligats i huvudstadsregionen och i Päijät-Häme.

Interventionens forskningsevidens och effekt

I Finland har interventionen undersökts i en randomiserad kontrollerad studie (Salo mfl. 2019). I studien framkom att de mödrar som deltagit i Hoivaa ja leiki -gruppinterventionen (n = 24) hade en ökad reflektionsförmåga och emotionell närvaro jämfört med mödrarna i kontrollgruppen (n = 21). Interventionen har i Finland en måttligt stark forskningsbaserad evidensgrad och effekt.

Litteratur

Calkins, S. D. & Hill, A. (2007). Caregiver influences on emerging emotion regulation. Teoksessa Gross JJ. (toim.): Handbook of emotion regulation. The Guilford Press: New York, 229–248.

Field, T. (2011). Prenatal depression effects on early development: a review. Infant Behavior and Development, 34, 1–14.

Gentile, S. (2017). Untreated depression during pregnancy: short-and long-term effects in offspring. A systematic review. Neuroscience, 342, 154–166.

Salo, S. J., Flykt, M., Mäkelä, J., Biringen, Z., Kalland, M., Pajulo, M. & Punamäki, R. L. (2019). The effectivess of Nurture and Play: a mentalisation-based parenting group intervention prenetally depressed mothers. Primary health Care Research & Development, 20, 1–11.

Sammanfattning

Inledning

Beteendeproblem och störande beteende belastar både lärare och elever. På lång sikt har elevernas problembeteende en negativ inverkan på lärarens undervisning och handledningen av klassen samt på andra elevers lärande och välbefinnande. Om de negativa interaktionsmodellerna i skolmiljön upprätthåller och stärker elevens negativa beteende kan beteendeproblemen utvecklas till allvarligare beteendestörningar.

Beteendeproblemen kan dock minskas och förebyggas med en gemensam verksamhetsmodell som stöder positivt beteende i hela skolan, där alla vuxna i skolan förbinder sig att undervisa och styra det sociala beteendet på gemensamt överenskomna sätt.

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter med frågan: Hurdan forskning har gjorts om verksamhetsmodellen ProSkola (Schoolwide Positive Behavioral Interventions and Supports)? (P = elever i årskurs 1–9, C = Schoolwide Positive Behavioral Interventions and Supports (i Finland ProSkola-verksamhetsmodellen), C = skola). Det primära intresset i sökningen var undersökning av effekterna. En systematisk sökning gjordes i följande databaser: MEDLINE, CINAHL, ERIC, APA PsycInfo, Web of Science och Scopus.

Resultat

Utifrån litteratursökningen inkluderades 23 undersökningar i den systematiska översikten, varav sex nordiska (norska) undersökningar av effekterna utvärderades. Även uppgifterna i den ännu opublicerade finländska implementeringsundersökningsartikeln användes i utvärderingen. De resterande 17 undersökningarna (två metaanalyser, 14 effektundersökningar från länder med hög inkomstnivå (andra än de nordiska länderna) och en nordisk implementeringsundersökning) granskades kvalitativt. I de undersökningar av effekterna som påverkar utvärderingen har man granskat den norska PALS-verksamhetsmodellen, som i Finland motsvarar ProSkola-verksamhetsmodellen.

Resultaten av de kvalitativt granskade undersökningarna påverkade inte metodens helhetsbedömning till skillnad från resultaten från de nordiska undersökningarna av effekterna. Enligt utvärderingen är beskrivningen av ProSkola-verksamhetsmodellen och den teoretiska grunden tillräckliga. Verksamhetsmodellen har konstaterade positiva effekter på elevernas problembeteende. Effekter hittades både i skolmiljön och i klassen.

Verksamhetsmodellen hade en positiv inverkan på elevernas upprepade problembeteende under tre år efter att verksamhetsmodellen inleddes. Konsekvenserna var högst medelstora (elevernas problembeteende i klassrummet minskade: d = 0,49, p = 0,034; d = 0,13, 95 % konfidensintervall (LV) = (0,125–0,135) och d = 0,13, 95 % LV = (0,126–0,133), elevernas problembeteende i skolmiljön minskade: d = 0,59, p = 0,011; d = 0,38, 95 % LV = (0,375–0,385) och d = 0,25, 95 % LV = (0,236–0,254), stödet för positivt beteende ökade: d = 0,41, 95 % LV = (0,406–0,414) och d = 0,02, 95 % LV = (0,0190,021), korrigeringarna av beteendet ökade: d = 0,09, 95 % LV = (0,086–0,094) och d = 0,02, 95 % LV = (0,019–0,021), antalet elever med beteendeproblem minskade: d = 0,91, p = 0,004; elevernas utåtagerande symtom minskade: d = -0,79, 95 % LV = (-1,27–(-0,31)).

Ingen uppföljningsundersökning har gjorts efter implementeringen av metoden. Undersökningarna av effekterna var av god kvalitet. Beredskapen att implementera verksamhetsmodellen ProSkola uppfylls inom sju av nio delområden. Verksamhetsmodellen ProSkola har beredskap för lyckad implementering.

Helhetsbedömning

Metoden får helhetsbedömningen 5/5, dvs. metoden har stark dokumenterad evidens i en finländsk kontext.

Sammanfattning

Inledning

Ett gott psykiskt välbefinnande är centralt med tanke på den ungas utveckling, studieprestationer och arbetslivsfärdigheter. Läroanstalterna spelar en viktig roll med tanke på stödet för de ungas psykiska välbefinnande och de åläggs också i lagen att stärka sina studerandes välbefinnande. Syftet med metoden De ungas kompass är att stöda de ungas färdigheter som stöder välbefinnandet, såsom psykologisk flexibilitet och dess delfärdigheter samt att förebygga psykiska problem. Metoden är helt webbaserad och kan utnyttjas som en del av läroanstalternas verksamhet. Den har ursprungligen utvecklats för elever i årskurs 7–9, men lämpar sig också för unga i början av studierna på andra stadiet.

Material och metoder

Litteratursökningen gjordes med sökstrategin Population, Concept, Context (PCC) som är typisk för kartläggande litteraturöversikter och riktades till frågan: Vilken forskning har gjorts om metoden De ungas kompass (Youth Compass).   Som sökord användes: P = unga, årskurs 7–9, andra stadiet, C = Youth Compass, De ungas kompass, C = skola, hem, hälsovård. Det mest intressanta objektet i sökningen var undersökningar av metodens effekter, men även undersökningar som gjorts med andra konstellationer inkluderades. Den systematiska sökningen riktades till följande databaser: MEDLINE, APA PsycInfo, CINAHL, ERIC, Web of Science och Scopus och den kompletterades med en manuell sökning.

Resultat

Åtta undersökningar togs med på basis av litteratursökningen. Av dessa var fem finländska undersökningar av effekterna som bedömningen av metodens effekter grundade sig på. Dessutom fanns det tre finländska undersökningar där metodens effekt eller implementering inte utvärderades. Utifrån de undersökningarna som togs med och metodguiden är beskrivningen av metoden De ungas kompass och den teoretiska grunden tillräcklig. Metoden har konstaterats ha positiva effekter på den ungas depressionssymtom, ångestsymtom, nöjdhet med livet, stress, akademiska flexibilitet samt osäkerhet i anslutning till karriärplanering.

Dessutom har metoden konstaterats öka förmågan att fatta beslut om karriärval. Effekterna var högst små för unga i årskurserna 7–9 (d = 0,03-0,48, NNT (Number-Needed-to-Treat) = 3,76-62,5). Kvaliteten på undersökningarna av effekterna varierade från nöjaktig till god. Beredskapen att implementera De unga kompas uppfylldes inte tillräckligt enligt de delområden som användes. Metoden sprids för närvarande riksomfattande enligt stand-alone-principen, dvs. de som är intresserade av metoden kan delta genom att registrera sig på webbplatsen och gå igenom den självständigt.

Helhetsbedömning

Metoden får helhetsbedömningen 4/5, dvs. metoden har en måttlig dokumenterad evidens i en finländsk kontext. Helhetsbedömningen grundar sig på undersökningar av effekterna där metoden genomfördes på en webbaserad plattform samt med hjälp av handledning ansikte mot ansikte och digitalt.

Sammanfattning

Interventionens målsättning

Interventionens målsättning är att stödja och handleda 3–6 åriga barns föräldrar, där barnets utmanande beteende orsakar utmaningar i uppfostran. I interventionen stärks föräldrarnas förmåga att handskas med barnet och ökar förståelsen för barnets beteende. Målsättningen är också att stärka den positiva interaktionen mellan föräldrar och barn och stödja barnet i att bemästra sitt eget beteende och agerande.

Beskrivning av interventionen

Familjeskolan POP är en gruppintervention för barnfamiljer, där barnet har beteendestörningar som överaktivitet, trots, aggressivitet eller impulsivitet. Familjeskolan POP:s teoretiska bakgrund finns i den kognitiva beteendeterapin (Salmi 2008, 22–23). Grupperna samlas en gång i veckan under tio veckor. I interventionen skapas för föräldrarna och barnen stödjande kamratgrupper (fem familjer/grupp), som leds av en professionell eller studerande inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn som gått Familjeskolans handledarutbildning. I sammankomsterna med barngrupper deltar förutom en barnhandledare en professionell från interventionen Familjeskolan och varje barn har en egen Familjeskolan-handledare (Palomäki 2003, 27–28). I interventionen används en handbok som tagits fram för verksamheten och kamratgruppens träffar struktureras av ett för varje gång specifikt tema (Salmi 2008, 22–23). Interventionen har till vissa delar anpassats till handledning av barn i låg- och högstadieålder och som en arbetsmetod inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Familjeskolans handledarutbildning är ämnad för professionella och studerande inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn. Skolningen arrangeras av Barnavårdsföreningen i Finland. Familjeskolan bottnar i den av barnpsykiatrikerna Joanne Barton och Seija Sandberg utvecklade rehabiliteringsmodell (Preschool Overactivity Programme). Den i Finland utvecklade interventionen Familjeskolan POP erbjuds av Barnavårdsföreningens ADHD-center i huvudstadsregionen. Familjeskolor har i olika anpassade former erbjudits av bland annat församlingar, olika organisationer och social- och hälsovården.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det har inte gjorts referensgranskade studier i Finland om interventionen Familjeskolan POP och interventionen har inte heller någon evidensgrad och effekt baserad på forskning.

Litteratur

Palomäki, E. (2003). Ryhmämuotoisen lyhytintervention vaikutus leikki-ikäisten lasten käyttäytymisvaikeuksiin, Perhekoulu POP (Preschool Overactivity Programme). Helsingin Yliopisto. Psykologian laitos. Lisensiaatintutkimus.

Salmi, E-L. (2008). The Family school. The impact of a group training programme on overactive hard-to-manage preschool children and their parents. Åbo Akademi University Press.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att främja en positiv interaktion mellan barnet och föräldern, förstärka förälderns mentaliseringsförmåga, stödja föräldrarnas förhållande och ge föräldrarna kamratstöd i familjevardagen med ett spädbarn. Med interventionen ökar man hela familjens välbefinnande.

Beskrivning av interventionen

Föräldraskapet främst är en kamratgruppsintervention för förstagångsföräldrar och ett fortsatt stöd efter familjeförberedelsekursen. Interventionens teoretiska bakgrund finns i anknytnföräldraskapet främstingsteorin, i mentaliseringsteorin och i reflexivitetsbegreppet (Fonagy mfl. 1991; Slade mfl. 2005; Kalland mfl. 2015). Kamratgrupperna samlas 8–12 gånger varannan vecka till tematiska och strukturerade träffar som handleds av två professionella inom barn- och familjearbetet i respektive kommun som genomgått interventionens handledarutbildning. En lämplig tidpunkt att börja i ett föräldraskapet främst -grupp är när barnet är ungefär 3–4 månader gammalt. Interventionen har noterats passa också andra än spädbarnsfamiljer som fått sitt första barn.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Föräldraskapet främst -gruppernas handledarutbildning riktar sig i Finland till kommunernas professionella inom pedagogik, och social- och hälsovårdssektorn. Skolningen förutsätter erfarenhet av grupphandledning och arbetserfarenhet av att ha jobbat med föräldrar och familjer. Handledarutbildningen arrangeras av Mannerheims Barnskyddsförbund (MLL) och Folkhälsan. Interventionen har utvecklats utgående från universitetet i Yales program Parents First och anpassats till Finlands rådgivningssystem och barn- och familjetjänsterna. Föräldraskapet främst -grupper erbjuds till spädbarnsfamiljer via rådgivningens familjeförberedelsekurser, rådgivningstjänsterna eller barn- och familjetjänsterna. Det finns inga exakta uppgifter om interventionens regionala tillgänglighet.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det pågår en kvalitativ undersökning (Sourander mfl. 2016) och en effektstudie om interventionen. (Kalland mfl. 2015).

Litteratur

Fonagy, P., Steele, H., Moran, G., Steele, M. & Higgitt, A. (1991). The capacity for understanding mental states: The reflective self in parent and child and its significance for security of attachment. Infant Mental Health Journal, 13, 200–217.

Kalland, M., Fagerlund, Å., von Koskull, M. & Pajulo, M. (2015). Families First: the development of a new mentalization-based group intervention for first-time parents to promote child development and family health. Primary Health Care Research & Development, 17, 3–17.

Slade, A., Sadler, L., DeDios-Kenn, C., Webb, D., Currier-Ezepchick, J. & Mayes, L. (2005). Minding the baby: a reflective parenting programme. Psychoanal Study of the Child, 60, 74–100.

Sourander, J., Kalland, M., & Laakso, M-L. (2016). Mentalization-based Families First intervention for first-time parents. A qualitative study of parents’ perspective. Käsikirjoitus valmisteilla.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Individ/Familj

Interventionens målsättning

Målsättningen med interventionen är att öka den medvetna interaktionen mellan föräldern och barnet och stärka förälderns mentaliseringsförmåga. Med interventionen påverkar man anknytningsförhållandet mellan föräldern och barnet och den emotionella närvaron hos föräldern.

Beskrivning av interventionen

VIG är en videoreflexiv intervention för barnfamiljer. Interventionens teoretiska bakgrund finns i intersubjektiviteten (Trevarthen 1979), i teorin om styrd inlärningsupplevelse (Feurstein & Feurstein 1991), i begreppet mentalisation och i forskningsresultat om videoreflexiva metoder. I början av interventionen ställer man tillsammans med föräldrarna upp målsättningar, varefter man spelar in på video 3–5 vardagsverkligheter med styrdiskussioner. Under styrdiskussionen går man igenom en mikroanalys baserad på videon tillsammans med en handledare som skolats i VIG -metoden. Styrdiskussionen ger möjlighet för föräldern att granska den inspelade interaktionssituationen både ur egen och ur barnets synvinkel. Barnet är, beroende på ålder, med i styrdiskussionen. I slutet av interventionen utvärderar man tillsammans med familjen de uppställda målen och hur de lyckades. Interventionen används som en arbetsmetod i handledningen av professionella inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn.

Interventionens tillgänglighet i Finland

VIG-handledarutbildningen riktar sig till professionella inom pedagogik och social- och hälsovårdssektorn. Skolningen arrangeras av Stiftelsen för Rehabilitering av Barn och Unga vid Mannerheims Barnskyddsförbund (MLL), som också erbjuder handledar- och arbetsledarutbildning i interventionen. Handledning i interaktion med hjälp av videoupptagningar (VIG) härstammar från Holland, och i Finland har utvecklingen av interventionen (VIG) handhafts av MLL:s Stiftelsen för Rehabilitering av Barn och Unga. MLL:s Stiftelsen för Rehabilitering av Barn och Unga samarbetar med AVIG i Storbritannien om skolning, certifiering och metodsamarbete för att garantera en metodtrogenhet. Interventionen används inom social- och hälsovården och inom utbildningssektorn. Det finns inga exakta uppgifter om interventionens regionala tillgänglighet.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Det har gjorts två internationella RCT-undersökningar om prematurfamiljer. I den av Hoffenkamp mfl. (205) utförda RCT-undersökning konstaterades, att sensitiviteten steg och tillbakadragenhet minskade hos dem som deltog i interventionsgruppen (n = 75) jämfört med kontrollgruppen (n = 75). Också i en annan RCT-undersökning märkte man att sensitiviteten och samarbetet mellan föräldern och barnet ökade bland dem som deltog i interventionen (n = 31) jämfört med kontrollgruppen (n = 31) (Barlow mfl. 2016). Det finns en måttligt stark evidens om interventionens effekter vad gäller starkare interaktion mellan spädbarnet och föräldern bland dem som deltog i interventionen jämfört med kontrollgruppen som fått ordinär vård. Det har inte gjorts referensgranskade studier om VIG MLL i Finland.

Litteratur

Barlow, J., Sembi, S. & Underdown A. (2016). Pilot RCT of the use of vide interactive guidance with preterm babies. Journal of Reproductive and Infant Psychology, 34, 511–524.

Feuerstein, R. & Feuerstein, S. (1991). Mediated learning experience: a theoretical review, teoksessa Feuerstein, R. Klein P. & Tannenbaum, A. (toim) Mediated learning experience (MLE): Theoretical, Psychosocial and Learning Implications, 3–51. London: Freund.

Hoffenkamp, H. N., Tooten, A., Hall, R. A. S., Braeken, J., Eliëns, M. P. J., Vingerhoets, A. J. J. M. & van Bakel, H. J. A. (2015). Effectiveness of hospital-based video interaction guidance on parental interactive behavior, bonding, and stress after preterm birth: A randomized controlled trial. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 83, 416–429.

Trevarthen, C. (1979). Communication and cooperation in early infancy: A description of primary intersubjectivity. Teoksessa M.M. Bullowa (toim.): Before speech. Cambridge University Press, New York, 321–347.

Sammanfattning

Interventionens genomförande

Grupp

Interventionens målsättning

Nyyttigruppens målsättning är att minska förlossningsrädsla och förhindra förlossningsrädslans skadliga effekter. Interventionen stärker och ökar beredskapen för förlossningen och för föräldraskapet.

Beskrivning av interventionen

Nyyttigruppen riktar sig till gravida förstföderskor och är en semistrukturerad kamratgruppsformad intervention. Interventionen passar för förstföderskor som lider av förlossningsrädsla. Metoden baserar sig på att stärka den egna kroppsmedvetenheten och självregleringen, på kamratgrupperna och på den instruktiva, inlärningsmässiga arbetsmetoden (psykoedukation). Kamratgrupperna samlas sex gånger under graviditeten och en gång efter förlossningen. Kamratgrupperna leds av en skolad Nyytti-instruktör. Varje träff har sitt eget psykoedukativa innehåll och övning i kroppsmedvetenhet (Salmela-Aro mfl. 2011). Målsättningen med gruppdiskussionerna är att dela kamratstöd och öka egna känslor, kroppsmedvetenhet och mentalisation. Deltagarna kommer till Nyyttigrupperna med en remiss från rådgivningen.

Interventionens tillgänglighet i Finland

Interventionens metodskolning arrangeras vid behov av metodens utvecklare. Skolningen är riktad till psykologer och psykoterapeuter. Interventionen har utvecklats av psykologerna Riikka Airo och Maiju Tokola. Nyyttigrupper erbjuds vid Kvinnokliniken (HUS) och vid Uleåborgs universitetssjukhus.

Interventionens forskningsevidens och effekt

Nyyttigruppernas effektivitet har undersökts i en randomiserad kontrollerad studie (Rouhe mfl. 2013; Rouhe mfl. 2015; Salmela-Aro mfl. 2011). I undersökningen studerades Nyyttigruppens effekt på val av förlossningssätt och positiva förlossningsupplevelser (Rouhe mfl. 2015), förlossningsberedskapen och stärkandet av moderskapet (Salmela-Aro mfl. 2011), och även anpassningen till moderskapet och till depressiva symptom efter förlossningen (Rouhe mfl. 2013). Bland förstföderskorna i Nyyttigruppen ökade beredskapen inför förlossningen. I och med att förlossningsrädslan minskade stärktes också moderskapet hos de mödrar som deltog i interventionen jämfört med kontrollgruppen (Salmela-Aro mfl. 2011). Nyyttigrupen hade också en inverkan på förlossningsmetoden (vaginal förlossning), på en positiv förlossningsupplevelse (Rouhe mfl. 2013) och på anpassningen till moderskap (Rouhe mfl. 2015).

Litteratur

Rouhe, H., Salmela-Aro, K., Toivanen, R., Tokola, M., Halmesmäki, E., Ryding, E-L. & Saisto, T. (2015). Group psychoeducation with relaxation for severe fear of childbirth improves maternal adjustment and childbirth experience – a randomized controlled trial. The Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology, 36(1), 1–9.

Rouhe, H., Salmela-Aro, K., Toivanen, R., Tokola, M., Halmesmäki, E. & Taisto, T. (2013). Obstetric outcome after intervention for severe fear of childbirth in nulliparous women – randomized trial. An International Journal of Obstetrics & Gynaecology, 120, 75–84.

Salmela-Aro K., Read, S., Rouhe, H., Halmesmäki, E., Toivanen R. M., Tokola, M. I. & Saisto, T. (2012). Promoting positive motherhood among nullparious pregnant women with an intense fear of childbirth: RCT intervention. Journal of Health Psychology, 17(4), 520–534.

1 2 3 4